Fredag och normal en simdag men nu var man ju ledig och man borde ju hinna med annan träning också. Men Ullis ville upp till Stockholm och gå runt lite. Tanken fanns att kanske hinna köra lite på trainern innan men det är ju typ omöjligt att ta sig i kragen på morgonen. Så träningen fick bli senare. Vi packade in oss i bilen och Felix hängde med då han ville lämna in sin dator som strulade lite. Väl uppe så parkerade vi i parkeringshuset vid Hötorget och sen var det ganska nära till Inet, som är duktiga på datorer. Vi hoppas det iaf. Efter det blev det en jäkla massa affärer och Ullis fick för sig att gå och kika på Salming-butiken igen. Och varför inte. Jag var väl inte supersugen då jag provat några skor förut och inte blivit helt såld. Alldeles för smala för mig. Men väl därinne så måste jag har verkat intresserad för jag fick prova ett par skor och de satt riktigt bra. Jag förklarade att jag hade breda fötter och tjejen som hjälpte mig plockade fram två par som var lite bredare. Hmm och rea var det också och jag har inte köpt skor på ett bra tag nu. Det ligger visserligen ett par Hoka One One, i någon nätkassa, på någon site. Men de här har jag nog tänkt att ha mer på tävlingar och löpband. De var nästan för snygga för att skitas ned! ;-) Och likadant är det med Salming-kläderna, satan vad snygga de är. Så en tröja till blev det. Sen var det en massa snabba inhopp på ett antal affärer och det blev även lite mat på restaurant Kalori. Bra mat och trevlig personal. Nja, Felix och Ullis var inte stormförtjusta men jag gillar det.
På vägen hem så hoppade vi in vid Kungens kurva och där köpte vi lite till morgondagens Nyårsjogg och dess utlottning. Hoppas många kommer. Och just ja! Ullis råkade köpa en jäkla massa prydnadskuddar för 1400kr! Men det är nog delvis mitt fel för efter en halvtimme på HM så går jag in och säger: -Köp alla! Tjejen som hjälpte Ullis tyckte jag var väldigt snäll. "Vad snäll man du har!" Själv reagerade jag först när hon sade att jag var snäll. Oj då, vad har jag sagt?, tänkte jag. Trodde bara jag tänkte högt... :-)
Ytterligare ett snabbstopp och då i Södertälje, där vi köpte in lite gott till tidigare nämnda Nyårsjogg. Bara hoppas det blir många som kommer. Bäst att vara utvilad imorgon bitti så man orkar och hinner fixa iordning allt innan.
Väl hemma så blir det faktiskt hämtmat och sen undrar Ullis om vi inte skall skippa simningen men jag är riktigt taggad och snart nog så går vi bort mot Safiren. När vi skall börja så ser jag att Helena och Maurice är där och simmar och det blir lite prat med dem. Efter ett tag så ser jag Rainy och Tokan stå i varmpoolen och titta, jag vinkar förstås. Och sen drar jag igång. Det går väl hyfsat, iaf klart bättre än förra gången. Men det blir inget direkt intervallpass och Ullis verkar inte så taggad och simmar inte superlångt innan hon börjar träna lite annat. Som voltvändningar och studera hur jag simmar och just idag har jag börjat testa en annan sparkteknik med benen. Jag hade under dagen studerat en viss teknik i ett triathlonmagasin. Och sjutton om det inte funkade rätt bra. Ibland så tyckte jag att jag fick en helt annan vridning och liksom fick farten med mig på ett annat sätt. Men jag tryckte inte på laps och det gör att jag inte riktigt vet till hundra procent vilken fart jag hade. Och sen verkar det inte riktigt stämma på sista hundringen och sen nedsimmet. Men det gör inget, det kändes rätt bra och jag är redan sugen på nästa simpass. Snart nog så var klockan slagen och det var dags att gå upp ur poolen. Det blev nog inte mer än 1200-1300 meter, vet inte till hundra procent som sagt var.
Morgon och jag kunde knappt hålla mig. Hos grannen hade ju Hasse Hemström lämnat sin gamla Tacx I-magic, en cool Virtuell cykeltrainer. Så när jag ser att grannen är ute och rör sig så blir det fart även på mig. Jag skyndar mig ut men då hade han redan hunnit in. Jag ringer på och sen går vi och hämtar prylarna. Shit, vad tungt det var. Det var tre stora paket och ett innehöll t.o.m en dator, som följde med för säkerhets skull. Risken var att våra datorer skulle vara för nya. Men det var bra för det var en stor och bra skärm. Jag började fnula lite hur jag skulle få ihop det och bland det första jag såg var att två o-ringar var sönder och behövdes de ens...? Hmm, jag försökte fundera på det men nu hade vi bokat in bio också. Eller det gjorde vi för några dagar sedan. Grabbarna skulle se Stjärnornas krig och jag och Ullis skulle se på 101-åringen. Tiden gick och snart var det dags att åka iväg. Vi käkade först på vår vanliga restaurant, som ligger i Heron City och där skulle vi förstås också se på bion. Och det var nog den störa biografen vi skulle gå på och det var fullt. Det blev ett jäkla sjå att dra in knäna hela tiden. Men så gick då bion igång och vill man att det händer saker hela tiden och uppskattar en massa små fyndiga skämt hela tiden så är det helt klart rätt film. Man försöker hela tiden blanda in historiska händelser och det är väl det som är filmens styrka. Och kanske svaghet. Men det är nästan så att man måste se den, oavsett vad man tycker om den. Jag kommer inte att gå in för mycket på den men de hittade en lite oväntad sak som de byggde filmen kring. Den får en 2:a av mig. Nja, säg 2,5 då.
Väl hemma så myste vi lite men jag kunde inte släppa meckandet, eller skall vi skriva mekandet? Det verkar vara lite diskussion om hur det skall stavas och kanske är det regionsbundet. Nåja, själv är jag kluven men det kanske är för att jag heller inte bor riktigt i Stockholm. Där verkar man vara mer inne på mecka men vi lägger det åt sidan så länge om ingen är sugen att dra igång en diskussion. Jag fortsatte iaf att bygga och runt tolvslaget så var nog klar. Men jag blev inte helt nöjd då snabbfästet till bakre hjulet gjorde att det kändes lite osäkert att sitta på cykeln. Jag startade inte upp datorn utan gick och lade mig istället...
Så var det då Julafton och Ullis och jag tänkte gå upp tidigt för att springa. Men vi sov lite länge men tumma på löpningen tänkte jag verkligen inte göra. Men däremot så vågade vi inte besöka lillebrorsan, med familj, så som vi alltid brukar göra. Han hade blivit riktig förkyld och jag satsar ju stenhårt nu på ett riktigt bra Ironman 2017. Kanske kan låta dramatiskt men det är ett val vi, eller iaf jag, gör. Så det fick vi tyvärr ställa in. Men vi ville däremot lämna några små julklappar till deras barn. Men först jogga. Vi körde lite enkelt jogg och röda mössor hade vi. Det blev lite blandat med både asfalt och grusvägar. Tror det blev strax över 8 km, det fick duga. Sen in i duschen och fort iväg till brorsan då. Lite snack utanför dörren och sen iväg igen. På vägen upp så skulle vi ta upp barnens kusin och vi irrade omkring lite i Älvsjö. Sen till Ullis storesyrra och där var det trevligt värre och vi avslutade med ett roligt julklappsspel och alla blev nog nöjda. Stackars kusin Eric blev utan men blev kompenserad på annat sätt så det var med flaggan i topp vi åkte hemåt. Och där myste vi i vår egen lilla familj och delade ut julklappar. Alla blev supernöjda och jag är så stolt över alla. Hur man liksom bryr sig om andra mer än om sig själv. Det värmer i hjärtat! :-)
Och hos grannen hade snälle Hasse Hemström varit och ställt av sin häftiga Tacx I-magic, som är en virtuell cykeltrainer och jag är så jäkla nyfiken nu. Direkt morgonen efter så är det jag som knackar på dörren hos grannen.
Så var det morgon och killarna verkar sovit gott och även jag fick hyfsat med sömn. Ullis sov väl inte jättebra i gästrummet men hon var nog ändå rätt nöjd. Nästa gång får vi kolla av lite noggrannare hur det är med förkylningarna! :-0 Vi satsar ju rätt hårt nu och hela året är ju upplagt för att prestera på topp just en speciell dag och jag har dessutom höga mål detta år. Vi lämnar iaf barnen väl hemma så packar vi våra träningskläder och kollar även av med några kompisar om de vill hänga på. Men vi blir själva och väl på plats så försöker vi få igång musiken och jag träffar på Mange, som också skall köra Kalmar Triathlon nästa år. Det blir lite snack med honom innan det är dags att träna. Efter att ha insett att vi inte får igång musiken själva så springer jag iväg och försöker få tag på Mange igen men hittar honom inte. Till slut så frågar jag en ur personalen och inte heller han kan. Jag blir konfunderad på vart Mange tagit vägen och kollar sen igen in i omklädningsrummet och nu står han i duschen... Men...? Nä, det blev ingen träning, han insåg att det inte fanns tid. Stackarn! Jag försöker igen men inget går tills vi kommer på att försöka med att ändra stor och liten bokstav och nu funkade det. Äntligen! Rejält försenade kommer vi då igång och jag har svårt att få upp pulsen som jag vill och jag vet inte om det är mentalt eller om jag helt enkelt har ändrat mina pulsnivåer till det bättre. Pulsen är larvigt låg och jag trycker ändå på lite. Det ser Ullis också. Hon tar det lite lugnare idag. Eller iaf ibörjan. Själv så ökar jag också lite efterhand. Men med lite drygt en timmes spinning så känner jag av halsont och i början så är det lite diffust men det ökar ganska snabbt och nu blir jag orolig. Två timmar borde vi väl köra iaf, tänker jag. Tanken var först att köra i tre timmar men det är nog dumt. Jag nämner att jag fått ont i halsen och Ullis övertalar mig att bryta och vid 1.45 så bryter vi direkt. Hmm... Lite surt. Min snittpuls blev förresten låga 115. Ullis passar på att fråga Lenis om sin mirakelmedicin och får ett recept. Väl hemma så börjar jag, efter att han inhandlar ingredienserna, fixa iordning den. Dags att prova och jäklar i havet vilket drag det var i den! Wow!
Efter ett tag så undrar Ullis om vi inte skall se på bio och filmen Fyren och haven. Och varför inte. Egentligen ville jag nog hellre se Zlatan men det kunde ju vara kul att se på bio och vill Ullis så varför inte. Sagt och gjort. Nu börjar Ullis också klaga på sin hals och det oroar lite. Filmen då? Jodå, helt okey men jag kan tänka mig att boken ger mer nöje men såklart kul att se Alicia Wikander, hon är riktigt grym!
Efter bion så ville jag förbi kyrkogården. Idag är det 19 år sedan pappa gick bort. 19 år! Det är inte klokt så tiden går och det är med sorg och tungsinne man man tänker på det faktum att han kunde varit så delaktig i våra liv. Så tragiskt och jag undrar vad han skulle tycka om livet som är nu.
Jag hann inte förbi minneslunden men jag tänker på dig, pappa! Love ya!
Så var det äntligen dags för Saltå-Joggen men hur var det med uppladdningen? Total katastrof och fastän Ullis var på mig om att dricka lite extra vatten, och att vi eventuellt skulle köra lite Carboloader, så blev det ingenting. Jag tog t.o.m lite Whiskey kvällen innan. Men upp i rätt bra tid imorse och sen bara försöka få ihop kläder och lite energi. Men tiden gick fort och snart skulle vi samlas och jag missar att få med mig mobilen, laktostabletter samt energin. Iom att jag glömde mobilen så glömde jag även bankkortet. Vi som har samlats är, förutom mig och Ullis, Tokan, Flaken, Putte och Tanjis. Så var det då dags och vi startar lugnt och efter några kilometer har vi 6.30/km i snitt. Men farten höjs så sakteliga. Tanjis verkar lite orolig efter dryga milen men ju närmare vi kom desto hetare blev hon på att höja farten. Alla verkar vara bra med och snart kommer de som cyklar och hejar på oss. Det är Svarte Petter, Sara, Gisslan och Björka. Och strax efter kommer en bil med Linnsan och TSL-Johan. De valde att springa lite kortare innan istället. Samtidigt kommer en grinig gubbe som är superlik Leif "Loket" Olsson och skall läxa upp henne för att hon typ vinglade. Själv hade han inte ens sett oss löpare på andra sidan och det var ju ett större problem att han stod i bredd på vägen.
Jag tror faktiskt det var han. Lite festligt. Men snart var vi framme och jag bytte kläder och hängde upp mina blöta på tork. Trevligt med fika och Puttes sambo kom också.
Sen kom det värsta, det brukar vara så iaf, då vi skulle börja jogga hem. Då brukar man ha stelnat till och man får kämpa ett tag. Men det känns hyfsat bra till att börja med och tiden gick. Jag tittar på klockan och ser att över 40 minuter har gått och det känns riktigt bra. Putte har börjat få slita alltmer och både Flaken, jag och Ullis har några schackningar men inte så farliga. Sen börjar mitt högra knä strula och någon gång blir jag riktigt orolig. När vi närmar oss Tullgarn, så ger Putte upp och samtidigt har Flaken fått eld under skorna. Tokan, jag och Ullis säger adjö till Putte och får sen jobba hårt under ett tag för att komma ikapp. Vi ligger då på 5.35-5.40 och just då kändes det bra. Tokan springer snart på lite extra hårt och är snart ikapp. Ullis och jag får jobba lite till men är snart också ikapp samtidigt som Flaken lugnat sig. Men nu börjar jag både få ont i vänstertån, höger rumpfäste och blev allmänt slut. Typ slut på energi och sen börjar även höger knä strula igen. För att sammanfatta det. Det har känts bättre. Men nu är det bara ett par kilometer kvar och jag får hushålla lite med krafterna. Men rätt som det var så var vi framme och Flaken och Tokan låg endast 15-20 sekunder före. Grymt tufft på slutet och sen efteråt gick jag och Ullis till Safiren och låg först i varmpoolen och sen tio minuter i bastun, riktigt nice! :-)
Vänster lilltå har spruckit upp och färgat strumpan röd, hmm. Jag tyckte det gjorde lite ont, kanske skulle jag kollat av naglar och sånt innan. Men det var ju just förberedelserna innan...