Lördag och idag hade jag en sicklingskund. Men det ringde på mobilen och han stod utanför och väntade. Ringklockan, till butiken, hade visst slut på batteri. Oops! Jag sprang ned och tog emot killen och hans två barn. Trevlig familj och jag började med hans skate-skidor. De var rätt lättarbetade och sen visade jag trainer-rummet. Där jag, och Ullis, har våra cyklar. Han fick prova lite och när han säger att de måste åka om 20 minuter så föreslår jag att de åker tidigare så jag slipper stressa. Jag var dessutom lite osäker på kassan, så här efter årsskiftet. Sen fixar jag klart hans skidor, i lugn och ro och sen skall jag och Ullis träna lite innan vi skall iväg på revyn. Då ringer det på mobilen igen och ytterligare en kund, som åkt på vinst och förlust, står utanför. Han bor i närheten och jag undrar om det är okey att han hämtar dem imorgon istället. Det funkar bra och Ullis och jag gör oss iordning och sätter igång och tränar. Men jag är seg i benen och någon Tour de Zwift, blir det inte idag. Men kör jag lugnt idag så kanske jag kan åka imorgon. Jag skriver det på sidan iaf. Vår interna nätsida om just Zwift och en nappar och kan köra samtidigt som mig, kul!
Upp på cykeln och iväg. Jag väljer att joina Ullis och kommer upp precis bakom henne. Det är lite segt i benen och det är nog bra att ta det lite lugnt, idag. Men det släpper liksom aldrig och efter 52 minuter, och dryga 24 km, så bestämmer jag mig för att avbryta. Kroppen känns trött. Ullis verkar däremot pigg och kör vidare.
Sen duschar jag och Ullis och gör oss iordning inför kvällens Trosa-revy. Ullis vann biljetter och det skulle bli roligt. Vi åker så vi hinner äta lite innan, på Trosa Sushi. Jag väljer som vanligt Pad Thai, det väljer jag nästan alltid. Gott men lite starkt. Sen traskar vi bort mot Tomtaklint, där revyn är. Och det är rätt roligt och vissa sjunger lite bättre än andra. Men i det stora hela okey. De fick kämpa lite då en person tyvärr blivit opererad och killen, som meddelade det, hade nästan tårar i ögonen. Hoppas det var okey med henne.
Annandag jul och Ullis knackade på mig och undrade om jag ville ha kaffe. Javisst! Det vore ju gott och så försökte jag komma upp. Tror jag lyckades också och Felix skulle också upp då vi skulle dra iväg till Kungens kurva. Ullis skulle byta en julklapp och Felix ville visst också göra något. Och jag tänkte kolla om jag kunde göra något fynd. Vi kom iväg hyfsat och Felix började med att uträtta ett ärende och efter några affärer så gick vi till Espressohouse. Ullis hade gett mig två presenter, via appen, men det strulade och det slutade med att tjejen ville att jag skulle betala. Vi fick förklara att produkterna redan var betalda och kön bakom oss växte. Inte vårat fel att deras system inte fungerade och dessutom så hade de inte en bulle som jag hade fått. Men det löste sig förstås och snart satt vi och fikade och det blev dessutom lite Thai-mat på Heron City. Det är alltid ett säkert kort. Sen gäller det bara att hitta en hyfsat lugn plats men vi brukar lyckas och så även idag. Det blev iaf en jäkla massa butiker och lite shopping innan vi for hemåt. Klockan hade dock tickat på och skulle det bli någon träning så var det dags att skynda på. Idag skulle jag ju låsa upp "Unemployed"! Det är en "badget" som man får om man har cykalt 14 dgr på raken. Trodde jag iaf... Jag hade haft lite svårt att läsa den lilla texten så det visade sig vara något annat. Jag gick iaf ned till träningslokalen och fixade iordning min cykel. Jag hade fått ungarna att gå och köpa chips för nu skulle jag "fira"! :-) He he, Zwift-nörd var ordet! Jag satte mobilen på inspelning och satte igång Zwift men ingenting hände. Hmm, skulle jag cykla lite först, tänkte jag. Jag började lite lugnt och kände att benen var rejält sega. Så här mycket har jag ju aldrig cyklat förut och nu var det alltså 14 dagar i följd. Efter en lite seg start så hittade jag bra klungor och efter ytterligare ett tag så kom jag i en riktigt snabb klunga och gav allt för att hänga på. Där fick jag kämpa ett bra tag och till slut så fick jag ge upp. Så då blev det lite lugnt ett tag innan jag upptäcker att en andra-del, av tidigare nämnda klunga kommer ikapp mig. Och den verkar ännu större. Ett nytt försök men det håller inte så länge då krafterna är på upphällningen. Så samma sak igen. Jag återhämtar mig ett tag och sen triggas jag igång lite grand och farten höjs efterhand och min plan med att köra lugnt idag gick helt åt skogen. Och någon "arbetslös-bricka" låste jag aldrig upp och då jag är min egen coach så är jag orolig om jag även skall jag mig sparken! ;-) Men Zwift är ju så roligt och så sporrande. Men lyssnar man på kroppen så brukar det bli bra. NU skall jag ta det lite lugnt ett tag.
Och jag är inte arbetslös, bara så ni vet! ;-)
Idag blev det 37,8 km på 1.04''45 Snittpuls 144 slag/minuten och snittwatt på 181. Hmm, kanske inte var så hårt som jag trodde ändå.
Fredag och Ullis och jag hade bokat in filmpremiären på "Lyckligare kan ingen vara". Det skulle bli kul och några av skådespelarna skulle visst komma till premiären. Men jag lade inte riktigt notis om det. Vi kommer till Biostaden, i Nyköping, i ganska god tid och jag ser att en bekant kvinna står där och omedvetet tänker jag att mannen bredvid är hennes man, som jag känner. Men det blir #error i huvudet då bilden av mannen, som framträder, inte är maken utan istället David Hellenius. Jag förstår sen att Lindis, som kvinnan heter, dock förstås, som vanligt lite "omnickad" i min blogg, jobbar på SF och har bjudit hit skådespelarna. David, och två andra, som jobbade med filmen, pratade lite innan filmen och David är hysteriskt rolig och snabb i tanken och interagerade med publiken. Så det blev en kul bonus.
Filmen var riktigt bra men David är lite för mycket David för att det skall bli 100% trovärdigt i filmen. Men riktigt bra intriger och Kjell Bergqvist är grym i sin roll som den ensamma gamla mannen.
En klar 4:a får den och rekommenderas starkt. Lite av en feelgoodfilm.
Skridsko på skolan och det är verkligen roligt. Men först skulle jag lämna av en cykeltrainer, till en jobbarkompis. En trainer som jag fått av en kompis som ville stötta mig i min satsning men när datorn, till trainern, dog, så köpte jag mig en nyare modell och den gamla fick en ny ägare. När trainer var avlämnad åkte vi mot skolan och snart nog packade jag in ryggsäckar och skridskor, i min bil. Fullpackad åkte jag och Bassel mot ishallen och inväntade eleverna. Tre åk.2-klasser och det var riktigt kul att leda den stora gruppen. Jag gillar att hålla i stora grupper men det blev lite tjockt på banan, som jag gjorde. Men det var bra drag och de orkade i drygt en timme. Sen packa bilen igen och upp mot skolan, där det var lunch. Sen snabbt till nästa klass och nu var det en åk.6:a Klart lugnare och det blev mer en skön stund med lite skridskoåkning. Men förstås lite övningar där också. Men det var mer frivilligt nu. Jag körde faktiskt med gps idag och det blir kul att se hur många kilometer det blir till slut. Väl hemma så ville jag ändå få till lite vanlig träning och jag gick sen till Safiren, tillsammans med Ullis. Ullis skulle köra lite yoga och jag tänkte köra Cross Trainer. Men ingen var ledig så jag stakade lugnt i fem kilometer istället. Lite hårdare på slutet. Sen gick jag in mot rummet igen, där Cross Trainer-maskinerna står. Nu var en ledig och jag körde lite lugnt i 35 minuter. Som vanligt på motstånd 12. Kändes bra och jag lyckade hålla mig precis på en snittpuls av 70% av max. Precis lagom tills Ullis var klar. Sen hem och se på Biggest! Alltid kul men jag blev förvånad över hur mycket tävling det verkar vara för dem. Tävla i att gå ned mest i vikt? Det borde ju vara mer av prestation och mindre av tävling. Sagt av mig som älskar tävlingar. Men att tävla i att gå ned fort i vikt är som att be om att få problem senare. Enligt mig. Hursomhelst en kul dag och jag är nöjd.
Så var det återigen dags för Allt om Hälsa-mässan men vi tvekade om vi skulle gå på den. Men ju mer tiden gick ju mer blev vi intresserade. Förra året blev man ju rätt taggad och i år gjorde vi lite research innan, och kollade ut när olika föreläsningar gick och vilka vi ville lyssna på. Så snart hade vi en lista och det kan låta lite fjantigt men det skulle visa sig vara ett lyckokast. Vi åkte upp, i god tid, och när mässan öppnade så gick vi in. Först så gick vi runt lite och när det var dags för de första föreläsningarna så gick vi åt olika håll. Jag ville absolut inte missa Alan Bergström, för mig lite av en guru av träningslära. Dock ren och skär träning och inget fjanteri. Och han skulle visa sig hålla måttet. Efter väldigt många år av läsning, av hans artiklar, så kände jag förstås igen mig i mycket. Jag läste t.ex Bodybuilding & Kraftsport, då han började skriva där för 28 år sedan. Lite konstigt att det inte var fler där, som lyssnade på honom. Men enkel och bra, men dock hård, träning, kanske inte intresserar gemene man. Många vill ha genvägar. Jag tar med mig hur mycket som helst och efter att föreläsningen, som Ullis lyssnade på, var slut så kom förstås även hon och lyssnade. Kul att höra och jag tänker inte gå in på detaljer. Sen gick vi vidare och det var lite olika föreläsningar och möten. Bland annat så lyssnade vi på Martin Lidberg och hans kollega, dr. Magnus Nylander. Jag passade på att hälsa på Martin då jag ju var med som expert i hans teve-program "Min stora lata familj". Jag passade på att berätta om en rolig händelse som skedde typ 4 år efter programmet. Då kom plötsligt två ungdomar in i min butik, som jag hade då, och de blev lite förvånade när de såg mina terränginlines. -Men sådana har ju vi också! utbrast de. Och när de sedan sade att de varit med i ett teve-program och då ser jag ju att det är barnen, i familjen, där jag var expert. Jag visade dem hur man åkte just sådana och det var riktigt roligt. Sen blev det lite mer föreläsningar innan jag återigen kom i kontakt med Martin och Magnus. Nu mer med Magnus då jag fick veta lite mer om deras tester men det blev också allmänt snack om träning. Summa summarum så blev det en proppfull dag av inspiration och vi åt lite god mat på Ikea, på vägen hem.