Niclas B

Tisdag morgon och det var bara att masa sig upp och packa in resväskorna i bilen. Vi hade fullt sjå med att inte gå över 15 kilo på våra bägge resväskor. Vem som hade mest förtäljer inte historien men ni kan säkert gissa. Ha ha! Efter lite ompackning så fördelade vi ut vikten lite och nu måste det vara lugnt. Ullis berättade om ett par som endast klarade sig på en resväska. Helt omöjligt, tänkte jag. Men men. Man har ju olika intressen och vi hade väl väldigt många träningskläder men jag hade faktiskt bara två par skor med mig. Ullis hade lite fler par. 

Vi kom efter ett tag in på vår långtidsparkering och snart stod vi och väntade på en buss. Jag var lite kissnödig så jag pep in på en toalett och sedan när vi åker ifrån så pratar jag lite om Ullis ryggsäck och kommer direkt på att min är borta! I ren panik springer jag fram till chauffören och ber om honom stanna och som tur var hade vi inte kommit så långt. Vi får gå tillbaka för min ryggsäck stod inne i ett väntrum. Det var ju en jäkla start. 

Snart är vi igång igen men förstås på en annan buss och nu har vi allting med oss. 

Efter lite stök så kommer vi upp till gaten och väntar. Jag ser Daniel Adams Ray och det är andra gången jag ser honom och bägge gångerna har varit på en flygplats. Förra gången skulle både han och jag samt Ullis åka från Umeå och direkt springa Stockholm Marathon. Det gick inget vidare efter en gårdagskväll i ett kallt större skjul. Men eftersom det var ett bröllop så får man köpa det. Det går flera maratons. Det var ett fint bröllop, i alla fall. 

Nu väntade vi på att bli insläppta och Ullis sprang iväg lite snabbt på toan och rätt som det var så öppnade de ombordstigningen och Ullis stod i kön. Sen är det visst bara öppet i fem minuter och jag springer bort och kollar om jag ser Ullis men hon är för långt in i kön som går in mot damernas. Nåja, det borde vara lugnt och jag springer bort och kollar hur länge till de har öppet. 

Nu ser jag Ullis som är helt omedveten om att det är bråttom och springer bort till henne och snart är vi ombord. 

Vi får sitta bredvid en finska som beställer in alkohol i en stridande ström. Själva är jag och Ullis supertrött och somnar om vartannat men jag är lite tagen av då vi lyfte för jag gillar verkligen inte att flyga. Eller i alla fall så ger starterna men framförallt landningarna ett stort obehag. 

Vi sover och jag spelar lite schack då och då, när jag är vaken. 

Sen skall vi landa och Ullis ser att jag är rädd och håller handan. Mot slutet så blundar jag och blir rejält uppskrämd då det liksom skakar till som av en luftgrop och sen börjar vi bromsa. Men vad f-n! Landade vi där. Det gick ju rätt smidigt och jag känner en lättnad. Det har tyvärr inte blivit bättre med åren och nu är jag visst inte bara spruträdd, jag är flygrädd också. Samt rädd för kryp i buskarna som råttor och ormar. Ha ha!

Bra välkomnande med ett flyt i Bajens färger! :-)

 

Transfern till hotellet går bra men vi går av vid fel ställe och får sedan en specialtransport till rätt stället. Jag har redan checkat in på på bussen men det tar ändå lite tid. 

Lägenheten är superfin och vi tog det bara lugnt på kvällen och åt gott. Det blev en liten promenad längs området. 

Nice!

       

TUB-loppet!

Fredag morgon och jag tog bilen idag då jag behövde komma fort hem. Med facit i hand borde jag förstås tagit ledigt men det visade sig sen att mina nior var i Polen och jag behövde heller inte hoppa in på någon lektion.

Först var det lite discgolf med mina åttor och jag var själv med på några hål. Alla var duktiga.

Sedan kollade jag av så det var lugnt att dra och jag hann få i mig lite mat också innan jag drog.

På vägen hem blev det lite samtal då både grindar och toaletter var på väg. Han med toaletterna behövde lite vägbeskrivning och det var en rolig kille men jag skulle själv inte riktigt hinna dit så jag ringde Anders och kollade om han kunde ta emot toaletterna och det var lugnt.

Väl hemma så kopplade jag på husvagnen och slängde in några sista grejer innan jag och Ullis åkte ned och ställde upp vagnen.

Väl på plats så var det en massa jobb med att få upp grindar, tält och diverse flaggor. Borden fixade andra med så var det högt tempo lite överallt. Sen så åkte jag och Ullis och målade lite på raksträckan innan vi hämtade Tim som skulle fixa med livestreamingen under loppet.

Tim fixade med datorn och vi andra slutförde våra uppgifter och några deltagare hade redan börjat få upp tält och det började bli lite nervöst. Hade jag verkligen koll på allting för nu hade jag typ allt i huvudet och med lite stress så kändes det som det kokade över. Jag sade till en person att jag önskade att man inte skämtade så mycket då jag kände att det skulle bli för mycket och han förstod.

Sen var det bara att försöka lägga sig och hu vad kallt det var. Jag verkar inte fått någon ordentlig fart på systemet och går upp på natten och slår på gasolen men snart står det gas out på displayen och där och då förstod jag ingenting. Troligtvis så hade mekanikern dragit av en kran då värmepannan var på service i höstas. Jag tog på mig ordentligt med kläder och försökte somna om.

Jag var lite trött då jag vaknade och var helt själv uppe. Jag tog fram allt ur husvagnen och ställde ut i tälten.

Sen började det droppa in folk och snart var vi klara att dela ut nummerlapparna och jag var redo att börja prata men Tim fick inte igång livestreamingen och det visade sig att han inte blivit tilldelad alla rättigheter på Trosa Ultra Backyard-kontot. Snart så loggade han in i mitt namn och då gick det bättre. Typ 40 minuter försenat fick vi igång streamingen och vi var igång på nätet också.

Jag brukar normalt vara nervös då jag skall börja prata men jag var så himla stressad så jag märkte inte av så mycket och snart var man varm i kläderna och när loppet äntligen startade så kände man att nu borde allt vara på plats.

Rätt direkt så kommer en deltagare tillbaka som skadat sig och vi tillkallar sjukvård. Riktigt trist och det tar ned humöret en hel del. Vi hade helt missat en skylt som stod på ett dåligt ställe men det får vi i tävlingsledningen ta på oss fastän alla kunde ha sett den innan. Hursomhelst så är det jag som har det yttersta ansvaret för loppet så vi skulle få anledningen till att återkomma i ärendet.

Allting verkar fungera bra och så även utlottningen av priser. Jag åker runt och kollar hur det går med filmningen. En mobil har dött och det visar sig att sladden var dålig. Lite otur.

Sen är Mini-TUBEN igång och det är inte fullt men ganska många barn ändå. De springer hela tiden men jag har mitt fokus på stora loppet men försöker ändå få in dem då och då. Både i livestreamingen men även så att jag ropar upp dem.

Alla gör ett jäkligt bra jobb och jag är typ överallt.

Men Mini-TUBEN-löparna verkar inte vilja ge sig och det knorras lite bland föräldrarna. Vi i styrelsen tar ett snabbt beslut att låta tre barn dela på segern för de är max tio år gamla och var då uppe i 36 kilometer! Jisses!

Alla känner att det var ett bra beslut och till nästa år får vi styra upp det lite och köra en frontyard mot slutet och kapa tiden de har på sig att springa banan på hela tiden.

På kvällen så har jag och Ullis det lite lugnt och jag går och lägger mig i husvagnen och Ullis åker hem.

Jag har fortfarande inte kollat igenom husvagnen och känner att jag snabbt vill komma i säng så jag har på mig lite kläder i sängen ändå. Jag sover bättre nu än förra natten och får några bra timmars sömn.

Det har tunnats ut rejält och de på natten har skött utlottningen väldigt bra. Ullis och jag tar över och Anders går och lägger sig.

Sen är vi bra med folk och allting fungerar kanon. Jag kollar upp hur det är med den som skadat sig och det blev rätt illa. Jag erbjuder lite som kompensation men senare så får vi kontakt och det var ännu värre så vi slår på ordentligt och hon tycker att vi har visat välvilja och vill komma tillbaka. Det var skönt men förstås hade vi önskat allt ogjort.

Totalkänslan är dock ändå väldigt bra för alla är så nöjda och jag känner att lyckats riktigt bra med nästan allt. Det finns absolut några grejer jag missade men det är småsaker i sammanhanget.

På slutet är det bara några stycken kvar och man börjar nästan bli orolig att de skall hålla på nästa natt också.

Snart så är det bara två kvar och snart så uppvisar tvåan Niklas Drakfors yrsel och kastar in handduken på slutet. Vinnaren Magnus Högfeldt är asstark och dansar och bjuder på sig själv, så himla skön!

Hela teamet är nöjda och vi avslutade med flaggan i topp.

Det var ett bra och starkt gäng som plockade ihop allt och det gick fortare än beräknat – me like!

Stort tack allesammans och jag ser redan fram emot nästa Trosa Ultra Backyard. Nu är jag dock väldigt trött så det kommer nog bli segt imorgon, på jobbet.

Så himla kul att vi tog över loppet och gjorde det så bra!

     

Pizzan dagen innan          Funktionärerna                  Vinnaren Magnus!

Lördag och på morgonen så lade jag ut lite reklam om Rönninge Backyard Run och det visade sig att de som arrangerar loppet även springer vårat lopp. Lite som vi gör med Anders som springer deras lopp. En bra symbios.

Sedan pysslade jag lite med elen då jag köpt en ny sorts dimmer som man skall kunna koppla upp via nätet och förstås även styra manuellt. Tror det blir bra men vi har tight med plats där dörrfodret är i vägen. Men förra gången så klippte och slipade jag ned kontakten rätt rejält. Borde fungera nu också.

Vi åkte sedan upp till stan då Ullis ville se Kungsträdgården då det inte var så mycket folk så rätt snart satt vi i bilen och åkte uppåt. Vi åkte direkt och parkerade hos Felix och gick sedan på en promenad mot Kungsträdgården. Det var en liten bit och vi ville inte störa Felix eller ens gå in då han var tokförkyld.

Väl framme så tog vi lite fina kort och nu var det inte lika mycket folk och vädret var heller inte tiptop.

   

Sedan gick vi och fikade vid ett av Camilla Hamids fik. Ullis hade hört talas om en princessbakelse som visst var något extra. Det ser rätt litet ut och har precis öppnat. Vi passar på att beställa lite frukost och när jag frågar om en smörgås ingår i frukostbuffén så är hon, i kassan, oförskämd. Jag kontrar och säger samma sak och då förstår hon nog att hon gick över gränsen. Kanske var jag fel klädd då jag gick i sportkläder då vi skulle gå en hel del.

Sedan kom då fikat och frukosten och frukosten var riktigt god men vad säger man om bakelsen. Fy f-n vad gott, säger jag! Ullis tyckte det var det godaste hon ätit och jag kommer inte på att jag ätit något godare heller. Nästan i klass med min Pinocciotårta! Ha ha! Nä, skämt åsido så är den ruggigt god och väl värt ett besök. Lite mastig så det var bra att vi delade på en.

   

Sedan handlar vi kaffepods och nu har det börjat regna. Vi försöker skydda fikat så gott det går men regnet tilltar i styrka och det är bara att gömma sig under huvan och traska på.

Vi köper lite till Felix på vägen och när vi närmar oss ringer vi och han verkar halvt död. Han har verkligen insjuknat så vi ställer grejerna vid dörren och det tar evigheter innan han orkar sig fram och man har hur han hostar. Fy bubban!

Vi frågar om han skall ha lite till och det vill han så vi går och köper lite mera och ställer vid dörren och säger åt honom att krya på sig.

Nu åker vi nedåt igen och vi stannar vi till i Kungens kurva. Jag hoppar in på Jula och köper en ny strömbrytare som Anders säger att jag skall ha och Ullis går in på en affär bredvid. Jag köper sedan lite nya kläder till resan, det blir skönt. Sedan blir det en hamburgare på vägen och som vanligt gör de fel med isen. -Ingen is, tack! säger jag. Som tur var såg jag när hon började sleva bland isen och jag ropade till. Varför ha is när drycken är så kall ändå? Det är ju inte så att jag kommer vänta en halvtimme med att dricka den. Det måste väl vara så att företagen tjänar på att ha is i dryckerna då is är billigare än drycken. Men kostar ju också att ha igång ett isaggregat. Det är sådant jag funderat på men hursomhelst vill jag inte ha is i min dryck.

Efter det åker vi direkt till Trosa för att lämna lite prylar och pratar lite med honom. Han verkar piggare nu så det var ju riktigt skönt då han är en viktig kugge med livestreamingen. Nu hade dock Cilla insjuknat och det är ett jäkla skit med alla förkylningar. Jag tänkte att det vore en katastrof om jag skulle bli sjuk då jag har så jäkla mycket i huvudet och det är svårt att ens få ned allt jag gör. Men det måste man nog få om jag faktiskt skulle bli sjuk. Men i år har vi fått en bättre fördelning och det var nödvändigt. Sjukt grymt arbete av alla i lopp-gruppen.

Vi passar sedan på att åka och hälsa på svärmor då Louise och Göran är där. De bjuder på smörgåstårta men varken jag eller Ullis är hungriga då vi precis ätit.

Sedan passar vi på att tvätta bilen på vägen då vi skaffade ett tvättkort hos OKQ8. Smidigt men det blev inte ens helt rent då vi inte tvättat på ett bra tag. Rejält ingrott alltså men vilken skillnad. Lite läskigt att sitta där i bilen dock. Vi skrattade gott!

 

Ingen träning idag men bra med promenader. 

Fredag och idag var det Sillen Runt. Som vanligt för mig, på slutet, som support. Det var nog rätt många år sedan jag själv sprang men har ändå sprungit ganska många gånger. Det som jag och Ullis startade av en ren slump då vi bara sprang på lite måfå och det ena gav det andra och sedan, efter några, år var det mer uppstyrt och alltid på Långfredagen. Traditioner skapas ofta av slump. Som våran Nyårsjogg också, för den delen.

Hursomhelst så låg jag på morgonen och försökte fixa med en ny sponsor men snart var det dags att bege sig mot Safiren för att plocka över lite dryck från Flaken till min bil.

Där var Anders N och Fredde S och väntade. Den sistnämnde kallar alla för ”Jägarn” så då får väl jag också göra det förstås. Snart kom även Flaken och hans son samt Sanna och Ida. Så sex stycken och det brukar vara några fler men i år var vi lite sena på att lägga ut det. TUBen har tagit nästan all tid och energi.

 

De joggade iväg och sedan åkte jag hemåt och tänkte att jag hade ju massor av tid på mig. Förut brukade jag cykla ett litet pass men nu var även Ullis hemma och då tänkte jag inte på att tid försvann då vi pratade om lite allt möjligt och jag började att fixa lite hemma som att tvätta av husvagnen lite och lite annat.

Sedan var det bråttom och jag inser att jag nog kanske kommer lite försent till första stoppet. Snabbt in i bilen och till Willys för att köpa in lite fika och godis.

Jag ringer på vägen och berättar att vi får skjuta fram första stoppet lite och när jag kommer fram så kanske det är en kilometer senare än vanligt så ingen större fara.

Alla verkade pigga men för Ida närmade det sig längdrekord så det började säkert ta emot lite grand.

Men Anders hoppar av då han känner av sitt knä och det var ju i och för sig inte så dumt då vi kunde prata lite om loppet. Och prat blev det. Hela tiden. Vi ringde även Tim som visade hur livestreamen fungerade och jag ville få in Anders på den så att han också såg. Det verkade super men ett litet orosmoment var hur vi skulle lösa internet utan att låsa upp min mobil men det var just nu lösningen.

I Gnesta så hoppar även tjejerna av och jag är lite förvånad över att Flakens son springer så lätt fortfarande. Det hade jag inte väntat mig speciellt inte efter att han blivit så muskulös. Riktigt grymt.

 

Sedan servar vi på några ställen...

 

...och hinner prata vidare om loppet och Anders spelade även upp ett klipp från en ultralöpar-podd där vi nämndes med positiva inslag. Kul att höra! De tyckte att vi gjort det bra.

 

Ultraaktuellt - allt om ultralöpning. 1:09:43 in i programmet så nämns vi. Finns på spotify. 

När jag släppt av Anders och snart kom de tre löparna joggandes tillsammans. Grymt jobbat!

 

Flaken nämner något om att sonen David skall springa hem till Trosa också och jag tror att han skojar men det gjorde han inte. Jag höjer rejält på ögonbrynen då han springer iväg på lätta steg. Jisses! Det blir en mara till slut!

Sedan höll jag på lite med loppet och bar in lite fler saker i husvagnen. Jag hör att grannen är lite upprörd och undrar vad som hänt.

En banderoll får mig att fundera. Den är supertung och när jag ser på den så är den på hela 20 meter (!) och saknar dessutom hål. Jag mailar och undrar vad det är för special och det visar sig sedan vara en banderoll, eller duk, som man kan klippa och göra som man vill med.

 

Umara levererar!

Ullis och jag går sedan och äter lite mat på Piccolino och det är gott men jag får tyvärr pommes istället för ris och säger till.

 

Snart har jag även ris i en skål, vid sidan om. Bra löst! Gott!

Nu får jag också svart på vitt att jag fått godkänt på sista kursen, så himla skönt. Tror jag fick veta det i onsdags men glömde skriva om det. Den var på hela 11 poäng och kanske var det på nåder att jag klarade det.

 

Yippie!

På kvällen gick vi en liten promenad och tittade på teve.

Ullis och jag började med att titta på en film på morgonen och det var trevligt med en feelgood-film till frukosten. Den hette Det kommer alltid en ny himmel och handlade om en ung tjej som börjat förlora sina drömmar. När hennes mamma gick bort så kom det fram att mamman spelat in en film till sin dotter där hon fick uppdrag och det handlade om att ta tag i sitt liv och filmen var överraskande bra. Den får nog 8/10. 

Efter det så plockade vi ihop lite skräp och slängde på tippen. Bland annat våran gamla takfläkt som har gjort ett bra jobb. Egentligen gillade jag den skarpt och var uppskattad när det var riktigt varmt. 

Sedan åkte vi och pratade lite med Trosa Aktivitetspark och de skickade in lite mer priser till vårat lopp och det var kul.

 

Efter det kom Rosie förbi på en fika och vi frågade om hon inte kunde texta våra presentcheckar men hon vågade inte riktigt och det förstår jag. När hon gick och Ullis var på yoga så passade jag på själv och efter några checkar så fick jag hjärnsläpp och skrev fel. Ajdå! Nu hade jag inte råd att skriva mer fel så nu fick jag skärpa mig. Jag var lite ringrostig men tyckte ändå det blev helt okej. Det finns absolut några som kunde gjort det bättre men nu börjar det bli hög tid att få klart med allt så jag körde på. 

  

Vän av ordning kanske undrar varför det inte står någon summa på ettorna men det är för att det inte är klart. Någon av dem blir med stor sannolikhet Totalvinnare och då får man 6000 kronor och den andre 3000 kronor. 

Efter det tog jag och Ullis en korv på OKQ8 och åkte sedan till Trosa för att gå ett varv på banan. Nu skulle det visst vara klart med arbetet vid ån. Jag ville även mäta sträckan där man skulle ha kameror. Så vi åkte till start- och målområdet och parkerade. Efter det var det bara att traska på och det är ju irriterande att man ännu inte kommit igång ordentligt. 

Jag mätte upp ställen där vi skall ha extra kamerabevakning och det är bra om det står hur långt man kommit så nu har jag det klart.

   

Söta vantar!

Området som var fixat var supersnyggt men lite småjobbigt att gå på. Det liksom sjönk ned lite men det är så liten bit så jag tror estetiken uppväger. Ullis tyckte det var lite Ölandskänsla över gruset och jag håller med.