Niclas B

... och sorger har vi inga!

Lördag morgon och vi siktade in oss på att gå över berget till grannbyn idag. Kanske kunde jag köpa nya skor för de jag har börjar sjunga på sista versen. Av någon anledning så sliter jag på hälarna så in i helsicke.

Vi åt frukost och tog en varsin frukt med oss och gick och bytte om. Det var lika bra att riva av plåstret på en gång för det är ingen barnlek att gå i de där bergen. Jag verkar ha glömt bort hur läskigt det var och ville heller inte visa att jag själv tyckte det var läskigt. Vi tog en rätt tuff väg upp och det sög rejält i benen. Fy bubban… Men sjukt häftigt också. Det var nästan så jag undrade om det var så smart för benen men vi skulle ju bara gå. Det var ännu värre nedför.

Jag hade helt glömt bort hur rutten var och blev förvånad när jag såg att den gick ned till havsnivå innan det gick uppför igen. Klart tufft.

Men benen fungerade och väl framme så letade vi direkt upp var sportbutiken fanns. Jag hade en tanke på att den borde vara billigare än sportbutiken som finns vid vår träningsanläggning. Mycket riktigt så låg priserna runt 500 kronor billigare och efter ett tag så var det en ur personalen som hjälpte mig men vi hittade inga skor i min storlek så jag tackade för mig men var ändå kvar ett tag då jag ju kan ha annat än Hoka. Jag ser ett par Adidas som är väldigt prissänkta och tänker att jag provar dem. De satt jättebra och jag gick och köpte dem istället.

Ut och jag bytte skor och slängde mina gamla i en soptunna.

Vi gick sedan och tog en god glass och en kaffe på samma ställe som sist. Supergott och jag vågade gå utanför min comfort zone och valde smaker jag annars inte skulle ta. Ruggigt gott och idag gick chansningen hem. Ha ha! Men det gällde att äta fort då solen låg på.

Sedan hemåt och nu känner jag att jag börjar få skav men tror mer på att det är grus i strumporna då det bara är på ena sidan. Då det är så nära så försöker jag härda ut men det var nog inte så smart.

Väl tillbaka så blir det skofritt ett tag. Vi duschar och går sedan till poolen och läser lite. Ullis solar men jag vågar inte riktigt utan kör med tröja och keps. Nu har jag börjat med en ny bok, den är skriven av Jonas Karlsson. Verkar bra. Tror den heter Olika människor.

Efter det går vi runt och kollar på lite olika sporter och Ullis är klart inne på Hyrox och hon tittar ett tag. Vi känner igen en tjej från flyget.

Sedan blir det kortspel på balkongen och Ullis går segrande ur striden. Tror hon vinner två gånger, till och med.

Vi äter gott, som vanligt och sedan fixade jag lite med en enkät om vårat TUB-lopp. Vi tittade lite på teve på kvällen också. 

Fredag den andra maj.

Idag var vi ute tidigt och gick en promenad innan frukost, riktigt skönt.

Sedan blev det Sun Salutation innan vi åt frukost.

Idag gick vi till hotelldelen och vi passade på att simma några längder. Bara för att känna på så det inte blir en chock sen. Jag skyddade mig rejält och passade på att läsa en bok också.

Sedan ville vi ha lite lunch och gick och köpte en pizza och njöt av den. Supergod!

Nu ville vi springa igen men frågan var om mina ben var så pigga men vad f-n! Det är ju bara att prova.

Vi satte igång och relativt snabbt så kändes det bra och på något sätt blev det intervaller av det hela. Kanske blev vi inspirerade av ett löpargäng som var där och sprang.

En glass på det och sedan väntade duschen.

Mot middagen och som vanligt lastade jag på ordentligt. Fastän jag tränar relativt mycket så vete sjutton om jag kommer gå ned ett endaste gram.

Vi avslutade med lite kortspel och jag kände mig lite tom och dränerad. Det är mycket som hänt på slutet och det är så trist med att det blev som det blev med skolan. Men det var skönt att bara landa lite.

Torsdagen den första maj. Idag ville vi prova på att springa till fyren och det är en jäkla tuff bana.

Först var det dock frukost och sedan gick vi på någon stretch-yoga. Den var riktigt bra och något som jag behövde.

Men så var det då dags att svira om till löpning igen.

Det tog absolut emot men jag hade nog bestämt mig för att försöka komma i riktigt bra form i höst så det var bara att ta tjuren vid hornen.

Riktigt tuff start och efter ett lite tag så var vi överens om att springa i 800 meter och gå i 200 meter och upprepa. Med tanke på lutningen så var det ett smart drag. I slutet så var det omöjligt att springa då det var alltför brant lutning och benen var fyllda av mjölksyra. Pust!

När vi kommer fram så upptäcker vi att Ullis skor har smält! Jisses! Jag såg ju att det hade blåst in lite lavasand och med tanke på hur jäkla varmt det var igår, på stranden, så kan man förstå det. På mina skor syntes det ingenting. Skorna hade endast sprungits tre kilometer på löpband innan och sen nu.

Vi får väl reklamera dem sen för hon kunde ju absolut springa med dem då det var ett parti i hälen som var borta. Det blev nog när hon stod still och tog kort.

Vi stannade till och kollade runt samt tog några fler kort innan vi skulle börja springa igen och nu hade man stelnat till.

Det gick dock fortare än jag trott att bli pigg igen och nu var det ju i och för sig nedför nästan hela tiden så det var rätt behagligt.

Längs nere igen så tog vi några fler kort innan vi gick till lägenheten och duschade av oss. Skorna såg inte så roliga ut men man ser ju att de är nya för övrigt.

Sedan var det dags för lite mat och när vi promenerar längs området så ser vi att ett gäng getter är och äter på buskarna runt minigolf-banan. Lite kul.

På kvällen tog vi oss en lång promenad och det var skönt att röra benen på ett lugnare sätt.

Onsdag och det är onsdag den 30 april, Ullis och min bröllopsdag! Idag är det hela 30 år sedan vi sade ja till varandra och vi gjorde det på Tims dopdag så vi firar förstås även Tims dopdag men den brukar komma i skymundan.

Vi började i alla fall dagen med att vara med på en morgonritual där man skall hälsa solen, nu kommer jag inte ihåg vad det heter men man gör lite sköna morgonrörelser och det är lite yoga i det. Sun Salutation förstås. Riktigt skön start. Jag fick dock rycka in och springer efter en stor vagn med mattor som var en bråkdel från att braka ned i trappan mot den olympiska poolen. Jag såg att Ullis nickade till mot vagnen och jag tittar dit och slänger mig dit. Det måste varit precis på håret. Jag vet inte ens om någon såg det.

Sen blir det god frukost och efter det går vi mot lägenheten och jag fotar den samtidigt som vi planerar vad vi skall göra på bröllopsdagen.

Döm av vår förvåning när vi ser ett kuvert på dörren. Jag hintade ju igår om att vi hade bröllopsdag idag. Ha ha!

Jodå, det var en gratis flaska Cava eller, jag fick ju fram att vi gärna inte drack alkohol, alkoholfria drinkar i baren. Riktigt kul!

Sedan bytte vi om till löparkläder men innan vi drog iväg så kollade vi om det inte gick att äta på den andra restaurangen ikväll. Vi gillar den lite bättre och det är den som tillhöra hotelldelen. Nej, det gick inte sade kvinnan i receptionen och det tog emot lite då jag såg att Ullis gärna ville vara där.

Vi gick sedan upp till cykel- och gångvägen och sedan var det bara att börja springa. Eller bara och bara. Det kändes som evigheter sedan för mig. Det tog emot direkt men det är å andra sidan bara uppför i början och jag märkte att även Ullis var påverkad så jag stretade på.

Till slut så kändes det som benhinnorna skulle sprängas så vi fick stanna och snöra upp skorna på mig. Till slut var vi uppe och pustade där i några sekunder och pulsen sjönk snabbt – skönt! Sedan var det bara nerför och nu började det att kännas riktigt bra och jag piggnade på mig. Det blev fem kilometer och vi höll 6.32-tempo och det med en tuff backe så jag får vara nöjd. Skön löpning.

Väl framme, vi sprang förresten till Gran Tarajal, grannbyn, så gick vi ned till stranden och passade på att bada. Jag gick mot kanten för att byta om och en gubbe blev galen som trodde att jag skulle pinka. Nädå, svarade jag. Bara byta om och då var det lugnt. Ha ha!

Det blev ett dopp och jisses vad salt vattnet var. Sedan gick vi upp mot själva strandvägen och då hade det kommit lavasand och det blev varmare och snart hade vi panik. Det brände så in i helvete och Ullis, som låg några meter framför, bara skrek! Jag tvekade om jag skulle fortsätta framåt eller vända men kände att jag inte kunde lämna henne och ta ett annat håll. Det var galet hett men efter kanske tio sekunder så ser jag skuggan och slänger mig in där. Jisses! Så jäkla varmt. Då var det nog runt 22 grader i skuggan och det låter ju inte så alarmerande varmt men sanden… Den var så sjukt varm.

Vi självtorkar ett tag innan vi går och leter upp en restaurang vi hört om. Den skulle visst vara jäkligt bra. Vi hittar den och den ser inte ut att vara alltför mycket för världen men vi tar och delar på en pizza där och tar en glass med kaffe till. Riktigt, riktigt gott!

Sedan är det dags att springa hem igen och nu känns det lite bättre direkt men nu börjar värmen ta på en. Det blir återigen fem kilometer och farten är ungefär samma som tidigare. Så en mils löpning direkt är väl okej.

När vi kommer fram så går vi fram och frågar även den andra restaurangen och det blir lite pinsamt när de skall ringa till restaurangen vi bor på och fråga men vad fan. Vi lever ju bara en gång. De skulle återkomma på mail, tror jag de sade.

Vi går och duschar och sedan, mot kvällen, så går vi och kollar med vår reception och nu var det visst okej. Ha ha, så kul!

Vi är där rätt tidigt och ”vårat” bord är ledigt och vi sätter oss där och sedan går jag och beställer våra drinkar. Han förstår inte varför man beställer alkoholfria drinkar och inte tar en flaska cava men jag går inte in i någon diskussion. Det känns som det är min ensak.

Det är riktigt gott och den berömda katten är kvar. Han som brukar gå runt och kela bland matgästerna. Kanske får han en bit då och då.

Vi tar en skön promenad hemåt och jag slår på låtsas ett golfslag från en tee. Man är bra sugen nu då man går förbi golfbanan hela tiden.

Vi har det lite lugnt och skönt och när Ullis somnar så avslutar jag med ett parti schack och slår boten Sven.

Tisdag morgon och det var bara att masa sig upp och packa in resväskorna i bilen. Vi hade fullt sjå med att inte gå över 15 kilo på våra bägge resväskor. Vem som hade mest förtäljer inte historien men ni kan säkert gissa. Ha ha! Efter lite ompackning så fördelade vi ut vikten lite och nu måste det vara lugnt. Ullis berättade om ett par som endast klarade sig på en resväska. Helt omöjligt, tänkte jag. Men men. Man har ju olika intressen och vi hade väl väldigt många träningskläder men jag hade faktiskt bara två par skor med mig. Ullis hade lite fler par. 

Vi kom efter ett tag in på vår långtidsparkering och snart stod vi och väntade på en buss. Jag var lite kissnödig så jag pep in på en toalett och sedan när vi åker ifrån så pratar jag lite om Ullis ryggsäck och kommer direkt på att min är borta! I ren panik springer jag fram till chauffören och ber om honom stanna och som tur var hade vi inte kommit så långt. Vi får gå tillbaka för min ryggsäck stod inne i ett väntrum. Det var ju en jäkla start. 

Snart är vi igång igen men förstås på en annan buss och nu har vi allting med oss. 

Efter lite stök så kommer vi upp till gaten och väntar. Jag ser Daniel Adams Ray och det är andra gången jag ser honom och bägge gångerna har varit på en flygplats. Förra gången skulle både han och jag samt Ullis åka från Umeå och direkt springa Stockholm Marathon. Det gick inget vidare efter en gårdagskväll i ett kallt större skjul. Men eftersom det var ett bröllop så får man köpa det. Det går flera maratons. Det var ett fint bröllop, i alla fall. 

Nu väntade vi på att bli insläppta och Ullis sprang iväg lite snabbt på toan och rätt som det var så öppnade de ombordstigningen och Ullis stod i kön. Sen är det visst bara öppet i fem minuter och jag springer bort och kollar om jag ser Ullis men hon är för långt in i kön som går in mot damernas. Nåja, det borde vara lugnt och jag springer bort och kollar hur länge till de har öppet. 

Nu ser jag Ullis som är helt omedveten om att det är bråttom och springer bort till henne och snart är vi ombord. 

Vi får sitta bredvid en finska som beställer in alkohol i en stridande ström. Själva är jag och Ullis supertrött och somnar om vartannat men jag är lite tagen av då vi lyfte för jag gillar verkligen inte att flyga. Eller i alla fall så ger starterna men framförallt landningarna ett stort obehag. 

Vi sover och jag spelar lite schack då och då, när jag är vaken. 

Sen skall vi landa och Ullis ser att jag är rädd och håller handan. Mot slutet så blundar jag och blir rejält uppskrämd då det liksom skakar till som av en luftgrop och sen börjar vi bromsa. Men vad f-n! Landade vi där. Det gick ju rätt smidigt och jag känner en lättnad. Det har tyvärr inte blivit bättre med åren och nu är jag visst inte bara spruträdd, jag är flygrädd också. Samt rädd för kryp i buskarna som råttor och ormar. Ha ha!

Bra välkomnande med ett flyt i Bajens färger! :-)

Transfern till hotellet går bra men vi går av vid fel ställe och får sedan en specialtransport till rätt stället. Jag har redan checkat in på på bussen men det tar ändå lite tid. 

Lägenheten är superfin och vi tog det bara lugnt på kvällen och åt gott. Det blev en liten promenad längs området. 

Nice!