Niclas B

Lördag och det var bara att hasa sig upp då vi skulle fixa det sista till Tims 30-årsfest. Tim skulle förstås komma lite tidigare men Ullis och jag fixade förstås lite innan då vi skulle smälla ihop det sista med smörgåstårtorna och den vanliga tårtan. 

Tim berättar att Cilla tyvärr är sjuk och då styrde vi om lite med smörgåstårtorna och jag drog ned och köpte räkor och snart var allt klart för festen. 

Det fanns en liten tanke på att hinna träna också men snart hade tiden runnit på och Tim var där. 

Vi bestämmer oss för att slänga ihop en Kahoot och Tim och jag stänger in oss i biblioteket och jag börjar med Kahooten och Tim fyller på. Till slut hade vi nitton, eller om det var tjugo?, frågor. Det räcker ju förstås. 

När Felix kom så passade jag på att gratulera Ullis då jag köpt ett par kolfiberskor som hon valt ut. De kom Felix med.

Det börjar komma folk och jag tänker att jag gärna vill hålla ett tal och frågan är ju hur känslig man kan vara. Tim har ju varit med om så mycket elände som barn men jag försökte hålla det lite humoristiskt men ändå med en känslig touch. Tror det gick bra men det var absolut inte det bästa tal jag hållt men kanske bland de jobbigaste. 

Kul med bra drag och sen körde vi Kahooten och där imponerade Camilla då hon kom strax efter Felix och Ullis och fick därigenom förstapriset. Att Tim var en hejare på kängurumatte var lite av en överraskning för många! :-)

När festen klingade av så skjutsade vi hem Tim och när jag kom hem igen så lade vi ut Ullis gamla apple watch, som bara legat i en låda i en massa år. Det verkar ju onödigt och det blev några som var intresserade och snart hade jag en gammal elev som var först i kön men hon kunde inte komma idag men det gjorde ju ingenting. Hon var förresten i Örebro och kollade på sin bror som spelade hockey och honom hade jag också haft som elev. Riktigt kul. 

Vi passade på att äta lite smörgåstårta och jag läste också ut en bok och den heter "Passagerare 23" och är skriven av Sebastian Fitzek. Den hade jäkligt mycket och när man väl kommit in i boken så ville man nästan inte sluta läsa. Det är en sådan där bok som känns som man läst den förut och det vore ju för jäkligt. Fast å andra sidan har jag ju läst Grottbjörnen folk-serien en jäkla massa gånger för de är ju så bra. 

Hursomhelst så handlade boken om en polis som varit med om det mest otänkbara och det är att filmer, från ett kryssningsfartyg, visar att hans fru mördar deras gemensamma son och sedan själv tar sitt liv efter. Sedan får man följa en massa andra fall och det visar sig att de kanske har ett samband med varandra och det blir mer och mer spännande. Den får hela 4,0 i betyg då det var en riktig bladvändare efter ett tag. 

Men ett stort grattis, Tim! Du får 10,0 i betyg! :-)

Grattis, Tim!                   Ullis gillar Rosa!               Spännande bok!

Så var det då Nyårsafton och vi fick gå upp direkt då Ullis och jag skulle hålla i Nyårsjoggen, det som vi alltid har gjort sedan 2014, i princip. Vi började i och för sig redan året innan men då var det mer för enbart klubben och släktingar till de som var med. Sedan lite mer inofficiellt under coronaåren. 

Vi kom iväg i bra tid och jag hade väl bestämt att testa att springa, i alla fall. I värsta fall så fick någon annan ta över bara för jag skall ju inte riskera hälsan eller bli helt otalbar efter joggen. 

Väl framme så möter vi upp Jenny och Linda samt Maria och strax efter kommer Ola och Tanja också. Ola kunde också hjälpa till så sprang jag så hade vi både Ola och Maria som kunde plocka fram och personalen från ICA fanns också tillgänglig så det lugnade mig lite. Det är alltid en anspänning att arrangera något då man inte har full koll själv. 

Jag försöker få ordning på allt men det strular lite med högtalaren då sladden inte kommer räcka till andra sidan och efter att ha skarvat den så inser jag att det inte kommer bli kanon då folk skall över den med vagnar. Nåja, det var ju bara några minuter men först var jag tvungen att slänga på mig skorna och kanske borde jag in på toan. Jag fick lite panik då jag inte hittade mitt tal som jag skulle hålla efter men det hade Ullis lagt fram så allt verkar vara lugnt. Jag blir bara lite sen och jag struntar i att dra över sladden så alla får samlas lite mitt i. Kanske inte optimalt då folk skall förbi men så fick det bli. 

Jag drar lite instruktioner och snart var klockan slagen och jag lämnade micken till Maria och så joggade vi iväg. Känslan var att vi var närmare 60 stycken och jag hade berättat att jag bestämt att dra om början på joggen och redan där knystades det lite. Vadå! Skall vi ändra? Några tyckte det var bra men jag tror det blir kanon med en lite roligare start där vi springer genom Trosa kvarn. Vi passerar en kvinna med hund som prompt skall fortsätta gå genom den trånga passagen och jag ropar att det är ett stort gäng som kommer. Jag vet inte hur det gick men alla var med genom kvarnen och jag tittar bakom. Tåget är inte så långt så jag blir lite tveksam men tänker att det är rätt brett. Skön känsla och jag frågar hela tiden Anders N om farten och känner mig trygg i att det går lagom fort. Snart är även Patrik där och eftersom han ger så underbara direktiv hela tiden så byter vi snart plats på Anders och Patrik då Anders fotade och filmade lite då och då. 

Jag ser tendenser till luckor men själv tycker jag det går rätt lugnt och förstår ingenting. Jag var beredd på att slita då alla distanser hela tiden gått runt 6.30 ned mot 6.20 och då har jag ändå haft ett löpsteg. Nu tyckte jag att jag trippade och fick bromsa hela tiden. Det blir värre med att folk skall upp bredvid och det är ett gissel då det blir mycket svårare att hålla rätt fart. Kul med folk men man får svårare att själv känna farten och de andra löparna tar liksom över om de kommer lite förbi. Jag fick säga till några gånger och det blev fler gånger efterhand. 

Till Stadshotellet och vi ställde fort upp alla och jag skämtade och sade att fula kunde vara bak och snygga fram. Sen råkade jag ställa mig fram själv men tanken var att jag hade tänkt ställa mig bland de fula så det kanske var ett osnyggt (!) skämt. Vi höll på att missa två stycken så vi fick stanna någon halvminut till innan vi började jogga igen och nu fick jag problem med min fartangivelse då jag visst ställt på snittet på min senaste 1,6 kilometer. Ja, jag har inte kunnat ändra från amerikanska mått... Jag frågar hela tiden Patrik och känner mig supernöjd då jag får höra att vi har snitt på 6.21 på sista kilometern och 6.22 på hela. Allt enligt plan men det blir ändå lite luckor men håller jag mig till min fart så har jag gjort mitt jobb. 

Ut mot Långnäs och nu väljer jag att hålla ihop gruppen men Patrik stressar mig lite då han säger att det inte kommer bli 10 kilometer men det borde det bli, tänker jag. Sen ser jag att vi har olika längd och jag ropar till Anders som säger samma som min klocka visar. Det visar sig att Patrik har Apple Watch och den visar lite för kort och således har vi haft lite för snabb fart. Några vill vika av men jag ropar -Nej! och snart är vi på min tänkta väg allihopa och vi håller ihop. Mot ICA Trossen och alla springa i mål tillsammans och det är en härlig känsla. Tror det blev 10,3 kilometer så det var inga problem men snittet hade hamnat på 6.17 och det blev lite för snabbt och det kändes lite nesligt. 

Sen gick jag in och förberedde mig och jag ropade in alla och snart var jag igång med mitt tal. För eget bruk så är det bra att vänta lite tills alla fått ett glas innan man börar tala. Nu blev det lite surrigt men snart lyssnade alla på mig och jag höll mitt tal och lyfte fram lite bra prestationer och snart började utlottningen. Första pris går till... -Dig! ropar Ullis! What! Jag blir helt paff och det känns lite pinsamt. Men, men! Jag var ju också med och sprang och jag har ju inte tagit någon lott på tre år så det var bara att välja ett pris och fortsätta. Nu vore det nästan förskräckligt om Ullis vann andra pris men det blev någon annan och så rullade det på. 

Trevligt och Ullis och jag stannade lite så jag också fick fika och vi kände oss nöjda. Lite pusta ut! Så känns det i alla fall för mig. Skönt att landa och nu var det här gjort och det gick riktigt bra. 

Bara lite surt att det gick lite, lite för fort men det var marginellt. 

Sen åkte vi hemåt och packade in och gjorde oss iordning för avfärd mot Stockholm. Felix skulle vara hemma och tackade inte nej till sällskap. 

Vi parkerar hos Felix och lastar av lite prylar som han skall ha och sedan bytte Ullis och Felix lite julklappar innan vi gick till Felix igen. 

Sedan blev det spel och där gällde det att spara då och då för att behålla kort som man nästan vunnit. Jag satsade hela tiden för mycket och blev av med mina och det var surt. Min övertro på mig själv gjorde att jag kom ohjälpligt sist bägge gånger och Felix vann. 

Sedan gick vi och åt på Pong och alla tog buffé, riktigt gott. 

Efter maten tittade vi på serien "Älskade barn"! Riktigt bra och vi såg igenom alla avsnitt innan det var dags att gå och titta på lite fyrverkerier. Nu hade det börjat snö och det rätt ordentligt så att åka hem inatt var ingen idé. 

Det smäller lite här och var men man ser absolut ingenting bland alla hus men väl framme vid Corneliusparken ser man bättre men sikten är rätt dålig. Mycket folk och blåst så vi gick tillbaka och ställde oss lite mer i lä där Sofie Sarenbrandt har sitt skrivställe. Rätt coolt hus. Vi tittar i typ 10 minuter innan vi går hemåt och skålar när vi kommer till Felix lägenhet. Gott Nytt År! 

Det är förresten min och Ullis förlovningsdag också så grattis till oss! :-)

Lördag och idag tog vi en tur till Stockholm så Ullis kunde byta lite julklappar och samtidigt kollade vi om Felix hade tid med oss och det hade han. Vi tog en trevlig lunch inne på Ringen och sedan blev det efterrätt i Felix lägenhet. 

På hemvägen stannade vi till på Ikea och köpte några bordsben då vi tänkte fixa till ett bord mellan våra cyklar i källaren. 

Väl hemma så fixade jag till bordet och ställde upp det. Det blev riktigt bra. 

Just ja! Jag läste klart en bok för några dagar sedan och den har legat hos oss ett tag. Den är skriven av en släkting till en jobbarkompis till Ullis och det är förstås lite småläskigt att recensera den men vem vore inte jag om jag inte vore ärlig. 

Den heter Den längsta dagen och är alltså skriven av Sebastian Sterner. Det är lite science fiction och det är som ett parallellt universum med en jord som liknar vår men ändå inte. Man får följa en kille som är lite tillbakadragen och hur hans liv varit och hur hans drömmar är. Hela samhället skall vara lite som vårat med våra klimatkriser men här är man lite längre fram och nu har även jordens rotation börjar strula och den saktade av innan den återtog sin normala takt men tyvärr så börjar den sakta in igen och det är nu det blir problem. Med min mensa-hjärna så kan jag köpa en hel del, med lite fantasi, men när även rotationen runt solen stannar av utan att den åker mot solen så blir det alltför mycket. Dock så är handlingen så pass bra så jag bortser från det och man kan knappt bärga sig innan man får läsa igen. 

Det handlar mycket om relationer, drömmar och att våga leva. Den får hela 3/5! 

Boken under är nästa projekt och av en händelse så heter den författaren också Sebastian. 

Julaftonsmorgon och Ullis och Felix drog ut på en runda och själv fixade jag lite hemma inför dagen. 

Klockan 10.00 skulle Lina med barnen komma och efter en liten stund över tio så kom dem och vi åt gott och delade ut lite paket.

Vi önskade dem God Jul och sedan kom Louise, Eric och svärmor och snart åt vi gott och spelade Julklappsspelet. 

Jag brukar få så ont i magen av det spelet så nu kom jag hastigt och lustigt på att endast ta från "de rika" och det gjorde spelet mer behagligt. Jag tänkte först inte avslöja hur jag tänkte men det skulle nog sett konstigt ut om jag hela tiden räknade paket så snart nog berättade jag det. Det var kul och jag kände mig nöjd. Det tror jag de flesta gjorde.

Sen var det bara kärnfamiljen kvar och Tim delade ut julklapparna och i år var jag lite mer tveksam på om Ullis skulle bli nöjd. Jag hade hittat tre julklappar till Ullis och den första var en keps med HOKA-märke, den såg ut att vara riktigt skön. Den borde vara en hit. Sedan kom det till de andra som jag var mer osäker på men som jag tänkte borde vara bra. Det var en mobilväska för löpning och sedan fenor för simning. Hon hade ju redan en massa flipbelts och fenor kanske hon inte vill köra med men borde vara smart för att få rätt fart i simningen. 

Alla blev supernöjda med sina julklappar men farhågorna besannades kring mina lite osäkra kort kring Ullis så de får hon byta om hon vill. Jag hinner ju revanschera mig då hon fyller år snart. 

Vi avslutade med att fika lite och äta lite godis innan barnen tackade för sig. Trevlig kväll!

Felix och jag tittade lite på gamla Squid games och den 26:e kommer säsong två.