Torsdag och jag ser att det endast finns ett paket kvar till bra pris av walkie-talkies och jag frågar styrelsen om vi inte skall slå till för jag tror det kan vara bra till vårat ultralopp. De säger ja och jag lägger en beställning direkt. Sedan ser jag att det fanns på några andra ställen också med typ 50-60 kronor billigare men det var ju inte hela världen och det fanns åt andra hållet också. Hursomhelst så verkar det vara bra grejer och jag är säker på att det var ett bra köp och det var en i gruppen som tipsade om det.
Jag har också blivit lite dagvild och bokade in en tid med vice tävlingsledare till imorgon, vad jag trodde var fredag. Vi skulle kolla in tävlingscentrat och hur det såg ut med parkeringar. Apropå parkeringar så skickade jag även till kommunen om var deltagarna kunde stå när de skulle springa länge och jag fick ganska omgående svar, bra!
Vidare kollade jag och han på bra klockor och där är vi inte riktigt överens men något blir det. Det är bra att det blir tydligt hur länge det är kvar till nästa start, i alla fall. Sedan jobbade jag lite med sovrummet där vi håller på och gör om.
Vidare så lade jag ut ett bra inlägg om kompisen Björn som gör så mycket för mig och Ullis. Anledningen till att han är så gentil med vårat lopp är för att det är vi som håller i det. Riktigt schysst och jag ville ge något bra tillbaka och jag lägger återigen ut ett bra inlägg om hans företag. Hoppas han blir nöjd och jag har ett äss i rockärmen men det kan jag inte gå ut med nu. Ha ha! Hursomhelst så snackade jag lite med hans söner och undrade om de kunde filma lite då vi skall ha våran provlöpning nu på söndag och det kunde dem. Härligt!
Jag hann även prata lite med Tim och kollade hur det var med dem.
Ullis och jag tog det sedan lite lugnt på kvällen för nu hade även hon börjat insjukna men hon vägrade att kasta in handduken.
Det blev lite teve och gott framför den.
Onsdag och vad hände idag då? Jodå, jag låg som vanligt och degade lite i sängen och passade på att skriva ut lite mer om loppet. Jag inser också att jag nog blir hemma hela väggen för hostan är enerverande och nu verkar det som jag smittat Ullis också. I alla fall lite grand.
ÖSP svarade på mitt mail och vi skall göra en liten uppföljning om loppet och nu fokusera lite på Mini-TUBEN, det blir kul. Sedan bokade vi in provlöpning av banan på söndag, mest för att kunna filma den för det vore kul att kunna lägga ut.
Efter det så gjorde jag en preliminär utlottningslista och skickade till vice tävlingsledare Anders och han hade inget att invända så den lägger vi snart ut. Jag väntar bara på svar från en potentiell sponsor men han verkar inte svara.
Jag funderade sedan på hur jag skulle göra med sommardäcken för de tjatar hela tiden om att de är helt slut och det kanske de är. Sist, när jag var där, så skulle jag förstås kollat på dem men de lät så bestämda och säkerheten skall man ju inte gamla med. Hursomhelst så hade vi för ett år sedan fortsatt köra på friktionsdäcken så nu är de också slut.
Efter lite snack så bestämde vi oss för att de får ta hem däck själva och slänga på. Jag tänkte först att det borde bli billigare om jag kom bort med däck som jag själv beställt hem från Tyskland.
Sedan lade jag ut lite mer om loppet och nu lade jag ut vår sponsor Hulo och skrev lite roligt till det. Vi får väl se om det går hem i stugorna.
Avslutningsvis försökte jag jobba lite med den gamla kontakten som sitter där teven satt. Den försökte vi få bort. Eller försökte och försökte. Det var inte så jättesvårt men desto svårare att veta vart strömkablarna går.
Lite schackspel blev det också men jag lade mig på en lite lättare nivå och slog "Sven" rätt enkelt.
Ja, vem går vem på nerverna och varför?
Tisdag och jag är redan utless på att ligga hemma och snörvla så jag är liksom lite överallt och härjar. Jag fixar och donar med loppet och kan knappt vänta på svar från gruppen innan jag kommer med nästa grej och så vidare. Vidare rotar jag lite i Måns och Ciaras skilsmässa och kollar upp vad som sagts. Lite otrevligt och man vet inte riktigt vad som är sant och hur mycket sanning det finns i det. Tyvärr är det då kanske inte första gången en mr. Good guy betett sig otrevligt hemma. Listan kan göras lång faktiskt.
Tanken var att jag skulle spackla lite men jag orkade faktiskt inte och det är väl därför man är hemma också.
Ullis kom hem och vi åt lite gott och mot kvällen så var vi tungna att åka och hämta flera paket från Umara. De hade levererats till Trosa och risken fanns ju att Ullis inte skulle få ut dem.
Det var nog bra att jag hängde med oavsett för fy bubban vad tungt det var. Fyra tunga paket och vi hämtade förresten ett par skor till Ullis innan också.
Vi avslutade med att titta lite på teve innan vi gick och lade oss.
Måndag och jag vaknade på natten av att Ullis ropar till och drar handen åt sig. Jag var sjöblöt och hade legat och kallsvettats på natten. Sedan somnade jag om och sov ut ordentligt. Nu sov vi i nybäddad säng i sovrummet igen efter att ha legat i gästrummet några dagar eftersom vi skall göra om lite grand. Det var ju ingen höjdare att ligga och svettas direkt då när det var helt nybäddat. Nåja, det var skönt att få sova ut.
Jag såg sedan att mina pass, på jobbet, var tagna och det är nästan så att man hoppas att det skall vara lite svårt. Så att man liksom känner sig behövd men det skall man väl inte behöva känna då man är 53 år gammal?
Sedan passade jag på att blogga ikapp och fastnade ibland i lite reels och ibland hann jag både bedöma danser och jobba lite med loppet vi skall arrangera. Hoppas jag inte blev för jobbig för de i arrangörsgruppen.
Ullis ringer och hon köper lite spackel först och åker sedan och köper lite gott till kvällen. När man är sjuk så är man hemskt svag för godsaker...
Vi åt sedan och tittade på Mästarnas Mästare och somnade relativt tidigt. Rejält trött.
Söndag natt och jag har hostat kontinuerligt och vaknar av att jag hostar. Det slutar med att jag tar mig till köket för att dricka vatten och börjar då helt plötsligt att kräkas. Jag fångar upp det i händerna och ropar på Ullis i ren panik som av förståeliga skäl inte vill komma upp när jag ropar att jag kräkts. Jag är dessutom så trött så jag vet knappt vad jag heter. Att hosta så mycket så att man kräkts gjorde att det var ett enkelt beslut, senare på dagen, att sjukanmäla sig.
Jag sov sedan länge men hostandet fortsatte och jag fick gå upp och snyta mig hela tiden.
Ullis åkte iväg några gånger då jag inte var så trevligt sällskap och på kvällen tittade vi på Mästarnas Mästare och jag försökte lägga upp information till skolan. Vilken usel jäkla start inför Ironman i höst. En och en halv månad försvann helt i vinter och nu har jag varit sjuk i två omgångar efter det. Lite orolig blir jag. Det måste jag medge men hoppet är det sista som överger en.