Niclas B

Ja, jag måste förstås även knyta igen säcken med Zlatan. Det kom lite som en chock så det tog väl lite tid att smälta det. Zlatan har under så lång tid gett glädje och spänning. Kanske inte alltid den bäste på planen men när han var bra så hade han en sådan enorm högstanivå och det var alltid en aspekt att ha med sig. Det kunde alltid komma det oväntade och med rätt förutsättningar var han på en sådan sjuk nivå. Personligen så uppskatte jag hans tid i PSG väldigt mycket. När han gick ned och mötte boll och skickade iväg en pass med sådan kraft vilket gjorde att motståndarna inte riktigt hann med och det blev nästintill alltid ett farligt läge när det hände. 

Redan när han gjorde debut i landslaget så var det en spänning och just av samma anledning, man visste aldrig var man hade honom och visst hände det även dumma saker i början av hans karriär. Tyvärr! 

Så tack för allt och precis när man trodde att man skulle få lite lugnt på fotbollsfronten så kommer Erling Haaland. Hmm, det var väl typiskt. :-)

Så har jag då äntligen läst ut en bok igen och som alltid då jag läst något bra så dröjer det inte många dagar innan jag är på gång på en ny. Nu håller jag iofs på att försöka slutföra en kursuppgift och den känns rätt gedigen så vi får väl se. 

Boken jag läste var hursomhelst ADRENALINA - MINA OKÄNDA BERÄTTELSER, av Zlatan Ibrahimović. Den handlar om hur han förändrats som person men att det är adrenalinet som fått honom att presterar och jag kan verkligen känna igen mig i mycket. Speciellt det att den bästa moroten som finns är när folk är emot en och gärna när de inte tror på en. Jag kommer aldrig att glömma när jag för första gången nämnde något om tävlingen som hette Järnmannen och frågade en kompis om jag skulle klara av den. -Det klarar du aldrig, svarade han och jag kände genast hur motivationen växte och som det växte. 

Nästa gång var när jag hade som mål att klara silvertiden på Lidingöloppet och samma sak upprepades igen. -Det klarar du aldrig! Nu blev jag visserligen magsjuk under kommande lopp men jag skulle nog ändå inte klarat det året efter men gången efter det klarade jag det och så har det fortsatt. Jag verkligen älskar när folk inte tror på mig, det ger mig så mycket motivation så hälften vore nog. 

För att komma tillbaka till boken så märks det att han är mer mogen men visst är han speciell men det får man vara. Han är också väldigt ärlig och gör sig inte till. 

Den får egentligen inget riktigt betyg då det inte är ett skönlitterärt mästerverk men helt klart läsvärd om man, som jag, fascineras av Zlatan. 

Fredag och det blev både lekar och matchspel i skolan. Jag tyckte inte att jag hade rört mig så mycket själv men rätt som det var så plingar det till att jag var uppe i något slags snitt och nu var det visst på runt 16000 steg. 

Jag fick också höra att mina snälla swishbetalningar, då fritidsgården gått hem, var lite bökiga att rätta till och jag bad förstås om ursäkt. Det blev dock köp igen men nu får jag betala på måndag. 

Det plingar till i mobilen och det visar sig att Ullis tränar så jag lät två killar vara kvar lite och spela fotboll så tog jag det lite lugnt. Tanken var först att duscha men inte hade jag någon handduk så jag spelade Primetime och rök på sista frågan. Surt! Dock var det inga stora slantar jag missade men det var någon legendarisk kvinna som hade gått bort och spelade röster i Disneyfilmer. 

Sen hem och jag duschade hemma istället och sen mot stan. Vi hann gå in på Rusta och köpa en köksmatta, lite på chans. Det är inte alls säkert att den kommer att passa men vi får lämna tillbaka den annars. 

Nu var det bio och det gick rätt snabbt så var man inne i den. Den heter Ur spår och handlar om Vasaloppet och relationer. Eftersom det handlade väldigt mycket om konditionsidrott och redan nämnda Vasaloppet så var det verkligen mitt i prick. Ja, en höjdarfilm men det märktes inte på antalet besökare, det var typ endast rynt 10-15 stycken i hela lokalen och så var det en kille som hejade och vi såg inte riktigt vem det var men det kändes som om han kände oss. 

Efteråt så sprang vi på honom igen och han undrade lite om jag skulle åka Vasaloppet och vi kom fortfarande inte på vem det var men jag kände absolut igen honom och man funderade och funderade... Till slut så hade vi ringat in honom och det var en gammal arbetskollega från gamla Mecman. Riktigt social kille! :-)

Efter filmen så stannade vi och åt lite grand och sen var det raka vägen hem. 

Nu var det ju handboll och den ville man titta på men jag kände väl att vi inte skulle ha någon chans. Frankrike brukar ju vara så bra men jag har å andra sidan inte så bra koll på handboll nuförtiden. Vilken härlig match det var och vi vann ju! Det var sjukt spännande på slutet och jag kan inte låta bli att tycka lite synd om Frankrike. 

Och dagarna bara går och man hinner liksom inte blogga. Men härmed lovar jag mig själv och alla andra att nu blir det oftare. Om inte varje dag så varannan. 

Träning: Jag har verkligen kommit igång med cyklingen och det känns bättre och bättre. Tyvärr så har jag dock fått rejält ont på typ sittbenen och i helgen så skulle vi ju cykla till Ullis pappa i Ålberga, som fyllde år. Och jag var mycket tveksam till om jag skulle klara de sju milen men vi fixade iaf iordning våra tempocyklar och fyllde på med vätska. Vi hade sådan lyx så att L och G skulle ta med sig cyklarna tillbaka så varför inte ett glas vin där, tänkte jag. Det tar lite tid att få klart med allt men sen rullar vi på och det känns bra rätt omgående och kanske sitter jag klart bättre på tempocykeln. Ja, den andra är också en tempocykel men det är en ombyggd linjecykel och dessutom med en liten annan sadel. Dock väldigt lika i inställningarna och sadlarna har jag trott skulle kännas lika men knappast. Vi rullade iväg och snart låg vi och puttrade i runt 30 km/h men i Nyköping så gick förstås snittet ned och det rejält. Men folk tyckte vi var ett exotiskt inslag då vi cyklade på den stora gågatan. Den passade bäst på slutet då vi kom helt rätt för fortsättningen. Sen ut mot Bergshammar och vidare mot Ålberga. På sista biten så tror jag vi slapp den lilla motvinden och nu kom den nog istället lite på sidan. Och så den avslutande backen och med min tunga utväxling var det bara att bita i. Jag fick upp pulsen i 177 som värst. 

Familj: Ja det var ju kalas och jag tog ju lite att dricka men det är bara att inse att jag får skippa det för min kropp klarar inte alkohol. Jag har ju ett medfött hjärtfel och det kommer bara att bli värre och värre men ibland så verkar det som hård träning kan kompensera upp det men det gäller att ha koll. Hemma är det så mysigt med hela familjen samlad och vi fixar och donar på tomten. 

Simning: Ja, det får en egen rubrik för vi har verkligen kommit igång med simningen nu och det är främst Ullis förtjänst. Och vi är ett trevligt gäng som simmar vid Stensund och det är så roligt att sporra och hjälpa de som är rätt nya och i helgen så körde vi en äventyrssimning runt en liten ö. På det hela var det inte mycket mer än 800 meter men det var förstås ett stort steg för många ändå. Jag kan ju själv relatera till både poolsimning och förstås Ironmansträckan då det var ett väldigt stort steg då man tränade alldeles för lite. 

Plugg: Jag har faktiskt inte fått något besked ännu och det börjar ju brinna lite i knutarna om man på något sätt skall hinna fixa böcker till någon kurs. Kommer jag inte med i år så är det inte hela världen. 

Jobb: En vecka kvar och sedan börjar jag. Jag börjar bli sjukt taggad och det känns superroligt. Bara jag inte kör för hårt i början så några blir avskräckta. Jag kommer aldrig glömma då jag hoppade in som vikarie en gång efter att ha varit idrottslärare för en skola. Och när jag kom tillbaka för att hämta ut lönen så kom eleverna och nästan haltade och sade att de inte kunde röra sig! :-) Men är ni här och läser så behöver ni inte vara oroliga. Jag är väldigt lyhörd och exemplet tidigare var bara lite grus i maskineriet! ;-)

Måndag och nice att vakna upp och kika på mobilen och se att Zlatan haft Show igen. Först så nickar han fram en medspelare, som gör mål, och sen gör han själv mål och vilket mål sen! Jisses! En grym bicacleta och han bevisar att han långt ifrån är slut. :-) Sen mot jobbet och jag är taggad och känner att jag har ett bra flyt på lektionerna men några klasser undrar lite om varför jag slutar och jag försöker hålla det så kort och korrekt jag kan. Sen är det möte och jag försöker vara med och vara konstruktiv men när sedan en av de biträdande rektorerna kom ned och pratade om framtiden så kändes det som jag lika gärna kunde gått. Det började känns som om jag redan lämnat mentalt. Speciellt när det handlade om höstens arbete. Efter det så skjutsade jag hem Lasse och vi skämtade lite i bilen och han sade att det var tråkigt att jag skulle lämna. Alla han tyckt var riktigt roliga slutade hela tiden, sade han. Och det är förstås lite sorgligt. Väl hemma så ville Ullis och jag träna och nu ville vi förstås prova på de nya inställningarna. Vi hade ju ändrat lite. Eller rätt mycket på min träningscykel, iofs. Det går nu inte att svänga alls men det spelar ju mindre roll då cykeln sitter fast på en trainer. Det kändes direkt som det gick bättre men jag fick omgående ont i skinkorna. Det kändes som det var något elimentärt fel och jag kunde för allt i världen inte förstå hur det skulle bli sådan skillnad på ändringen vi gjorde. Men jag kämpade på och och till slut hade jag klarat av passet och det blev lite bonus och jag fick ihop 46 km på en och en halv timme. Fick duga.