Ja, nu var det inte Djingis Khan som skrev boken, det skulle liksom aldrig falla honom in att göra något beständigt överhuvudtaget! Att däremot erövra och ödelägga låg mer för honom. Författaren till boken, Bergens väktare, heter istället Conn Iggulden och boken är den tredje, i en serie om just Djingis Khan. Han är klart förtjust i att skriva om stora och mäktiga män som erövrar. Kanske skulle en psykolog hitta mycket material där... Skämt åsido så är boken rätt bra men kanske skall man ha ett större intresse av just krig och sådana här saker. Men för att hoppa till betyg så får den en 2:a av 5. Helt okey och jag misstänker att andra skulle ge den ett högra betyg. Men skall jag vara ärlig så blev den bättre och bättre och kanske var det så att jag var tvungen att lära mig lite mer om Djingis först.
I boken får man iaf lära känna Djingis lite på djupet. Så mycket som går iaf, och hur han tänker och resonerar. Trots det krigiska så står familjen honom nära och det verkar det också göra hos det mongoliska och nomadiska folket. Trots det så har de svårt att förstå att alla inte tycker likadant och döden verkar inte bekymra dem sålänge de får dö en heroisk död. Så det hela får en bra knorr av två personer som sticker ut. Den ena är Djingis Khans första son, som dock inte verkar vara av Djingis egna blod utan kom till vid en våldtäkt och den andra som sticker ut är en av Djingis fruar som fortfarande har starka känslor för sitt eget folk. Hmm, nu sticker betyget upp till 2,5! ;-)
Jag har faktiskt läst boken en gång förut men det var ett tag sedan.
Ja nu var inte rubriken att uppmaning att Grossman skall leva utan Lev är förnamnet på en författare och Grossman är förstås efternamnet. Och han har förstås skrivit en bok som jag precis läst ut och det är "Magikerna"! Och trots att jag inte är något fan av fantasyböcker i stil med Harry Potter, och den här hade tydliga drag av sådant, så kunde jag knappt lägga ifrån mig boken och den berörde mig starkt. Han skrev inlevelsefullt och till råga på allt så väldigt detaljerat då det handlade om känslor så att man blev känslomässigt berörd. I stora drag så handlar det om en kille, Quentin, som är en lite udda fågel, väldigt smart och väldigt nördig. Iaf bland normla kufar. Och han är väldigt förtjust i böckerna om det övernaturliga Fillory och rätt som det är så har han antagits till en magisk skola, som inte får bli offentlig, och där får han, hand i hand med den naturliga världen, lära sig att bli magiker. Och det vävs in som om det skulle kunna gå parallellt ihop med världen av idag. Och det händer saker hela tiden och när det börjar komma in kärlek i bilden så blir det alltmer spännande. Det är faktiskt ingen idé att försöka berätta mer än så än att man ibland vill gå in och skaka om huvudet på just Quentin! :-)
Kommer du att gilla boken? Ja, troligtvis. Och är är du en fan av både vanliga romaner och fantasy så måste det var en riktigt blandvändare. Jag gillade den skarpt och den får en fyra i betyg!
Ja, nu kanske vän av ordning skulle tycka att det borde komma något om Kalmar Ironman men faktum är att jag hade kommit in i en bok som jag knappt kunde lägga ifrån mig och den åkte förstås med ned till Kalmar. Och rätt snart, efter registreringen till loppet, så lade jag mig för att bara läsa liiiite till. Det slutade förstås med att jag läste ut boken rätt snart. Oavsett hur bra boken var så var det liksom som om man inte kunde lägga den ifrån sig. Så underhållningen var av högsta klass och författarparet Lars Kepler har lyckats igen. Men jag blev lite lurad för jag var övertygad om att det skulle handla om polisen Joona Linna men det här hade ingenting med han att göra. Det handlade istället om en ung tjej som lyckats lura döden och upplever övernaturliga saker under tiden som hennes hjärta står stilla och tiden i dödsriket är inte parallell med tiden i det vanliga livet och när hon kommer tillbaka till livet så ligger minnen kvar. Och när hon kollar upp några saker, som hon fick uppleva i dödsriket, så upptäcker hon att det verkar stämma. Och när de skall stanna sonens hjärta, vid en förhållandesvis säker operation, så blir hon orolig och tror inte att sonen skall göra de rätta valen i dödsriket och det slutar med att hon medvetet, med sin systers hjälp, stoppar sitt eget hjärta samtidigt för att guida sonen rätt. Det blir hela tiden en spännande resa och hon får göra flera resor dit och till skillnad från andra verkar hon komma ihåg tiden som död sas. Och hur slutar det? Bara läsa boken så får ni lite spänning och ta reda på slutet själv! :-) Och hur bra är boken? Jättesvårt att svara på för det beror på många variabler och hur bra boken tas emot beror nog också på när man läser den.
Men jag försöker. Den får en 3:a, mycket tack vare att det är så svårt att lägga ifrån sig boken när man väl kommit in i den.
Ja, så var ytterligare en bok lagd till handlingarna och den här boken kom jag över av en riktig slump. Under Morakniv Triathlon så följde Tokans sambo Ankan med och jag såg att hon läste en bok och blev nyfiken. "Den gode lögnaren", hette den och jag läste lite snabbt på baksidan men blev väl inte helt biten men var ändå lite intresserad att låna den då hon sade att jag fick det. Men varför inte, tänkte jag. Och boken blev bara bättre och bättre och till slut så ville jag inte lägga mig ifrån den. Bra uppbyggd och det handlar om en man som helt enkelt inte kan sluta ljuga och bygger upp sitt liv på lögner och att lura av folk pengar. Och riktigt, vad heter det? Intrikat tror jag är ordet jag söker. Typ utstuderat och ibland kan det ta flera år innan han fullkomligt skinnar offret. Riktigt grymt! Man får följa honom från barndomen till slutet av livet och allt som händer där emellan.
Boken blev nominerad till bästa översatta kriminalroman av Svenska Deckarakademin. Så absolut en bra bok och jag ger den en trea i betyg. Fast när jag tänker efter så måste jag nog höja den till 3,5. :-)
Ja, det där gick ju fortaren än lämpligt, skulle jag vilja säga. Det var så mycket som jag ville fixa idag men jag gick flera gånger och hämtade boken igen och sen blev jag sittandes. Knappt hade jag lagt ifrån mig Da Vinci-koden förrän jag började på med nya boken. Och författaren Jonas Jonasson är som vanligt underfyndig men boken, Mördar-Anders och hans vännner (samt en och annan ovän) får inte samma lyft som t.ex Hundraåringen och framförallt inte Analfabeten som kunde läsa. Men boken är klart läsvärd och gillar man någon av Jonas andra böcker skall man absolut slänga sig över den här också. Den får en svag 3:a i betyg. Betyget dras ned då det känns lite hafsigt och stressat på slutet. Men i det i det stora helt okey!