Niclas B

  Så var det då lördag och Ullis och jag började dagen med att traska till Safiren för morgonträning. Idag var det rätt mycket på schemat men träningen ville vi inte missa. Väl på plats så hejar vi på de övriga och snart är Carina igång. Micke i all ära men Carina är verkligen i sitt esse när det gäller den här morgonträningen. Först uppvärmning och snart är man igång. Jag väljer att ställa mig efter en triathlon-kille, som dessutom är hyfsat lång. Det skulle ju innebära att jag nog inte skulle behöva ändra på så mycket. Och så blev det, skönt! När övningarna var klara så körde vi lite extra, på golvet. Bara bita ihop för snart var det klart. Tufft men skön start på dagen. Vi traskar hem och väl hemma så lassar vi på all fallfrukt och åker till soptippen. Mycket folk där, som vanligt, men vi har snart slängt allt och det är riktigt äckligt med gammal frukt och förstås gammalt gräs, som legat lite för länge. Så väl hemma så blir det duschen och mina handskar vill jag gärna tvätta sen. Sen packar vi in, de finare, äpplena och åker mot musteriet. Vi är där i rätt god tid men de första vi möts av är en något förvirrad kvinna, som blandat ihop några nummer, och hon meddelar att de redan har fullt till klockan 16 och säkert måste stå där enda till 17! Lite sådär smått otrevlig men nämner att vi kan ju blanda upp med någon annan. Men jag har fått nog och går till bilen och vi börjar googla och ringa runt. Det verkar fullt lite överallt men ett ställe, som heter Äppelblomman, verkar nog ha plats. Fast vi kanske får vänta lite. -Det är lugnt, svarar jag. Vi åker direkt!

Väl på plats så vet vi inte vad som händer men det är raka spåret, direkt in på bandet, där äpplena skall in. Jag blir nästan orolig och undrar om de vet att vi inte bokat tid. Killen, tillika ägaren, som jag pratade med i telefon verkar ha gått ganska nyligen, men jag får snart veta att en kund blivit försenad så vi fick köra på en gång. Nice! Jag tar fram mobilen och fotar och de bjuder in oss i musteriet och jag fotar och de är riktigt trevliga. Det är en ordentlig apparat och ingen mobil historia, som på det andra stället. Så det slutade riktigt bra och pastöriseringen var det ingen tveksamhet över med ordentlig temperatur över 80 grader. Så varmt så man brände sig nästan då man packade in. Vi fick förstås vänta lite med provsmakningen men när vi väl smakade, dock fortfarande lite för varmt, så smakade det helt okey. Fast senare, väl kylt, var det gudomligt gott!

Och på kvällen så ville jag "zwifta" lite igen och jag hoppade på sadeln och Ullis gjorde mig sällskap. Trevligt! Det blev 18,3 km och hyfsat lugnt men jag drog på ett varv, på Vulkanbana och tog det sen lugnt på sista varvet. Alltid sporrande då man har cyklister runt sig. När jag sen vände upp, för att göra Ullis sällskap, så fick jag ytterligare någon "badget" för att jag hade vänt upp mot vinden. Jag har fortfarande inte koll på vad man skall göra för att få de där utmärkelserna. Får läsa på sen.

Söndag och Ullis och jag drog till Kungens kurva för att i första hand köpa en sladd till min Zwift-station. Det blev lite annat också och minns jag inte helt fel så var det nog bara på Clas Ohlson inköpen skedde. Dock så blev jag lite paff, efter inköpen, då jag ser att det ligger en rabattkupong på ett av golven på en av klädaffären. Jag kan inte rå för men jag tar upp lappen och ser att det är en rabattkupong på en hundring just den dagen. Handla för 500 kronor, i någon av affärerna i Kungens kurva, och få 100 kronor rabatt. Ha ha, Ullis och jag som precis kom ut från Clas Ohlson efter att ha handlat för drygt 700 kronor. Då flyger fan i mig och jag tar upp lappen och går tillbaka och säger något i stil med att jag glömde ju bort rabattkupongen. Killen i kassan ser lite besvärad ut och jag hoppas att han inte skall se att undersidan på kupongen är jättesmutsig av att ha legat på golvet och blivit trampad på. Men han var snäll och tålmodig och knappade in retur och gjorde om. En hundring kan man fika för och varför inte. Vi kollade klockan och ser att klockan tickat iväg men vi blir sugna på en kaffe på översköna Saltå kvarn. När vi kommer fram så är det typ endast tio minuter kvar men personalen är trevlig och släpper in oss. Det blir två latte och de smakar som vanligt kanon och så delar vi på en god bulle. 

Mot kvällen så vill vi köra lite Zwift igen och jag kommer igång lite sent och får inte igång min trainer. Det blev något fel då Ullis startade och efter ett tag fick vi starta om maskinerna och snart var vi igång bägge två. Det blev några varv på "Vulkanbanan". 35 minuter lite mer exakt. Kul och vi dunkade på rätt hårt på ett varv och svetten lackade. Riktigt kul och man blir rejält taggad. Och kul att det finns olika saker man kan uppnå på Zwift. Typ Achivements och sammanlagt är det 48 badget. Vi har inte någon riktig koll på vad man skall göra men rätt som det är så kommer det fram att man gjort något. Som att ligga på rulle en viss tid, kört extra hårt. Gett flera "tummen upp". Osv. 

Fredag och det var Kick-off med jobbet. Dvs skolan där jag jobbar som för övrigt är Frejaskolan F-6. Jag brukar inte vara så förtjust i jobbfester men det har mest att göra med att jag prioriterar att vara hemma med familjen och träna. Jag har absolut inget emot att träffa arbetskollegorna vid sidan av. Så jag velade lite innan jag bestämde mig. Och kanske skulle jag hinna träna lite ändå. Så efter jobbet så drog jag direkt hem och Ullis, Tim och jag traskade bort till Safiren och körde igång. Tim skulle köra lite själv men jag och Ullis gick till gruppträningsrummet och hoppade upp på motionscyklarna och värmde upp lite. Det blev bara fem minuter och sen fixade vi iordning lite stationer och det blev; "repskakning", kettlebellssvingar, armhävningar, sit-ups, plankan och utfallssteg. Pust! Det tog emot på slutet och rätt som det var kom Tim in och det sporrade lite då man var trött. Tre varv klarade vi av och det blev ett kort men intensivt pass. 

Sen tänkte jag duscha men eftersom vi skulle ha någon fysiskt aktivitet med jobbet först så kunde jag lika gärna duscha efter den. Väl på plats så är det en rolig variant på brännboll men motståndet var rätt tufft så vårat lag fick rikta in oss på några sidospår, där man kunde plocka poäng. Sjukt tungt brännbollsträ och det blev inga bra träffar. Knappt för någon. Efter matchen drog jag direkt till gymnastiksalen för att duscha. Jag hade givetvis glömt mina nycklar så jag fick låna men kom då inte åt "mitt" rum. Fast jag hade som tur var lite kläder med mig. Dock en tröja som var sjukt "spännig". Den hade jag inte provat någon gång och nu var det så jag tvekade. Allt syntes! :-0 Både fett och muskler så jag försökte nog hålla in magen lite! ;-) Den får jag lägga tillbaka in i klädkammaren tills formen blir bättre. Sen mot restaurangen och där kom det fram att det stod lika efter matchen och nu fick det avgöras med lite utslagsfrågor. Det förblev lika efter några frågor och sedan torskade vi. Hmm... Fast en kul dag och snart så tyckte jag att det var kväller och sade adjö. Trevligt sällskap och god mat. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Fredag och vi startade åter dagen på gymmet Active. Och då A gick iväg med sin PT så kollade vi tre övriga runt på vad som fanns. Ullis var sugen att kolla in spinninghörnan, som verkade ha någon häftig skärm, typ VR, där en person talade om vad man skulle göra. Fast tyvärr hade vi inga hörlurar med oss så vi satte oss och försökte se vad man skulle göra. Med god hjälp av grafiken som även visade på % av max. Det slutade med att Ullis och jag blev kvar på cyklarna men P gick iväg efter en knapp halvtimme och gjorde något annat. Han var visst inte så van att sitta på en cykelsadel så länge. Så det blev väl 45 minuter för mig och Ullis, lite sådär halvhårt. För P hade pratat om att vi skulle vara med på en golftävling idag och hur opretentiös en tävling än är så blir jag nervös. Så även idag och golf har jag ju spelat extremt lite på slutet. Men jag var sugen och vi startade med att larva oss lite med P:s svåger, som för övrigt äger banan. Vi skulle slå in en boll med fel klubba, dvs de två skulle använda en vänsterklubba och jag en höger. Jag trodde det skulle bli en baggis för mig som typ började min karriär med dem. Eller iaf slog ut på rangen med dem. Fast alla vi tre spred bollarna hej vilt men jag utsågs ändå till vinnare då jag lyckades komma över vattenhindret. Vi fick sluta rätt snabbt då bollarna försvann i en rasande fart. Sen slog jag med rätt klubba och kom typ 50 cm ifrån flaggan och satte sen putten - Wow! Fast det var ju bara ett övningshål för när tävlingen sedan började gick det inte lika bra. Första slaget och jag känner verkligen vilken kanonträff det är men jag tittar nog upp och får nog träffen på sidan för den går spikrakt men dock 30 grader åt vänster... Men vad f-n! Så det blev till att pegga upp en ny boll... Vilken jäkla start! Sen blandar jag friskt igen och återigen blev det lite bättre på slutet. Det slutade iaf i buffertzon. För P gick det sämre och han höjde sig. Men kul att tävla och jag kom på vad jag gjort för fel. Men det upptäckte P i slutet på rundan så jag kunde inte testa så många gånger. 

Efter rundan blev det fort hem och ett snabbdopp i poolen för att kyla ned sig. Härligt! Och P blev eld och lågor när han såg att hans nya driver kommit så han for iväg till posten och hämtade den. Jag skall inte nämna vad den kostade men man kan iaf konstatera att golf kan vara dyrt... Men det kan ju andra sporter också. Det kan lätt dra iväg om man blir biten. Jag själv fick ju ett golfset då jag fyllde 40 år och sen har jag köpt ett begagnat set också. Men det är klart att det vore kul med någon värstingklubba. Fast först blir det nog en bra racer. 

Efter lite frukost så tackade vi så hemskt mycket för gästfrihten och började åka hemåt. Och med en nysmord kedja för vi märkte att den rasslade och betette sig konstigt. När jag kikar på den så verkar den lite rostig på något ställe och det verkar ställa till det lite. Men med lite ny olja på den så gick den bättre och vi kom hem utan problem. Dock lite drygt att åka så långt men nu åkte vi småvägar hem och vissa av dem är ju underbara.

Och vad kul att komma hem till familjen och vi kände knappt igen barnen som var nyklippta! Skitsnyggt blev det så nu väntar vi bara på barnbarnen! Nähå, så fick man visst inte skriva... ;-) Katterna betette sig som vanligt då man varit borta ett tag. Totalt ointresserade alltså... Fast efter ett tag får man gulla med dem.

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Söndag och Ullis och jag började med en riktigt långpromenad! Vi tänkte att vi skulle gå hela Strutsrundan. Den är på 15 km och lagom lång för att kallas för ett längre distanspass eller ett rätt kort långpass. Men nu skulle vi gå och det skulle förstås ta tid. Eller började och började... Klockan hann nästan bli 13 innan vi kom iväg. Vi hann avhandla det mesta och det är tydligt att vi tycker likadant. Kanske är vi gjorda för varandra eller så anpassar man sig lite. Vi har ju ändå varit tillsammans i 27 år. När vi närmar oss motorvägen och skall passera över den så ser vi några bekanta och det är några föräldrar till en kille i samma fotbollslag som våra barn. Dock för rätt länge sedan. Hursomhelst så morsar vi och undrar vad de tittar på. För de spanar ut över bilarna och pratade om det är något typ av Rally med värstingbilar som åker från Stockholm och vidare nedåt. Och värstingbilar var det. Vi pratar om uppemot 800 hästkrafter och när man vinkade från bron så gasade det på så det blev sjuhelvetes ljudsmällar. Och alla verkade uppskatta att man hejade på. På motorvägen skall de förstås hålla hastigheten men är det ens möjligt med sådana monster? Nja, inte riktigt när de blev påhejade förstås. Kul att se men efter kanske 5 minuter och 10-12 värstingbilar så drog vi vidare. Kul att se och konstigt att inte fler stod och tittade. Vi traskade alltså vidare och mot slutet var vi rejält trötta och längtade efter något läskande och det fick även bli en liten fika på Utsikten. 

Lördag och idag skulle vi på Cornelias tvårskalas! Jag tyckte det var nyss som vi var på hennes ettårskalas. Då fick hon en häftig sparkcykel av oss, hoppas hon använder den. Om jag inte missminner mig alldeles fick hon någon gång också ett par löparskor av oss. Det låter som vi vill skola in henne på den idrottsliga vägen! :-) Hursomhelst så åkte iaf jag och Ullis till Ålberga, där kalaset skulle vara, och det var trevligt men väldigt varmt. Efter kalaset så tänkte Ullis och jag simma lite i en närbelagen sjö och några av släkten skulle följa med. Som Ullis syrror, med sällskap, samt Ullis pappa och hans fru. Ullis och jag byter om till våtdräkt och börjar simma. Det känns sjukt bra från början och även Ullis verkar nöjd. Men vi hinner bara simma ut några meter när någon ropar orm och Ullis blir livrädd och jag, om jag skall vara ärlig, var väl inte helt nöjd heller. Men jag simmar efter och undrar vad som hänt. Vi får höra att det simmade förbi en orm bland de badande och jag vill verkligen inte avbryta så fort men känner mig heller inte helt lugn. Så jag tar över säkerhetsbojen och bestämmer mig för att simma rakt ut och kanske över, till andra sidan, och tillbaka. Men visst funderar jag, det kanske kryllar av orm i den här sjön men samtidigt tänker jag att det inte är så mycket som kan hända. Jag har dessutom våtdräkt. Det går rätt bra i början men hur långt är det? Jag simmar och simmar och man känner sig ändå rätt ensam där ute. Lite småflåsigt är det och när jag är på andra sidan så känner jag efter om det är några klippavsatser så att jag iaf kan stå upp och vinka. Jag kan faktiskt inte se om de ser mig men jag vinkar. Jag har dock solen i ansiktet men gissar att det kan vara närmare 500 meter iaf. På vägen tillbaka så får jag stanna några gånger och försöka lokalisera mig. Jag känner att jag ändå blir lite påverkad av tanken på att det kanske finns en eller flera ormar där ute. Och kanske blir simningen lite stressad. Snart ser jag den rätt bryggan och jag simmar mot mitt sällskap och tar mig upp. Efter, på kvällen, så ser jag att det blev ungefär 800 meter. Totalt alltså. Det får väl duga med tanke på det som hände! :-D

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se