Niclas B

Onsdag och eftersom det var arbetsmöte inlagt i kalendern så fick jag skjuta på utvecklingssamtalet, som jag hade lagt in, till 16.10 Det borde ju funka, tänkte jag. Sen visade det sig att någon glömt att ta bort mötet, i kalendern, så jag fick pyssla med lite annat i väntan på utvecklingssamtalet. Men det fungerade det också. Sen fort hem och Ullis tänkte gå på core-träning men det var fullt så jag, aka "Prinsessan", efter att jag alltid kör med typ 4-5 mattor istället för 1 stycken matta, fick styra om till annan träning. Men jag var sugen på att staka lite så det funkade det också. Sagt och gjort. Jag gjorde mig iordning för lite stakning och Ullis gick ned och körde core. Och jag fick lite besökare och alla var småkillar. De var fascinerade över att jag stod och drog i stakmaskinen. Lite kul. Men idag var det segt så efter 5 km stakning så var det gym som väntade och jag körde 2x3 övningar första och sedan nya övningar och det med samma upplägg, dvs 2x3 övningar. Sen avslutande kort hälrehab. Sen blev det ett avsnitt av "Vår tid är nu", igen. Nice!

Måndag och det blev, av olika anledningar, film hela kvällen. Hela fyra avsnitt av "Vår tid är nu" tittade vi igenom och man måste ju berömma den som gjort filmen och hela teamet runt, som klipparen och allt vad det kan heta. De avslutar ju allid så man bara måste se ett avsnitt till. Riktigt grym serie och vad skickliga skådespelare. På skolan hade vi lite boksamtal och det gick bättre än väntat, riktigt kul!

Onsdag och nu skulle jag åka och hälsa på nya klassen. Den som jag skall ha nästa läsår. Jag ringde inte till nya chefen och kollade av utan utgick ifrån att allt var grönt. Men när jag kommer fram till skolan, och har hälsat på några nya kollegor, så får jag veta att det är bättre att jag kommer tillbaka senare och vi bestämmer en tid. Jag inser att jag får styra om lite i mitt schema men "det får gå", säger jag. Så tillbaka till Frejaskolan och där fortsätter jag att städa undan mitt bråte och man kan ju tro att jag har bott på skolan. Typ två fulla kassar med kläder och det var på tiden att jag röjde upp lite. Sen är det generalrepetition men jag håller mig undan och det här året så verkar de klara sig utan mig. Jag brukar vara inblandad ganska mycket men det här året så lät det mig fixa med med mitt. Så jag passar på att åka och köpa lite fika till några klasser. Men när jag, och en elev, håller på att hälla upp saft, så stormar typ 150 högstadieelever in i gympahallen och de skall ha badminton- och basketturnering. De hade däremot inte kolla upp med mig eller bokat på något annat sätt. Jag förklarade för mina elever att vi inte gjort något fel men att jag inte ville förstöra för alla dem. Så vi flyttar oss och sen får den lektionen bli som den blir. Klassläraren undrade förstås vad som hände men jag förklarade och sade att jag inte kan styra om till annan aktivitet så den lektionen blev lite speciell. Jag fick förstås springa och förklara för nästa klass att de kunde stanna kvar i klassrummet och det blev förstås enklare att hålla ordning på den klassen och jag bjöd på lite sång och uppvisning i balans. Jag kände t.o.m att sången satt rätt bra och klassen verkade uppskatta det. Sen in till sista klassen och den skulle jag bara hinna starta upp men tyvärr så var de upptagna med att städa så jag blir stressad och när jag skall sjunga min avskedssång så sätter jag absolut inte tonerna som jag tänkt men hoppas innehållet kom fram. :-)

Sen in i bilen och fort iväg mot Welandersborg. Jag har inte riktigt tänkt på vad jag skall säga så det får bli lite improvisation, det gillar ju jag. Jag hälsar på rektorn och sen går vi in till klassen och de är supergulliga. Lite stökiga men absolut gulliga och mycket nyfikna på mig. Några visste vem jag var då jag haft deras syskon. Jag passade på att berätta lite om Ironman och förstås att jag tränar inför det. Sen kom det lite frågor och alla hajade till rejält när jag sade att jag hade barn på 22 och 24 år. Det fick de inte riktigt ihop. :-) Det är är ju en bra bieffekt att man håller sig ung med hjälp av träning. Sen pratade jag lite mer med mina nya kollegor och det var lite speciellt. De hade visst inte heller blivit riktigt förberedda på att jag skulle komma. Men jag är glad och nöjd och det här skall bli spännande. Jag älskar ju att undervisa i klass. Sen tillbaka och jag röjde ut det sista och det är ju lite vemodigt. 

Väl hemma så blev jag så fruktansvärt trött och nu var det verkligen en kamp att vakna till liv så det blev någon träning. Jag hade ju sagt att jag tränade minst en timme varje dag och att då lägga in en vilodag det första man gör... Nä, det är inte okey. Jag tvingade igång mig och Ullis hängde också på. Det blev runt 1,5 timme igen men det var en pina återigen då jag satt för jäkla illa och hade skav från start. Grrr! 

Tisdag och jag hade ordnat så att treorna skulle bada samtidigt, det kunde bli ett fint avslut. Men först så var det en annan klass och det blev lite Harry Potter och sen lite fritt, för de som ville det. Det var ju önskevecka. Efter en liten paus så traskade jag bort mot simhallen och där stod alla barnen och dessutom klasslärarna och det verkade som en ur badhuspersonalen tittade ut. Vad nu då? tänkte jag. Det visade sig att undervisningsbassängen var avstängd och det gjorde ju att vi fick tänka om och tyvärr köra det som en vanlig dag. Sen gick dagen rätt bra och mot kvällen var det ju dags för löpträning och jag hade lurat i Ullis att jag iaf skulle bort men halsen och ryggen kändes av för mycket. Det är ju inte klokt att man skall ha ont i halsen i över en vecka bara för att någon skulle vara "rolig"! Så efter maten drog Ullis iväg själv och jag kände mig lite låg så det tog lite tid men snart var jag iaf ombytt och jag kunde ju försöka, tänkte jag. Sagt och gjort. Jag gjorde mig iordning och när jag startade upp så såg jag att dagens pass var det värsta hittills. Stress point 83! :-0 Jisses! Det var ju tveksamt om det skulle gå men vad f-n! Skall man bli en Ironman igen så får man bita i! Jag valde att testa iaf och det fungerade bättre än väntat i början. Men efter de vanliga, och sedvanliga tuffa ökningar så ser jag att det står 2x20 minuter på 210 Watt! Men vad f-n! Det är ju lite väl häfltigt men när jag äntligen är framme där så är det snarare snittet för passet är uppdelat på  fyra set med 2 min på 225 watt och sen direkt efter 2 minuter med 195 Watt. Ingen vila emellan så snittet på 20 minuter blev alltså 210 watt. Jäkligt tunga alltså och totalt en och en halv timme. Ullis kom hem på slutet och undrade om jag inte var klar. De andra, på löpträningen, hade undrat vart jag var. 

Efter passet, som för övrigt var sjukt segt på slutet med ben som var nära att krampa, så väntade dusch och sen finalen i Biggest Looser. Visst kunde man ana en viss rivalitet? Men det var klart nedtonat nu. Kul program och tjejen som vann, jag tror hon heter Maria, var grym. Stark och pannben som ingen annan

Just ja! Tim frågade om jag ville vara med och hjälpa till med ett skolarbete och det ville jag absolut. Speciellt när det handlade om lite skådespeleri, sådant gillar ju jag. Jag och Ullis skulle ju vara med i en film men när förutsättningarna ändrades hela tiden så hoppade vi av. Men det här var ju förstås ett mycket mindre jobb och vi fixade det utan omtagningar! He he! När jag såg Tims leende så förstod jag att det var bra nog. :-) Nä, nog med snack, här är resultatet. Jag hade ju hoppats på att få synas lite mer dock... ;-)

Mmm!