Niclas B

Måndag och den här veckan skulle jag sjösätta teoriprovet men det är alltid lite krångligt då man kommer till en ny skola. Med facit hand borde jag förstås att jag skulle skapat ett prov från min egen skolas inloggning.

Hursomhelst så började jag med simning och det blev två elever som dök (!) upp. En kom dessutom lite för sent men det var inte hela världen. 

Sedan var det då provet och alla satt så snällt och väntade när det strulade. Efter dryga tio minuter så kunde de starta men tyvärr kunde de gå in och ut från provet då jag inte fick till låst läge. Jag var dock rätt hård och låtsades som om jag kunde se det. 

De sista lektionerna blev både teoriträning och en gymrunda på golvet. 

Jag åkte hemåt och kände att jag börjat bli förkyld och det var för jäkligt. Jag misstänker att det var vitlöksallergi då det var vitlök i maten men helt säker var jag inte. 

I övrigt tog jag bort en deltagare från loppet och det var sista gången då det var en lite för schysst tjänst. Från och med nu får de lösa det själva med att sälja sin start vidare. 

Håll tummarna att jag inte blir sjuk nu!

Söndag och jag låg och surfade lite på mobilen och kollade in några andra ultralopp och hur de hade gjort. Alltid kan man få lite tips och idéer, tänkte jag.

Sedan var det förstås 5-milen och det var ett riktigt grisföre men hoppet stod till Jonna Sundling, Ebba Andersson och Frida Karlsson. Sundling tappar dock och snart får även Frida Karlsson kämpa och jag tycker det ser lite mörkt ut men Ebba har ju imponerat i det här mästerskapet och kanske kan hon kräma ur det sista. Men Frida kommer hela tiden ikapp, då det är lite mer lättåkt och rätt som det var så hittar hon en bättre teknik där hon liksom inte skär ned lika djupt i snön och helt plötsligt så är det hon som hela tiden är i täten och ser ut att återhämta sig. Sundling börjar också, efter ett tidigare skidbyte, närma sig igen men nu är det lite för stor lucka.

Rätt kul dramatik där norskorna försöker lura svenskorna att göra ett skidbyte men det ordnade upp sig. Varvet efter blev det dock ett skidbyte men svenskornas generellt fina glid höll i sig och på slutet var det två svenskor och två norskor som gjorde upp om det. Tyvärr så blir det för trångt för Ebba när Frida viker in mot höger, vid en liten sprintbacke, och Ebba står på näsan och nu är det Frida mot Johaug och Heidi Weng. Frida har dock bra surf under skidorna och dessutom mest krafter kvar så det blir totalt 6-0 i guld för Sverige mot Norge. Vilket mästerskap men så otroligt tråkigt för Ebba som säkert kommer gräma sig över det här ett bra tag. Tänk att ha kämpat sig igenom 49,5 kilometer skitföre och så kör man in i sin lagkamrat. Hoppas verkligen att Frida nu inte såg att Ebba kom till höger och skulle stänga… Reglerna gav dock Frida rätt men jag kan tycka att det är ett gränsfall och vi får hoppas att det var fair play. Att se stavspetsarna i den snön var heller inte det lättaste.

Efter skidorna blev det ett cykelpass och nu testade jag att puffa gammal astmaspray för att se om det skulle hjälpa. Det gjorde det nog men det var ändå något som tog emot.

Jag körde så länge som det kändes bra och idag blev det hela 55 minuter och det var inte fy skam. Skönt! Det blev dock lite lättare än jag brukar.

Efter duschen så drog vi till Ikea igen då Ullis var sjukt sugen på att göra om och hennes driv vill man inte bromsa. Vi passade på att äta lite och sedan köpte vi en massa saker så att vi skulle kunna fixa. Det blev en massa prylar så att man kan montera gardiner i taket och inte på väggen.

Vi orkade dock inte fixa så mycket på kvällen.

Lördag och Ullis jobbade och jag passade på att plugga efter att jag bloggat ikapp några dagar. 

Sedan var det dags för 5-milen för William Poromaa och satan vad pigg han verkade superhet medan Kläbo höll på att tappa tätgruppen flera gånger men han bet sig fast om och om igen. 

Sedan var det bara William och fyra norrmän och en efter en föll ifrån. På slutet så körde William hårt men fick inte luckan han hade behövt och Kläbo spurtade ifrån. Men vilken resa William gjort och så välförtjänt! Tvåa i världen! Nu var i och för sig inte ryssarna med men så är det och så skall det vara.

På kvällen var det Melodifestivalen och Ullis och jag tog en promenad till affären först. Det blev tacos och så satte vi oss och tittade. Kajs Bara bada bastu var en lite läskig utmanare till Måns och mycket riktigt var det mellan dem det stod. 

Finnarnas bidrag var absolut trallvänligt men inte skulle väl den vinna? tänkte jag. Hursomhelst så var de väldigt skickliga och nu är det som det är. Förra året var det Norge och nu Finland. I år tänker jag att alla finlandssvenskar bidrog. Det är väl närmare en miljon. 

Fredag och det var som vanligt en lång fredag. Jag stannade kvar lite för att spela pingis då det ändå inte går några bara bussar. Det blev två matcher och i några av bollarna spelade jag sjukt bra och grabbarna blev som vanligt lite sura. Men det är bara att tugga på. Träning ger färdighet. 

Jag hade tyvärr några saker att ta bort så jag fastnade några minuter till. 

Hemåt och jag hade missat att Ullis messat och frågat om vi skulle springa och jag var inställd på att det vara på hemmaplan men hon hade funderat på Oxelösund. Liten miss i kommunikationen och sen missade jag hennes meddelande. 

Under lektionerna så körde tjejerna VM-stafetten och luften gick nästan ur mig då Emma Ribom kom långt efter men vilken supersträcka av Jonna sen!

Nu var jag hemma sent och träningen rann ut i sanden för mig. Jag fick i och för sig lite med pingisen. 

Vi tittade lite på teve och åt gott. Vi tittade förstås på stafetten i efterhand och ett stort grattis, tjejer! Vilken uppåkning av Jonna. Sedan tror jag att hon hade mer krafter men jag blir också lite fundersam på den norska tjejen inte höll igen med flit i början eftersom hon sedan kunde hänga på rätt bra. Lite konstigt. 

Torsdag och idag hade Ullis plockat ut en ledig dag för att kunna träna lite. Tanken var att hon skulle springa från Nyköping till Oxelösund och sedan träna lite på Medley men idag var det ett riktigt skitväder. Det var ju så bra igår!

Hursomhelst så är inte hon en som bangar så lätt så snart åkte vi tillsammans mot Nyköping och jag släppte av henne vid ÖoB-parkeringen och sedan var jag tvungen att sticka direkt då jag annars skulle bli sen. Sedan väljer jag dåliga vägar men det beror mest på att jag inte har full koll på vägen mot Oxelösund. Jag borde förstås åkt ut på motorvägen ganska omgående men jag visste inte hur lång vägen dit var. När jag svängt av förstår jag att jag bara skulle fortsatt en liten bit. 

Jag kommer fram och är kanske någon minut sen bara och det var ju ingen fara. Först mobilinsamling och sedan hann jag förbereda inför mentorstiden. Snart är Ullis framme och det var visst för kort så hon hade fått springa lite till i Oxelösund. Rak motvind och det var förstås lite segt. Jag springer bort och hälsar på henne innan hon drar och simmar. 

Sedan är det mentorstid och idag skulle eleverna skriva ihop lite inför mötet med politiker och vad grymma de var. Barnen alltså! På kort tid fick de ihop så mycket bra synpunkter så jag blev lite chockad. 

Jag avslutade med en lektion efter maten och sedan mötte jag upp Ullis och nu skulle vi fika. Vi tog en tur runt i Oxelösund och efter ett tag hittade vi Birgers konditori. Ullis såg direkt vad man kunde förbättra och bara att man hade utemöbler inomhus drog ned betyget men fikat var helt okej men absolut inte det bästa man ätit.

Sedan drog vi till polisen, i Nyköping, då Ullis skulle fixa nytt pass. Vi var lite tidiga men Ullis ville kolla om de hade någon lucka och det var inga problem. Vad skönt! Efter knappa tjugo minuter kunde vi åka vidare och nu blev det en tur mot stan och vi parkerade på Åhlens-huset. Jag tycker direkt att jag känner igen en person från en skola men jag hade inte så mycket med honom att göra så jag låtsades inte se honom. Sen liksom exploderade det och jag sprang på gamla elever hela tiden och någon började nästan gråta och sade att han saknade mig så. Så roligt och jag såg att Ullis log. Jag skämtar inte om jag säger att det var runt femton personer totalt, uppdelat på några omgångar som stannade och pratade. Vilken härlig boost och man känner att man betytt något för ungdomarna. Det jobbigaste är alltid när man skall komma på vad de heter och jag kunde inte placera en elev och han blev lite sur först. Men men, glömma bort namn kommer jag göra fortsättningsvis också men får jag bara tänka ett tag brukar det lösa sig. Då jag bytt jobb många gånger så blir det lite rörigt. 

Efter det blev det en tur till ICA-Maxi och tog en runda där. 

Vi avslutade med att åka till Chopchop och köpte hem lite mat som vi åt hemma sedan. Vi tittade lite på teve och missminner jag mig inte alldeles så var det Superstars och sedan gjorde jag mig klar för att springa lite. Dock tänkte jag ta löpbandet då de andra sprang utomhus. 

Jag hann hälsa på Putte och såg bara ryggarna på Nicke Iwar då de drog iväg. 

Löpbanden var först upptagna men jag stretchade lite innan ett blev ledigt. Usch! Det var riktigt trögt och jag kom aldrig igång och kände mig som en uppblåst ballong. Jag hade hört att någon känt av pollen och det var väl hassel nu? Jag tänkte att det säkert var något sådant för mig för det var hemskt. Jag kom aldrig igång och det blev bara värre och värre. Farten fick jag också sänka men inte ens då jag låg på 8,5 kilometer i timmen funkade det och jag bröt vid fem kilometer. Helt rökt. Så himla ledsen för nu fanns suget på att komma igång och det känns som jag har sådan otur. Hela januari och en del av februari och december försvann ju så formen är ju borta. Sedan det här. Det var som att spring i sirap och med ett ok över sig.

Jag körde lite zwift men det gjorde det förstås inte lättare. 

Jag bastar lite och låter Putte få höra mitt gnäll. Tack för att du står ut, Putte!

Rätt som det var så var han borta och jag inser att jag lagt för mycket tid på att gnälla och inte ens tog på mig. Ha ha!

Nu måste jag kolla om det är pollen.