Niclas B

Så var det dags att göra ett avslut i Magikerna-trilogin och det görs i samband med att jag vänder sista bladet i boken Magikernas Land. Hela serien handlar om Quentin Coldwater och hans längtan och strävan om någonting mer. Det är ofta spänning och kärlek och, för all del, alla möjliga känslor inblandat i de flesta av händelserna. Men författaren Lev Grossman väver in det snyggt och trovärdigt. Det ihop gör att man inte vill lägga ifrån sig boken. 

I den här avslutande boken får man följa en lite mer luttrad Quentin, kanske lite vingklippt men ändå med mer livserfarenhet. Och kanske anar man ändå att Quentin börjar bli nöjd att livet, det ”vanliga”, inte är så dumt ändå. Men ett spännande och oväntat möte ändrar plötsligt på allt. Den magiska världen verkar ropa på hjälp. Men vem är det som ropar? :-0

Ja, boken var bra och den får ett betyg på 4/5. Personligen tyckte jag att den andra delen, i trilogin, segade lite i mitten. Så totalbetyget för hela serien går nog ned till 3,5

Jag sprang ju på några häftiga pockeböcker, för en tid sedan, och nu var det då dags. Det var fortsättningen på Magikerna-serien, av Lev Grossman. Det är lite av fantasy-stuk på det men ändå lite med verklighetsförankring. Det är iaf så det vill framställas och man köper det. Lev skriver bra och inlevelsefullt men framförallt väldigt spännande, trots att det, iaf så här, då man ser det objektivt, kan anses lite flummigt. Men den första boken, Magikerna, är riktigt bra och den är bra från början till slut. Den här boken, Magikernas Kung, är lite hoppig då den går från olika tidsepoker i de olika personernas liv och ett tag hänger man nästan inte med. Men han syr ihop det bra på slutet och slutet på boken är skrämmande bra. Sen tvingas man förstås att fortsätta läsa nästa, och sista, boken i serien. Den heter Magikernas Land.

Men den här boken då, vad handlar den om? kanske ni undrar. Det handlar förstås om Quenting Coldwater och hur han lever och, i det här fallet, kastas mellan de olika världarna. Och är han så nöjd över att "bara" vara kung över det magiska landet Fillory? Hmm... Men läs för all del första delen innan du ger dig på den här. 

Mvh Niclas i Nickes bokklubb! 

Kanske den största bokklubben i sitt slag.

Tror bara det finns en förresten...

En medlem.

En av julklapparna jag fick var en bok som handlade om Petter Northug. Wow, tänkte jag. Den måste ju vara bra. Allt om Petter är ju lite spännande och han sticker ju ut hakan lite då och då. Men boken, som har intentioner att komma Petter in på djupet, blir lite av ett antiklimax. Precis som David Batra skrev en hel föreställning om sin berömda fru, tillika moderatledaren Anna Kinberg Batra, och fick skriva om typ hela föreställning då hans fru avgick runt en vecka innan premiären, så blev det visst samma sak med Petter när hans rattfylla kom emellan. Nu ställdes hela fokuset om och kanske blev det inte så lyckat. Jag ville veta allt om Petter och visst får man veta en hel del om hans liv och uppväxt men det kommer liksom inte riktigt på djupet. Men ändå läsvärt, jag är, liksom jag är med Zlatan, klart hänförd över Petter, så boken fyller ändå sin funktion för mig. Och man blev taggad och förstår att det krävs mycket för att komma till toppen. Kanske har glöden nu falnat och det kanske snart är dags för en annan av bröderna att kliva fram. Men där kanske mentaliteten inte riktigt finns. Vi får se. 

Och hur bra var boken? Normalt så brukar det vara så att jag slänger mig över en ny bok då jag precis läst en riktigt bra bok och det omvända sker när jag läst en mindre bra bok. Då kan det dröja mellan böckerna och faktum är att det var ett par veckor sedan jag läste ut boken... Hmm, tur att jag fick ytterligare en bok i julklapp som jag vill läsa. 

Bokens egentliga betyg blir 1 men eftersom den handlar om Petter så blir det ändå en 2:a.

Ja, det är ju titeln på Mia Skäringers bok och kanske även på hennes show. Den läste jag klart för några veckor sedan men har liksom inte satt mig ned för att recensera. Kanske pga vad jag kände. Det är liksom en slags berättelse för hur man vill legitimera ett sämre uppförande och på något sätt visa på att alla minsann inte är så duktiga och pretantiösa. Skulle jag t.ex ha bjudit ut mig till äldre damer som liten pojke så kanske inte jag skulle skyltat med det. Men jag tror, tyvärr, att boken i många fall ger många en tröst i livet att allting inte alltid är så perfekt bakom fasaden. Det är dock inte min filosofi, och det kanske å andra sidan gör att många inte tar mig på allvar, men det skiter jag i. Jag strävar alltid efter att agera så PK som möjligt. Att liksom göra rätt i alla lägen, fundera en extra gång på vad det jag gör kan få för konsekvenser. Och det sticker säkert i mångas ögong. Den här boken är nästan tvärtom. Den beskriver Mia som liksom gör saker först och sen, i bästa fall, funderar på vad det gav för konsekvenser. Så är boken en ren katastrof, enligt mig? Nädå, den har helt klart sina poänger och Mia är ju inte ett totalt psykfall, inte ens nära. Hon är, som hon vill få fram, en vanlig person med vanliga problem och många läsare finner nog tröst i hennes ord om att allt inte alltid behöver vara så PK hela tiden. Så all kärlek åt Mia och åt världen, det är bra att det finns fler modeller av oss! :-)

Sen kan jag ju å andra sidan förfasas att andra bättre böcker läggs åt sidan. 

Efter att ha varit ute i garaget så kom jag in med en ny bok igen. Jag hade nästan läst klart "Bergens väktare" då jag hittade den och det passade perfekt. Och Camilla skall ju vara bra men jag sprang nästan samtidigt på en bok av Kajsa Ingemarsson, då jag var på biblioteket. Och henne blev jag såld på efter "Små citroner gula". Den var grymt bra och egentligen då ett säkrare kort för mig. Men nu skulle det äntligen bli Camilla Läckberg. Jag var bara tvungen att läsa något om henne efter alla skriverier om henne. Skall jag vara ärlig så trodde jag att det mesta av hennes framgång var lite uppförstorad och att hon istället var ett PR-geni. Men nu så var det då dags och det dröjde inte alltför länge förrän jag var helt fast. Boken handlade, kanske inte helt oväntat, om brott och mord. Och hon vävde hela tiden in små händelser och det i ett ganska bra tempo. Ibland nästan lite för snabbt så man knappt hann skapa sig en bild om vem det handlade om då namnet ibland kom en bit in i texten. Och varför skall det alltid dröja så lång tid innan det ens finns en rimlig chans att själv kunna komma på vem, eller vilka, brottslingarna är. Fast nu är jag lite löjlig. Boken är riktigt bra och det var ett bra tempo och man  hade svårt att lägga ifrån sig den på kvällen (Läs: natten). Betyg 3! Skriver hon alltid så här jämnt och säkert så är det ett säkert kort! 

Törs man skriva något om boken utan att spoila? Jag försöker. Boken handlar i mångt och mycket om Patrik Hedström, som är inofficiell chef på polisstationen i Tanumshed. Samtidigt kommer typ Big Brother dit och två mord i samma veva drar igång allting och kan det ha ett samband? Hela Media-hysterin kring BB-grejen gör att fokuset enbart handlar om mordet på en av deltagarna. Och ....