Niclas B

Tisdag och jag hade vaknat typ 4.38, troligtvis bara av vana då jag brukar gå en runda och dricka ett glas vatten innan jag går och lägger mig igen. 

Sen vaknar jag av att Ullis ropar att det brinner på Kebab for you, eller vad det heter. Jag har nog aldrig varit där. Det hade börjat brinna runt fyra eller strax efter och kanske vaknade jag av brandbilarna, vad vet jag. Det är inte klokt att det brunnit i centrum två gånger på kort tid nu. Vi märkte inte att det rykte så värst mycket den här gången. På ICA var det mycket värre så kanske klarar det att hålla elden under kontroll och det är ju förstås inte lika mycket brandfarligt inne på gamla Hemköps-butiken då den är nedlagd. 

Jag traskade iväg till bussen och kikade på branden och den såg inte jättefarlig ut och det var ju bra. Det visade sig dock att hela restaurangen var nedbrunnen. Bara hoppas det inte är något alltför skumt med den då jag vet att de kollat på andra lokaler. Anlagd verkar den vara i alla fall. 

På skolan var det full fart och en elev hoppade hela 160 cm i höjd. Helt sjukt. Nu hade jag i och för sig en tjej i min gamla gymnasieklass som också hoppade 160 cm men då var hon å andra sidan med på ungdoms-SM. 

Sedan hemåt och jag kände mig lite småseg men träna skulle man ju. 

Ullis hängde också med, förstås. 

Jag förklarade upplägget och efter lite löpskolning var alla igång. Själv joggade jag men hade ändå hyfsat bra fart ibland och coachade hela tiden. 

Ullis kände sig hängig och joggade på slutet med mig och vi hann diskutera Spökjoggen med Laura, Tommy och Sara också. 

Tråkigt                             Roligt

Fredag och jag vaknade sjukt utvilad klockan 08.00 För första gången på hur länge som helst sov jag hela natten och troligen handlar det mycket om att vi skippade det sena kaffet men även läsken. Vi hade natten till ära även bytt sida och bägge hade uppskattat det. 
Sen gällde det att inte såsa för mycket om vi skulle hinna träna innan vi drog och såg Victoria.

Tyvärr var det riktigt blåsigt men vi tog våra tempocyklar i alla fall.

Vi valde att inte köra alltför länge och väl hemma hade vi bara varit ute i knappa 50 minuter men det fick vara okej.

In i duschen och sedan fixade jag iordning våra MTB's. 
Skön cykling, dock gjorde det lite ont av sadeln men det var bara att bita ihop.

En kaffe på stan och en gammal gubbe sade att "det heter dammsugare". Han menade på att tiderna ändras och det var ju lite kul att han sade det. Jag gillar ju att hålla kvar vid vissa saker men klarar absolut av förändringar och håller mig ajour kring språket. Vad jag vet så kan man gott sägs punschrullar fortfarande. 

Efter fikat så letade vi reda på en bra plats och eventuellt skulle vi kunna se kronprinsessfamiljen två gånger om vi skyndade oss på.

Så kom de då och Victoria är ju ett proffs på att se alla och det var likadant förra året, då vi dessutom stod bland massor utav människor. 

Vi vinkade och hejade och hann även till nästa ställe innan vi tog cyklarna och försökte ta oss till slottsruinen men vi kollade inga kartor utan försökte ta bakvägen till slottet och chansa lite. Via vattnet och Estelles promenad.

Vi kom fram till stängslet till den stora trädgården, vid slottet, och såg en stig. 

Vi tog stigen och det var trångt men kul. Lite mycket stenar här och där men ändå roligt.

Till slut är vi framme och lyssnar lite utanför och tar en varsin glass. Jag ångrade mina smaker för de gifte sig inte riktigt.

Sen hemåt.

Jag pumpade framgaffeln vid OKQ8 och sen stannade vi till vid ICA, i Köpingsvik, för lite matvaror.

Väl hemma så softade vi lite och tittade sedan lite på firandet på teve. Jag hann läsa lite i min bok också. 
Sen skulle vi lägga oss men kunde inte slå av teven då UFO-filmen började. Den ville jag se men jag blev nog lite besviken. Den får 2 av fem.

Söndag och idag var man lite sugen på att träna igen men det fick bli lite senare. Snart så messar Rosie och undrar om de kan komma på en fika och det vore ju trevligt så jag gick och köpte lite fika. 

Det blev förstås lite prat om cykling och jag blev ännu mer taggad men vi pratade förstås om Putin och man kan ju bara hoppas att det finns något förstånd kvar. Annars kan det ta en ändelse med förskräckelse och vi får ställa in oss på ett liv vi absolut inte är vana vid. Hemska tanke!

Sen blev det en promenad, för mig och Ullis och den blev längre än jag trott från början men det var skönt. På slutet så märker jag att något i skon gått sönder och det blir lite haltande på slutet. 

En kund skall komma och det är frågan om när han skall komma så vi både hinner äta och träna.

Ullis och jag bestämmer att vi tränar relativt omgående men det blev först en utsträckning på soffan så det var segt att komma igång. 

Väl på plats så är jag inne på "Bigger loop" men Ullis kör lite eget och jag kör samtidigt ett program jag gjort som är på två timmar. Frågan är om jag skulle klara det då jag hade fullt sjå med en timma senast. 

Det är absolut lite småjobbigt men tiden gick och rätt som det var så var man klar och då förstår jag att jag bara har några enstaka kilometer kvar tills jag gjort hela banan. Så det blev några minuter till och jag loggade 126 minuter och klättrade 693 meter och sträckan blev dock endast 53,6 km med en snittwatt på 178. 

Sen hann jag in i duschen innan kunden kom och jag fixade till hans skidor innan Ullis och jag åt. 

Det blev sedan lite mer nyheter och vi kikade på "the Secret song" och det är ju helt okej men kanske inte mycket mer. Dock skönt att tänka på något annat i dessa tider.

Desto roligare var det att se att Poromaa gått riktigt bra på skidorna och fick sin första pallplacering i världscupen. 

Lördag och som vanligt kollade man in hur läget var i Ukraina och det är fortfarande svårt att ta in och tankarna går lite hursomhelst. Det faktum att Putin nästan börjar se senil ut gör en alltmer orolig och han börjar nog tappa greppet. Bara det att han varit isolerad i två år och gästerna har behövt suttit i karantän i två veckor borgar för att han blivit alltmer avskärmad från omvärlden. 

Sen gick Ullis och jag en långpromenad och när vi kom hem så ser jag att jag äntligen fått svar från en spännande person och jag svarade medan vi gjorde oss iordning för ett besök till Ikea med Tim då han fått lite pengar i födelsedagspresent. Han flyttar för övrigt om en vecka.

Det tog ett bra tag på Ikea och vi åt sedan på Thairestaurangen på Heron. Ingen var imponerad och en kund fick dessutom fel mat och snart fick kocken en avhyvling. Det brukar ju vara gott där men inte idag. 

På kvällen tittade vi lite på the Island.

Fredag morgon och jag signade upp mig för ett event med en grupp som skulle hålla mellan 1,3-1,6 watt per kilo och det var ju inget märkvärdigt. Tyvärr hade jag nog inte tänkt till ordentligt för det var ju lite väl lågt och jag testade snart att lägga mig bakom gruppen men då kom förstås en sweeper och skulle hjälpa mig. Asch, tänkte jag. Jag trycker på och kör en hård sprint och åkte rakt igenom fältet men det var lite tunga ben. Sen är det tillbaka i gruppen men snart åker jag bara längre och längre fram och snart tuffar jag på med några andra och det blir hela tiden hårdare och hårdare. 

Till slut så är jag långt framme med ett mindre gäng och vi turas om att dra ibland. 

Vi är snart uppe i 2,5 watt per kilo och snart är det jag och en annan kille som kör tillsammans och till slut är det jag som är loket för jämnan. Det blir trots allt lite hårdare än jag tänkt och jag kör prick en timme och kommer 32,5 kilometer och jag snittar 175 watt med en snittpuls på 124 så det blev ju bra ändå. 

Sen gick tiden rätt snabbt och det började bli tid att ta på sig kläder för att möta Ullis som skulle gå hem från jobbet. 

Jag inser att jag inte hinner dusch så jag bara byter om till lite torra kläder och beger mig snart iväg. 

Det är skönt att gå men det är blött och lerigt på vägen jag tänkt att ta så jag viker snart av och tar stora vägen istället. Grym vind i ryggen så det går rätt fort. 

Jag möter Ullis med en härlig puss och hon har visst sprungit en del också men nu blev det promenad resten av vägen tillbaka.

På vägen tillbaka så var det motvind och farten sjönk förstås men vi fick ändå ett tempo strax under 10 minuter per kilometer och det var lite jobbigt. In på affären och vi köpte oss lite mat.

På kvällen så lärde jag mig att göra egna pass i zwift och sedan var det dags för lite mer träning och nu ville jag förstås testa passet. Det var lite lätt stegrande uppvärmning och sedan en timme i zon 2 med avslutande nedvarvning.

Så var det dags och jag var inställd på att jag bara skulle kunna trampa på så skulle mjukvaran anpassa sig så att jag skulle slippa tänka på motståndet. Tyvärr stämde inte det utan jag fick avbryta passet efter några minuter då det strulade. Sedan startade jag om och nu förstod jag att jag själv fick börja mjukt och nu gick det bättre och Ullis var förstås igång sedan ett tag.

Jag tycker det känns lätt och jag får några stycken och vi bildar en grupp fastän jag kör precis i 185 watt och det var ett värde jag egentligen bara chansade på. Men det kändes bra och det kändes helt okej men ju längre passet var ju mer trött blev jag. Nu hade Ullis lagt av och sista minuterna blev sega och jag började dessutom få lite skav och fick försöka hitta ny sittställning då och då.

När jag tänkte efter så var det ju ändå över två timmars cykling och totalt tre timmar och tjugo minuters aktivitet idag. Det är klart att det känns och det är också en rejäl ökning och det hela hänger ihop med att jag har blivit så himla inspirerad av Nils van der Poel och det blev återigen en titt på hans 10 000 meterslopp på OS. Jag avslutade till och med med att lyssna på ett referat då vi skulle somna. Stackars Ullis! :-0 Dock så skickade jag igår ett mail till honom och tipsade om att köra Ironman, det borde passa honom som kanske så småningom letar nya utmaningar.

Bra och spännande dag men mycket av tankarna gick även åt till det hemska som sker i Ukraina. Det är ju fruktansvärt att en ensam galning kan få hålla på som han gör utan att omvärlden vågar eller kan reagera. Skall jag vara ärlig så är jag rädd för vad nästa steg kan bli. Vi får hoppas att Ukraina kan stå emot så att det stannar där och att Putin till slut får stå åt sidan.