Niclas B

Lördag och idag började OS på riktigt och en ung judo-tjej verkade gå bra - kul! 
Först så var det dock morgon-teve och jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen då Streaplers uppträdde. Fan vad illa det lät men sångaren hade visst fått något virus men då kunde de väl valt en annan låt så någon annan kunde sjunga?  
Efter den falsksången så gick jag ut och jobbade lite på tomten och sen drog vi mot Vrena på kalas. Vi passade dock på att äta lite innan så man inte skulle bli hungrig och vräka i sig kakor. 
Vi kommer fram och gratulerar Melissa som hunnit bli sex år och senare kunde vi även gratulera Cornelia som hade kalas förra helgen men då var vi på semester men det här gick ju bra.
 
Under kalaset så drog killarnas beachvolleyboll igång och jag smet undan och kollade lite och vad grymma de är! 

 
Kalaset var trevligt fast jag kanske inte var lika trevlig som inte kunde hålla mig från teven men är man sport-tokig så är man. 
Hemåt igen och vi tog lite mer att äta nu och hann även in på lite affärer också.

Judo-tjejen verkar fortsätta gå bra och kanske skulle man kunna se något på teven mot kvällen.

Jodå! Hon hade visst förlorat en match lite tveksamt och till bronsmatchen var hon glödhet och vann! Hurra! Första medaljen på första dagen och den unga damen heter förresten Tara Abdulfath. 
Jag ser nu att klockan börjar ticka på och det gjorde mig irriterad att jag ännu inte tränat så jag stressade på med att pumpa däck, ladda "paddan" och byta om. Snart satt jag på cykeln och det blev runt fyrtio minuter Robopacer. Det är som att cykla i klunga ungefär. 
Jsg avslutade med att titta lite på fotboll och där vann Frankrike mot något afrikanskt lag men såg det inte ut som en filmning av en fransman som föranledde frisparken och målet som kom typ i nära anslutning till det? 

Fredag och idag skulle jag på jobbintervju, klart spännande! 

Vi förberedde oss och efter lite frukost, med betoning på lite, så var vi iväg. Jag var absolut lite nervös men först skulle Ullis ge blod.

Vi stannade till vid Nyköpings lasarett och det tog sin lilla tid då det var en ny kvinna som var ordentlig och dessutom ville följa upp järnvärdena och det var ju bra. Själv så skulle jag ju vänta in en uppföljning med någon läkare från Nyköping så att jag kunde börja lämna igen men det var inget jag tog upp nu.

Vi åkte vidare och var nästan en halvtimme tidiga och kollade runt på området som verkade ha det mesta. 
Sedan kom rektorn och lite senare biträdande, som jag hade haft lite kontakt med. Ullis gick och kollade på löparbanorna och jag satte mig och blev intervjuad. Det gick väl bra, tror jag, men det är alltid svårt när man skall höja sig själv och man önskar man kunde visa alla filmer där barnen har "snott" min mobil och sagt att jag är den bästa idrottsläraren de någonsin haft. Haha! Väldigt svårt att bli arg för sådana "stölder" och heller inga filmer jag kunnat radera.

Nåja! Det enda som väl var lite negativt var visst att de ville ha några referenser som inte bara var ryggdunkar, om jag skall läsa mellan raderna, så jag uppgav några chefer också. 
Jag kollade in idrottshallen och tackade för mig. Nu är det bara att hålla tummarna att jobbet blir mitt och att de kan möta mitt löneanspråk hyfsat bra.

Ullis och jag gick sedan på stan, i Nyköping, och tog oss en kaffe och delade på en Focaccia. Jag räknade med att springa på några gamla elever men inte idag.

Vi köpte lite presenter till helgens barnkalas och sedan blev det en sväng till Påljungs hage också. 
Hemåt och väl hemma så blev det en tupplur innan jag jobbade lite på tomten. 
Vi stack emellan med lite mat innan jag fortsatte. 
Mot kvällen så beställde vi mat på Piccolino och jag trodde först det var något storbråk på pizzerian då det var en jäkla massa poliser där men de var visst också hungriga. Ullis hade koll på att det var lite konserter i Trosa ikväll så det var nog dit de var på väg.

Sedan var det OS och det var ju lite synd på vädret men klart intressant invigning.

Jag såg direkt att det var något fel på flaggan och ännu mer klart blev det då de slutade blåsa luft på den. Alltså! De hade ett jobb! Borde inte någon varit beredd på att något sådant kunde hända? 
Invigningen får ändå godkänt men jag skulle nog ändå velat haft den på stadion som den brukar och måste de ha en eld som ryker så in i helvete? Det känns ju inte riktigt bra. :-0

Klart annorlunda invigning men maffig och pricken över i:et var Celine Dion.

             

Torsdag och idag tog vi tag i lite arbete på tomten. För att komma vidare så behövde jag flytta på lite gårdsgrus och Ullis tyckte vi skulle ha sådant där fint gårdsgrus på det nya området och flytta på gårdsgruset som låg där till framsidan. Det lät som en plan och det visade sig vara riktigt smart då det var ännu finare grus än det som redan låg där. Det kommer förstås vara lite mjukare i början.

Vi slet på några timmar och förutom att flytta på grus så klippte vi en hel del gräs. 
Sedan kom Tim och Cilla på besök och Ullis hade bakat en god paj.

Det var trevligt att träffa dem och de såg så fina ut så jag trodde att de hade något spännande att berätta! Haha!

 

Sen gick timmarna och jag förberedde mig inför löpningen men Ullis bestämde sig för att avvakta lite då hon fortfarande hade ont i foten efter att ha trampat illa på en sten på Öland. 
Jag mötte upp Anders N vid Safiren och vi joggade sedan bort mot spåret och när vi var framme så vände han tillbaka för att hämta upp Ida. 
Själv så fortsatte jag och nu tog Tommy över som redan stod och väntade. 
Tommy och jag körde två varv rätt lugnt och pratade om allt möjligt innan Anders och Ida kom. 
Nu gav jag lite instruktioner till Ida, som körde fartlek, och efter ett tag så höngde även Tommy på. Anders körde redan lite på sidan om.

Efter det varvet så räckte det för mig och jag joggade hem själv. Det blev lite drygt nio kilometer och en timme.

 

Sedan fick jag eftersvettas och på kvällen tittade jag på handbollen mellan Sverige och Norge i damernas handboll och vilken skräll. 
Jag gick ut och vattnade i andra halvlek när Sverige hade rasat och när jag kom tillbaka så höll jag på att tappa hakan då Sveriges hade vänt! :-)

  

Jag har förresten bestämt mig för att komma tillbaka i riktigt bra form. Förhoppningsvis blir det bra tider igen 2025. 

Onsdagen den 10 juli och idag är det 33 år sedan jag och Ullis blev tillsammans! Jag som är en liten nörd ser ju genast sambandet med min återkomst till Lidingöloppet, 1999, då jag sprang på 3.33"33 :-) Idag blev det dock inte mycket till firande så det får vi skjuta upp till semestern men något skulle det väl bli, tänkte jag.

Först så körde jag dock ut två lass med fyllnadsmassor och nu börjar man verkligen skönja slutet. 
Jag hann även blogga lite om söndagen, då Felix körde sitt lopp och det var inspirerande och nu är jag taggad att börja köra på. Jag blev själv också imponerad över min egen insats på Kalmar 2019 då jag tänkte på mina tider men då kräver det att jag vänder på steken och det rätt snabbt. 

Jag hann med tre lass även idag så det fick bli en mjukglass idag också. Det är rätt så jobbigt att bära så mycket.

När Ullis kom hem så tog vi hämtmat och jag köpte lite fika så vi firade så. 
Det fick räcka för idag och sen såg jag lite på fotbollen då Spanien slog ut Frankrike och vilket mål av unge Yamal! Wow!

 
Tack för att du finns, älskling!

 
Tack för inspirationen, Felix!

Sedan fick vi bra tips från gymsonen, Tim, också. Vi har verkligen tappat taget om styrketräningen så det är hög tid att ta tag i den. Tänk att man har blivit så gammal så det är barnen man vänder sig till! :-)

Ja så var det då dags. Jag och Ullis var uppe lite tidigare och man kan ju tänka sig att Felix skulle vara lite mer morgonpigg med tanke på att han skulle tävla men nädå. Det sitter nog i generna men å andra sidan så hade vi sagt att han inte behövde stressa men då man såg många andra triathleter stressa utanför, på campingen, så blev man själv lite stressad. 

Vi åt lite frukost och när det började närma sig så åkte vi nedåt växlingsområdet och vi hade ju gott om tid. 

Felix och Ullis fixade lite med hans påsar och hon kom ju in eftersom hon fortfarande hade sitt band på sig.

Jag såg till att komma närmare hans cykel och ropade på honom så han kunde få lite vax till kedjan då det regnade så in i helvete igår kväll. Det glömde jag att skriva igår men det var det sjukaste regn jag varit med om. Hela trafiken stannade i princip då man inte såg någonting. 

Nu verkade det som vi skulle klara oss från regnet men det blåste en hel del och det oroade oss. I byarna var det 20 sekundmeter och det var stadigt runt 12-14 sekundmeter. Då tänkte vi mest på cyklingen. 

Sen gick vi bort mot starten och det var runt en timme till start så vi var absolut lite tidiga men hittade ett fik och beställde in lite att äta. 

Men vad var det för vågor! Det såg ut som kaos och nu blev man riktigt orolig. Vi tittade ut och det såg inte roligt ut alls. Det var jobbigt att peppa sin son att gå ut i det här och vi berättade att han inte behövde bevisa någonting men samtidigt visste jag att han klarar av sådana här vågor bättre än vad jag gör. Han är inte så rädd men det här var någonting i hästväg. Snart borde första start ha gått men klockan är 09.00 och ingenting händer men det är ett jäkla liv utanför. Vid tio minuter över så smäller en kanon av, precis utanför, och man hoppar till. En jäkla smäll och nu hoppar de första simmarna i och de är ju grymma simmare men hur blir det med resten? tänker jag. 

Sen hör jag hur de säger någonting om 600 meter och jag hajar till! Vadå? tänker jag. Har de kortat ned med 600 meter eller är det 600 meter totalt? Jag uppfattar det som 600 meter totalt och jag tittar ut och ser att de flyttat de stora bojarna så man ser klart och tydligt att det är 600 meter totalt. Det kan omöjligt vara 1300 meter. Det är en lättnad men vågorna är minst lika jobbiga ändå.

 

Jag och Ullis följer Felix och han får lite tips på vägen innan vi önskar honom lycka till och går bort längs kajen. 

Vi träffar på Tommys sambo, Sara, och snackar lite med henne. Det börjar bli dags. Jag är så sjukt nervös så jag kan inte stå längre utan måste gå bort och sätta mig. Det känns vedervärdigt att man peppat sin son att gå ut i det är helvetsvattnet! Någonstans, i bakhuvudet, så har jag ändå med mig att han är vattenvan och aldrig haft problem med vatten. Det hjälper dock föga nu och snart är han i vattnet. Eller bör vara i vattnet för det går inte att se när han går i. 

     

Jag följer där jag tror att han är och snart ser jag honom! :-) Han kämpar på och det går rätt fort framåt men med crawlingen går det sämre. Han försöker några gånger och som mest fick han väl sex simtag i följd. Det är många som kommer i nöd och livräddarna hinner knappt med. När en ropar och inte blir hörsammad så ropar jag till och livräddaren ser direkt på mig och jag pekar. Det gick fort och jag kände mig nöjd. Kvinnan fick hjälp men ibland så hänger det tre personer i taget på en vattenskoter. Helt sjukt. Jag har nu ringt Ullis som kommer springandes. Hon fastnade i samtal med en annan orolig mamma. 

Vi följer Felix och då och då är han under vattnet men kämpar på. Det går dock hela tiden framåt och snart har han vågorna i ryggen men inte ens det hjälpte för försöken till crawl går i stöpet. Det kommer hela tiden stora vågor som gör att han blir dränkt då han skall ta luft och han är heller inte så van vid att simma i stora vågor. Det var för övrigt ingen som crawlade förutom täten. 

Snart kommer han upp och trots den tuffa simningen så gjorde han den på 20 minuter! :-0

 

Nu får vi springa på för att se han växla och jäklars vad jobbigt det var. Jag är nog själv inte helt kurant och kunde inte hänga på Ullis. 

Jag hinner dock fram för att se honom och efter att ha pinkat lite så får han vända tillbaka. Han gjorde en pappa! säger Ullis och menade på att han glömde glasögonen. 

Sen upp på cykeln och det är det här som Ullis var mest orolig för då han inte cyklat någonting alls knappt. En mil utomhus och några få mil på trainer samt någon cykel på gymmet. Felix hade sagt att det var helt annorlunda att cykla utomhus och med den här vinden! :-0 Jag var också orolig att jag lurat på honom för hårda cykelskor. 

 

Så var han iväg och det gick bra. Nu är det bara att följa honom på appen och vi åkte direkt till campingen för att fixa klart med husvagnen. Vi bestämde oss för att chansa och ställa den på Elmiaparkeringen. Får vi böter så får vi men samtidigt så tror jag inte parkeringsvakterna vill stöka med att ta sig förbi cykelbanan i onödan. Sen kanske man fick stå där också. 

Vi appen så fick vi koll på Felix och han verkade pinna på helt okej. Det är bara att hoppas att han håller och får i sig energi ordentligt. Det var något som vi tjatat lite om. 

Någon gång gick snittet ned lite och då blev man orolig men sen kom han och ser pigg ut! Fan vad skönt!

Han stannar dock och tar av sig skorna innan han går bort med cykeln och vi tänker att han har svinont i fötterna men han kunde knappt springa eller gå i skorna. 

   

Växlingen går rätt fort och han springer direkt! Wow! Benen borde vara som gelé i början och de var det visst men han tvingade igång dem! Ah, ser bra ut!

 

Hela tiden håller han ett bra tempo och vi hinner följa både honom och Johan Tullare då de nästan springer lika. Riktigt kul! 

Sista biten och Felix kämpar hela vägen och kommer in på fina 6.41, vilken debut! Riktigt grymt och det var stolta föräldrar som letade upp honom men först fick han njuta och togs om hand av Tullare. 

Nu kommer han säkert njuta i några dagar och slicka såren. Sen gissar jag att han siktar på nästa lopp för nu lär han vara fast! :-) 

Stort grattis! killen! Det gjorde du så jäkla bra!! Kram!

 

Sen packar vi in grejerna i bilen och hämtar husvagnen. Inga böter och vi kan koppla på och rulla hemåt. 

Vi stannar och käkar burgare på vägen och i Nyköping så tankar jag en skvätt men då det inte är OKQ8 så blir det så jag klarar mig hem bara. 

Vi landar och Felix njuter i soffan.