Niclas B

TUB-loppet!

Fredag morgon och jag tog bilen idag då jag behövde komma fort hem. Med facit i hand borde jag förstås tagit ledigt men det visade sig sen att mina nior var i Polen och jag behövde heller inte hoppa in på någon lektion.

Först var det lite discgolf med mina åttor och jag var själv med på några hål. Alla var duktiga.

Sedan kollade jag av så det var lugnt att dra och jag hann få i mig lite mat också innan jag drog.

På vägen hem blev det lite samtal då både grindar och toaletter var på väg. Han med toaletterna behövde lite vägbeskrivning och det var en rolig kille men jag skulle själv inte riktigt hinna dit så jag ringde Anders och kollade om han kunde ta emot toaletterna och det var lugnt.

Väl hemma så kopplade jag på husvagnen och slängde in några sista grejer innan jag och Ullis åkte ned och ställde upp vagnen.

Väl på plats så var det en massa jobb med att få upp grindar, tält och diverse flaggor. Borden fixade andra med så var det högt tempo lite överallt. Sen så åkte jag och Ullis och målade lite på raksträckan innan vi hämtade Tim som skulle fixa med livestreamingen under loppet.

Tim fixade med datorn och vi andra slutförde våra uppgifter och några deltagare hade redan börjat få upp tält och det började bli lite nervöst. Hade jag verkligen koll på allting för nu hade jag typ allt i huvudet och med lite stress så kändes det som det kokade över. Jag sade till en person att jag önskade att man inte skämtade så mycket då jag kände att det skulle bli för mycket och han förstod.

Sen var det bara att försöka lägga sig och hu vad kallt det var. Jag verkar inte fått någon ordentlig fart på systemet och går upp på natten och slår på gasolen men snart står det gas out på displayen och där och då förstod jag ingenting. Troligtvis så hade mekanikern dragit av en kran då värmepannan var på service i höstas. Jag tog på mig ordentligt med kläder och försökte somna om.

Jag var lite trött då jag vaknade och var helt själv uppe. Jag tog fram allt ur husvagnen och ställde ut i tälten.

Sen började det droppa in folk och snart var vi klara att dela ut nummerlapparna och jag var redo att börja prata men Tim fick inte igång livestreamingen och det visade sig att han inte blivit tilldelad alla rättigheter på Trosa Ultra Backyard-kontot. Snart så loggade han in i mitt namn och då gick det bättre. Typ 40 minuter försenat fick vi igång streamingen och vi var igång på nätet också.

Jag brukar normalt vara nervös då jag skall börja prata men jag var så himla stressad så jag märkte inte av så mycket och snart var man varm i kläderna och när loppet äntligen startade så kände man att nu borde allt vara på plats.

Rätt direkt så kommer en deltagare tillbaka som skadat sig och vi tillkallar sjukvård. Riktigt trist och det tar ned humöret en hel del. Vi hade helt missat en skylt som stod på ett dåligt ställe men det får vi i tävlingsledningen ta på oss fastän alla kunde ha sett den innan. Hursomhelst så är det jag som har det yttersta ansvaret för loppet så vi skulle få anledningen till att återkomma i ärendet.

Allting verkar fungera bra och så även utlottningen av priser. Jag åker runt och kollar hur det går med filmningen. En mobil har dött och det visar sig att sladden var dålig. Lite otur.

Sen är Mini-TUBEN igång och det är inte fullt men ganska många barn ändå. De springer hela tiden men jag har mitt fokus på stora loppet men försöker ändå få in dem då och då. Både i livestreamingen men även så att jag ropar upp dem.

Alla gör ett jäkligt bra jobb och jag är typ överallt.

Men Mini-TUBEN-löparna verkar inte vilja ge sig och det knorras lite bland föräldrarna. Vi i styrelsen tar ett snabbt beslut att låta tre barn dela på segern för de är max tio år gamla och var då uppe i 36 kilometer! Jisses!

Alla känner att det var ett bra beslut och till nästa år får vi styra upp det lite och köra en frontyard mot slutet och kapa tiden de har på sig att springa banan på hela tiden.

På kvällen så har jag och Ullis det lite lugnt och jag går och lägger mig i husvagnen och Ullis åker hem.

Jag har fortfarande inte kollat igenom husvagnen och känner att jag snabbt vill komma i säng så jag har på mig lite kläder i sängen ändå. Jag sover bättre nu än förra natten och får några bra timmars sömn.

Det har tunnats ut rejält och de på natten har skött utlottningen väldigt bra. Ullis och jag tar över och Anders går och lägger sig.

Sen är vi bra med folk och allting fungerar kanon. Jag kollar upp hur det är med den som skadat sig och det blev rätt illa. Jag erbjuder lite som kompensation men senare så får vi kontakt och det var ännu värre så vi slår på ordentligt och hon tycker att vi har visat välvilja och vill komma tillbaka. Det var skönt men förstås hade vi önskat allt ogjort.

Totalkänslan är dock ändå väldigt bra för alla är så nöjda och jag känner att lyckats riktigt bra med nästan allt. Det finns absolut några grejer jag missade men det är småsaker i sammanhanget.

På slutet är det bara några stycken kvar och man börjar nästan bli orolig att de skall hålla på nästa natt också.

Snart så är det bara två kvar och snart så uppvisar tvåan Niklas Drakfors yrsel och kastar in handduken på slutet. Vinnaren Magnus Högfeldt är asstark och dansar och bjuder på sig själv, så himla skön!

Hela teamet är nöjda och vi avslutade med flaggan i topp.

Det var ett bra och starkt gäng som plockade ihop allt och det gick fortare än beräknat – me like!

Stort tack allesammans och jag ser redan fram emot nästa Trosa Ultra Backyard. Nu är jag dock väldigt trött så det kommer nog bli segt imorgon, på jobbet.

Så himla kul att vi tog över loppet och gjorde det så bra!

     

Pizzan dagen innan          Funktionärerna                  Vinnaren Magnus!

Fredag och idag var det Sillen Runt. Som vanligt för mig, på slutet, som support. Det var nog rätt många år sedan jag själv sprang men har ändå sprungit ganska många gånger. Det som jag och Ullis startade av en ren slump då vi bara sprang på lite måfå och det ena gav det andra och sedan, efter några, år var det mer uppstyrt och alltid på Långfredagen. Traditioner skapas ofta av slump. Som våran Nyårsjogg också, för den delen.

Hursomhelst så låg jag på morgonen och försökte fixa med en ny sponsor men snart var det dags att bege sig mot Safiren för att plocka över lite dryck från Flaken till min bil.

Där var Anders N och Fredde S och väntade. Den sistnämnde kallar alla för ”Jägarn” så då får väl jag också göra det förstås. Snart kom även Flaken och hans son samt Sanna och Ida. Så sex stycken och det brukar vara några fler men i år var vi lite sena på att lägga ut det. TUBen har tagit nästan all tid och energi.

 

De joggade iväg och sedan åkte jag hemåt och tänkte att jag hade ju massor av tid på mig. Förut brukade jag cykla ett litet pass men nu var även Ullis hemma och då tänkte jag inte på att tid försvann då vi pratade om lite allt möjligt och jag började att fixa lite hemma som att tvätta av husvagnen lite och lite annat.

Sedan var det bråttom och jag inser att jag nog kanske kommer lite försent till första stoppet. Snabbt in i bilen och till Willys för att köpa in lite fika och godis.

Jag ringer på vägen och berättar att vi får skjuta fram första stoppet lite och när jag kommer fram så kanske det är en kilometer senare än vanligt så ingen större fara.

Alla verkade pigga men för Ida närmade det sig längdrekord så det började säkert ta emot lite grand.

Men Anders hoppar av då han känner av sitt knä och det var ju i och för sig inte så dumt då vi kunde prata lite om loppet. Och prat blev det. Hela tiden. Vi ringde även Tim som visade hur livestreamen fungerade och jag ville få in Anders på den så att han också såg. Det verkade super men ett litet orosmoment var hur vi skulle lösa internet utan att låsa upp min mobil men det var just nu lösningen.

I Gnesta så hoppar även tjejerna av och jag är lite förvånad över att Flakens son springer så lätt fortfarande. Det hade jag inte väntat mig speciellt inte efter att han blivit så muskulös. Riktigt grymt.

 

Sedan servar vi på några ställen...

 

...och hinner prata vidare om loppet och Anders spelade även upp ett klipp från en ultralöpar-podd där vi nämndes med positiva inslag. Kul att höra! De tyckte att vi gjort det bra.

 

Ultraaktuellt - allt om ultralöpning. 1:09:43 in i programmet så nämns vi. Finns på spotify. 

När jag släppt av Anders och snart kom de tre löparna joggandes tillsammans. Grymt jobbat!

 

Flaken nämner något om att sonen David skall springa hem till Trosa också och jag tror att han skojar men det gjorde han inte. Jag höjer rejält på ögonbrynen då han springer iväg på lätta steg. Jisses! Det blir en mara till slut!

Sedan höll jag på lite med loppet och bar in lite fler saker i husvagnen. Jag hör att grannen är lite upprörd och undrar vad som hänt.

En banderoll får mig att fundera. Den är supertung och när jag ser på den så är den på hela 20 meter (!) och saknar dessutom hål. Jag mailar och undrar vad det är för special och det visar sig sedan vara en banderoll, eller duk, som man kan klippa och göra som man vill med.

 

Umara levererar!

Ullis och jag går sedan och äter lite mat på Piccolino och det är gott men jag får tyvärr pommes istället för ris och säger till.

 

Snart har jag även ris i en skål, vid sidan om. Bra löst! Gott!

Nu får jag också svart på vitt att jag fått godkänt på sista kursen, så himla skönt. Tror jag fick veta det i onsdags men glömde skriva om det. Den var på hela 11 poäng och kanske var det på nåder att jag klarade det.

 

Yippie!

På kvällen gick vi en liten promenad och tittade på teve.

Söndag och jag låg och surfade lite på mobilen och kollade in några andra ultralopp och hur de hade gjort. Alltid kan man få lite tips och idéer, tänkte jag.

Sedan var det förstås 5-milen och det var ett riktigt grisföre men hoppet stod till Jonna Sundling, Ebba Andersson och Frida Karlsson. Sundling tappar dock och snart får även Frida Karlsson kämpa och jag tycker det ser lite mörkt ut men Ebba har ju imponerat i det här mästerskapet och kanske kan hon kräma ur det sista. Men Frida kommer hela tiden ikapp, då det är lite mer lättåkt och rätt som det var så hittar hon en bättre teknik där hon liksom inte skär ned lika djupt i snön och helt plötsligt så är det hon som hela tiden är i täten och ser ut att återhämta sig. Sundling börjar också, efter ett tidigare skidbyte, närma sig igen men nu är det lite för stor lucka.

Rätt kul dramatik där norskorna försöker lura svenskorna att göra ett skidbyte men det ordnade upp sig. Varvet efter blev det dock ett skidbyte men svenskornas generellt fina glid höll i sig och på slutet var det två svenskor och två norskor som gjorde upp om det. Tyvärr så blir det för trångt för Ebba när Frida viker in mot höger, vid en liten sprintbacke, och Ebba står på näsan och nu är det Frida mot Johaug och Heidi Weng. Frida har dock bra surf under skidorna och dessutom mest krafter kvar så det blir totalt 6-0 i guld för Sverige mot Norge. Vilket mästerskap men så otroligt tråkigt för Ebba som säkert kommer gräma sig över det här ett bra tag. Tänk att ha kämpat sig igenom 49,5 kilometer skitföre och så kör man in i sin lagkamrat. Hoppas verkligen att Frida nu inte såg att Ebba kom till höger och skulle stänga… Reglerna gav dock Frida rätt men jag kan tycka att det är ett gränsfall och vi får hoppas att det var fair play. Att se stavspetsarna i den snön var heller inte det lättaste.

       

Efter skidorna blev det ett cykelpass och nu testade jag att puffa gammal astmaspray för att se om det skulle hjälpa. Det gjorde det nog men det var ändå något som tog emot.

Jag körde så länge som det kändes bra och idag blev det hela 55 minuter och det var inte fy skam. Skönt! Det blev dock lite lättare än jag brukar.

Efter duschen så drog vi till Ikea igen då Ullis var sjukt sugen på att göra om och hennes driv vill man inte bromsa. Vi passade på att äta lite och sedan köpte vi en massa saker så att vi skulle kunna fixa. Det blev en massa prylar så att man kan montera gardiner i taket och inte på väggen.

Vi orkade dock inte fixa så mycket på kvällen.

Lördag och Ullis jobbade och jag passade på att plugga efter att jag bloggat ikapp några dagar. 

Sedan var det dags för 5-milen för William Poromaa och satan vad pigg han verkade superhet medan Kläbo höll på att tappa tätgruppen flera gånger men han bet sig fast om och om igen. 

Sedan var det bara William och fyra norrmän och en efter en föll ifrån. På slutet så körde William hårt men fick inte luckan han hade behövt och Kläbo spurtade ifrån. Men vilken resa William gjort och så välförtjänt! Tvåa i världen! Nu var i och för sig inte ryssarna med men så är det och så skall det vara.

   

På kvällen var det Melodifestivalen och Ullis och jag tog en promenad till affären först. Det blev tacos och så satte vi oss och tittade. Kajs Bara bada bastu var en lite läskig utmanare till Måns och mycket riktigt var det mellan dem det stod. 

Finnarnas bidrag var absolut trallvänligt men inte skulle väl den vinna? tänkte jag. Hursomhelst så var de väldigt skickliga och nu är det som det är. Förra året var det Norge och nu Finland. I år tänker jag att alla finlandssvenskar bidrog. Det är väl närmare en miljon. 

   

Fredag och det var som vanligt en lång fredag. Jag stannade kvar lite för att spela pingis då det ändå inte går några bara bussar. Det blev två matcher och i några av bollarna spelade jag sjukt bra och grabbarna blev som vanligt lite sura. Men det är bara att tugga på. Träning ger färdighet. 

Jag hade tyvärr några saker att ta bort så jag fastnade några minuter till. 

Hemåt och jag hade missat att Ullis messat och frågat om vi skulle springa och jag var inställd på att det vara på hemmaplan men hon hade funderat på Oxelösund. Liten miss i kommunikationen och sen missade jag hennes meddelande. 

Under lektionerna så körde tjejerna VM-stafetten och luften gick nästan ur mig då Emma Ribom kom långt efter men vilken supersträcka av Jonna sen!

Nu var jag hemma sent och träningen rann ut i sanden för mig. Jag fick i och för sig lite med pingisen. 

Vi tittade lite på teve och åt gott. Vi tittade förstås på stafetten i efterhand och ett stort grattis, tjejer! Vilken uppåkning av Jonna. Sedan tror jag att hon hade mer krafter men jag blir också lite fundersam på den norska tjejen inte höll igen med flit i början eftersom hon sedan kunde hänga på rätt bra. Lite konstigt.