Så har jag då äntligen läst ut en bok igen och som alltid då jag läst något bra så dröjer det inte många dagar innan jag är på gång på en ny. Nu håller jag iofs på att försöka slutföra en kursuppgift och den känns rätt gedigen så vi får väl se.
Boken jag läste var hursomhelst ADRENALINA - MINA OKÄNDA BERÄTTELSER, av Zlatan Ibrahimović. Den handlar om hur han förändrats som person men att det är adrenalinet som fått honom att presterar och jag kan verkligen känna igen mig i mycket. Speciellt det att den bästa moroten som finns är när folk är emot en och gärna när de inte tror på en. Jag kommer aldrig att glömma när jag för första gången nämnde något om tävlingen som hette Järnmannen och frågade en kompis om jag skulle klara av den. -Det klarar du aldrig, svarade han och jag kände genast hur motivationen växte och som det växte.
Nästa gång var när jag hade som mål att klara silvertiden på Lidingöloppet och samma sak upprepades igen. -Det klarar du aldrig! Nu blev jag visserligen magsjuk under kommande lopp men jag skulle nog ändå inte klarat det året efter men gången efter det klarade jag det och så har det fortsatt. Jag verkligen älskar när folk inte tror på mig, det ger mig så mycket motivation så hälften vore nog.
För att komma tillbaka till boken så märks det att han är mer mogen men visst är han speciell men det får man vara. Han är också väldigt ärlig och gör sig inte till.
Den får egentligen inget riktigt betyg då det inte är ett skönlitterärt mästerverk men helt klart läsvärd om man, som jag, fascineras av Zlatan.
Det har varit rätt lugnt från bokfronten men för någon vecka sedan läste jag ut boken Lycka, skriven av doktorn Nisse Simonsson. Han skriver avslappnat men även självkritiskt om hur läkarna själva kväver hoppet för många patienterna genom att berätta hur långt man har kvar att leva och lite andra saker. Han tar även upp hur viktigt det är att äta rätt, få sömn och ha ett bra och socialt umgänge samt förstås att röra sig. Enligt honom så är det tre huvudingredienseR som krävs för ett bra och friskt liv och det är alltså sömn, aktivitet och socialt liv med vänskap och kärlek.
Mer rörelse på recept menar han och jag kan inget annat än hålla med. Kroppen mår bättre av rörelse än medicin.
Då jag var mitt i ett litet break, i mitt studerande, så slängde jag ju mig på att läsa lite böcker igen och efter "Hundraettåringen som tänkte att han tänkte för mycket" så kunde jag inte hålla mig från att läsa "Stalker" av Lars Kepler. Det var en intrikat historia och det kändes hela tiden som om jag läst boken förut men jag blev aldrig säker. Kanske är det sättet de skriver på eller så påminner den starkt om en annan bok. Men hursomhelst så är det en bra bok men lite typiskt smutsig Kepler-sex som var klart svårt att relatera till. Joona Linna var tilbaka i handlingarna igen och allt kändes bra förutom precis på slutet då man nästan önskar att det kunde sluta på lite annorlunda sätt. Det förflöt lite väl mycket onödig tid bara för att en person lade på luren för tidigt. Är det viktigt så ringer man ju igen och inte sjutton får man fängelse i fyra år om man agerat moraliskt rätt och i praktiken räddad människoliv genom sitt agerande. Nä, gör om och gör rätt. Boken får trots det 2,5 i betyg. Asch, vi drar upp det till en 3:a.
För någon vecka sedan läste jag ut "Hundraettåringen som tänkte att han tänkte för mycket". Första tanken var att Jonas Jonasson här verkligen skulle klämma ut det sista som gick av konceptet och emellanåt kändes det som det. Men inte alls så ofta som befarats för här har Jonasson återigen lyckas hitta lite sköna karaktärer och nu har han dessutom hittat nya ledare att dra paralleller till och Trump och Merkel spelar nu huvudroller. Det med kopplingar till historiska händelser, återigen. Jag ger boken så mycket som 3 av 5 Niclasar!
När Ullis och jag var på biblioteket, för att kolla in reportaget om oss, så passar Ullis på att låna lite böcker och jag kollade också runt lite. Då ser jag boken "UTAN NÅD - en rannsakning", av Fredrik Virtanen, och den är förstås om han själv och något om att han var uthängd i medierna. Hmm, jag har ju ganska dålig koll på honom mer än att man snubblat över någon krönika och så var jag lite nyfiken på hur det egentligen låg till med den där anklagelsen, eller om det var flera. Lite nyfiken var jag allt. Han verkade ju vara så långt ifrån mig som man kan vara. Inte för att jag på något sätt längtat efter att vara typen som går förbi kön på Spy bar, direkt. För något i mig sade att han hade någon "innelista" som han publicerade i Aftonbladets nöjesbilaga, eller vad det var. Nåja, den hade legat i några dagar och för några dagar sedan så började jag att läsa. Det är ju ingen nöjesbok utan hela boken går ut på att rentvå sig själv mot den, i hans ögon, orättvisa behandling han fick av medierna som alltså skulle frångått sin journalistiska heder och han menar att han fick upprättelse, rent juridiskt, men i offentligheten så var det inget att skriva om. Och han hänger ut en massa folk som han menar inte ställde sig på hans sida. Och han menar att hans dåliga beteende var så länge sedan men i min värld så räknas varje ögonblick. Skulle allt han skriver vara sant så är det ju för jäkligt men boken är partiskt men visserligen ger han sken av att den skall vara objektiv men jag får ingen känsla av det. Han är duktig med ord men han är ingen duktig författare så det är ingen bok för den som vill ha en skön upplevelse ur den aspekten. Det märker man ganska omgående då han lägger ut rena förhör. Jag är ju heller ingen stjärna på att skriva men i boken slänger sig Virtanen med extremt mycket metaforer, det blir till slut nästan lite larvigt och banalt. Och väldigt gyttrigt utan någon röd tråd. Ibland är det också lite motsägelsefullt och jag vet inte om jag blev något klokare av den. Nja, den får betyget 1 av 5.