Niclas B

Torsdag och jag är ledig men vaknar ändå lätt då Ullis drar iväg. Jag försöker somna om men det går inget vidare så jag slötittar lite på reels innan jag börjar blogga och nu kör jag på. Jag bloggar och försöker komma ihåg så mycket jag kan. Jag ligger långt över två veckor efter och det gör det bara segt och jag vill inte släppa bloggen efter så många år. Den ger ju ändå rätt mycket.

Sen plockar jag lite med tvätten innan jag pratar med Ullis och hon är ute och handlar lunch, tror jag. Hon säger att det är strålande väder och det får mig lite sugen på att köra en discgolfrunda och kanske prova på banan i Vagnhärad igen och varför inte 18-hålaren. Den tror jag skall vara körbar.

Jag letar fram discen jag lånade från skolan och så hade jag även en disc i bilen som är hemma, som tur är.

Efter en liten stund är jag framme och så kör jag igång. Jag blir lite orolig över att det skall bli fel igen så efter att ha försökt att markera varje kast så raderar jag kortet och börjar om och skriver in resultaten efter att jag är klar med hålen. Jag börjar med en bogey men det är helt okej för mig på det hålet. Det kunde blivit värre. Sen letar jag efter hål, eller säger man korg?, två. Efter ett jäkla tag så inser jag att 18-hålaren nog inte är klar så jag stryker scorekortet och skriver om mina fyra kast till 9-hålaren istället och kör vidare. Den som jag hade kört förut. Det går faktiskt lite bättre än sist men det är fortfarande lite halvtaskigt.

Men, så sakteliga, så börjar det hända lite saker. Jag kastar längre och längre och med bättre precision. Det blir par fastän första kastet inte är lysande och sen, på par fyra, så kastar jag upp till vänster. Upp på ett litet berg och när jag hittar discen så hittar jag inte puttern utan får gå tillbaka och hämta den. Tillbaka och jag trycker ned mig i klykan och försöker trixa ned den i korgen. Det är runt 15 meter och den slår i korgen och rullar. Fan! Den rullar fem, sex meter och roligare har man ju haft det. Jag gjorde ju min första riktiga birdie igår och nu var det riktigt nära från ett svårt läge. Jag kastar på skoj min midrange och det brukar jag inte göra. Smack! i korgen! Fan att det inte var det riktiga kastet. Sen till puttern och jodå! Den satt fint och nu började jag få till kasten alltmer.

På femte hålet kommer jag längre än tidigare och det bådar gott. Mitt andra tafflar jag tyvärr bort lite men gör ett bra försök på par och får en bogey. Sexan är svår och jag fegar så att jag inte behöver kast tillbaka då man skall mellan två träd. Där håller jag ändå på att få par för min långputt slår i överkant och rullar men återigen så sätter jag en relativt svår putt som rullat iväg.

Rätt som det var så får jag till utkastet och den går spikrakt och nu börjar få förstå. Det är riktigt kul. Tyvärr har jag ingen driver med mig men det är ändå väldigt stor skillnad. Det är fortfarande lite ojämnt med bra kast men det blir hela tiden bättre och vad roligt det är att spela nu.

Sista hålet och där man kan komma riktigt långt. Tyvärr slår jag återigen i lite grand i ett träd så den viker av. Men andra kastet är super och placerar sig tre meter ifrån och jag sätter putten. Nice! Trots svår bana så fick jag nu +6 – me like! Nu siktar vi mot even….

I övrigt så fixade Sanne klart med vår officiella TUB-film 2025, den blev riktigt bra men lite synd att kvaliteten från livesändningen var så dålig. Men drönarbilderna blev grymma. Tror det handlade något om att man var tvungen att komprimera så mycket.

Sedan traskade jag till gymmet för lite crosstrainer. Det blev en timme och körde på bra med en snittpuls på 139.

Väl hemma så kollade vi på Förrädarna.

Jag avslutade med att betala in medlemsavgiften till discgolfklubben också så nu är jag riktig discgolfare.

Tåget är lite försenat och jag måste bestämma mig om jag skall springa för att hinna med den första bussen och bestämmer mig för det. Jag sprintar på och hinner precis.

På bussen så ser jag ett roligt skämt som fastnar.

Morgonmöte och chefen verkar vara på riktigt roligt humör och skämtet som jag såg lite i bakhuvudet och när han undrar om det är någon som har något mer så räcker jag upp handen och spelar lite dum när jag säger:

- Du vet väl att du hamnat i blåsväder? Han skrattar och undrar… så jag fortsätter.

- Jo, du är ju en riktig kuling! Ha ha! För mycket skämt är ju inte bra men jag tyckte den passade in och det lättade upp stämningen. Jag tror han kan bjuda på den.

Jag hinner gå en liten discgolfrunda på morgonen och jag blev dyngsur om fötterna. +6 fick jag och det var ju stabilt.

På skolan blev det både pingis och badminton och sedan en löpbedömning. Jag avslutade med att spela discgolf med Jennifer och jag sätter min första riktiga birdie! Så kul! Jag har haft många bra kast men nu satte jag äntligen ett riktigt bra första kast och sedan var det bara några meters putt och den går i – så kul! +5 så inget rekord men det börjar hända något.

På vägen hem så känner jag att jag fått riktigt ont i ryggslutet mot rumpan. Som en sträckning. Jag har också bokat in simning och jäklars vad varmt det var i hallen.

Sedan hemåt och jag fick köpa två drickor bara för att återställa balansen.

Idag fick jag hoppa träningen för jag var helt slut och hade ont i kroppen men det blev ju ändå lite träning på sätt och vis.

Kom iväg i bra tid men tåget var lite försenat men inte alltför mycket så jag kom ändå med den tidiga bussen. Den tar dock omvägen förbi Arnö så man tjänar inte mer än fem minuter på den resan. Dock så slipper man stå och vänta.

När jag kommer fram så håller jag på att bli påkörd av en polisbil. Jag går över övergångsstället och när jag kommer över halva så kollar jag till höger så ingen bil kommer och får en chock när en bil tvärbromsar med blåljus från andra hållet. Det är en polisbil som kommer på fel sida i rondellen och han ber om ursäkt och drar sedan iväg med en jäkla fart.

Första lektionen och det blev lite sista bedömningar och samma sak med lektion två men där blir jag lite irriterad då uppmärksamheten går till något annat.

Jag hann spela lite pingis med en duktig elev men idag hade han inte mycket att sätta emot. Jag lyckades med allt efter ett tag.

Lunch med en klass och efter det så hade jag en klass med lite färre elever och den delade vi upp i två delar. Först lite löpning och sen var det lite discgolf. Det är bara jag och Jennifer på slutet och när jag visar hur hon skall kasta så provkastar hon puttern från dryga 30 meter och sätter den klockrent i svåraste korgen som är nummer 18. Både hon och jag står och gapar!

Sedan, när jag kom tillbaka från det sistnämnda, så hittar jag inte nycklarna och blir orolig. Jag ringer och berättar att jag tappat nycklarna och blir lite sen. Nu tar jag bakvägen med allt vi gjort. Först går jag till löparbanan och efter det så blir det discgolfbanan och jag blir lite sugen på att passa på att slänga iväg en disc då jag ändå letar. Liksom spela en runda men ganska omgående kommer jag på att det är en dålig idé. Ofrånkomligt så kommer det att ta mer tid och sedan tappar man lite fokus och jag vill även möta upp de som spelar för att se om de hittat en nyckelknippa.

Jag har bra tempo och passar på att fråga dem jag möter men inga har hittat dem.

Väl tillbaka på badhuset så går jag och frågar om de kan låsa upp till mig och passar samtidigt på och kolla om de har hittat någon disc från skolan och jag känner igen en och tar den med mig. Min verkar dock borta men jag har inte gett upp hoppet.

När jag kommer in på kontoret så sitter Johan där och på bordet ligger mina nycklar. Ha ha! Robban var ju där när jag gick och jag måste fått hjärnsläpp och glömt att ta med mina nycklar. Men vad skönt!

Jag avslutar med möte och sen är det bara att bege sig hemåt.

När jag väntar på bussen så skall en kranbil till att lasta av fjärrvärmerör och precis när de skall börja lyftas så kommer bussen. Så sugigt! Jag ville ju se lyftet. Till råga på allt så hade han knappt fällt ut stödbenen men det var också rätt trångt.

Jag tar mig hemåt via buss och sedan tåg. Hemma så har Ullis gjort klart med maten och det var trevligt. Vi äter och pratar lite innan vi gör oss klara för att träna. Ullis går ned i källaren för cykling och jag åker ned till löparbanorna, i Trosa.

Jag pratar lite med Anders N i telefon om kommande TUB-fest och sedan hinner jag knappt göra mig klar innan Anders också kommer till banorna.

Vi hinner jogga lite innan de andra kommer men det är som vanligt superjobbigt innan man är igång. Jag glömde dessutom ventolinet hemma.

Sedan kommer de andra och vi joggar klart och kör lite löpskolning innan vi drar igång. Jag bestämmer mig för att jogga hela tiden men efter ett tag kör jag lite med de andra också så det blir lite av en snabbdistans för mig….

Det blir dryg 10 km för mig, nice!

Iväg till jobbet och idag körde vi sista hårdkörningen på skolan med de sista bedömningarna. Det var några få som kanske kunde höja sig. Det blev överraskande bra insatser och man kan tycka att det är tråkigt att flera väntat så länge på att visa vad de kan. Eller i alla fall onödigt riskabelt. Det handlar väl om grupptryck oftast och det är ju trist om ens framtid skall bero på att man vill passa in. Jag får i alla fall angenäma problem med att göra nya sammantagna bedömningar.

Det var bra spel då vi körde Catch the flag och lite pingis och badminton.

Sedan hemåt och hemma blev det en timma på cykeln. Robopacer, förstås. Vad annars. Snittwatt 183 och snittpuls på 140 – bra där! Jag kämpar på.

Måndag betyder också Robinson och jag kan inte rå för att jag hejar på Aron. Han har gjort att den här säsongen är den bästa men nu hänger han löst.

Söndag och idag skulle vi upp till Stockholm då barnen gjort en överraskning för Ullis. Vi hämtade Tim några minuter senare än tänkt men så var vi då iväg.

Upp i Stockholm hittade vi en bra parkering men det är alltid lite läskigt om man förstått skyltarna rätt men vi utgick från det.

Vi traskade på och jag hade glömt vilket ställe vi skulle gå till så det blev lite överraskande för mig med. Efter en dryg halvtimme var vi framme och det var ju Oliver Ingrossos restaurant vi skulle till. Tyvärr fanns inte den meny de hade tänkt då den startade senare men vi åt gott ändå och det var mycket mat. En riktigt trevlig brunch blev det. Både jag och Ullis skippade efterrätten då vi var så mätta.

Sedan gick vi hemåt och passade på att kolla in i lite affärer och vi gick in i en nyöppnad affär där man kunde köra en maskin för att få upp saker. Ingen förstod om det var gratis eller så. Rätt som det var så stod vi alla och körde och det var visst så att man fick ett försök per person och alla fick typ upp någonting. Alltid väskor och jag tänkte först att det var en skitväska men på nätet så stod det att den kostade 199 kronor och den var nog rätt fin ändå. Ullis köpte ett par strumpor så det blev ju en vinstaffär trots allt. Hon ville få upp en flaska men jag sade att det var omöjligt och vad tror ni hon gör? Drar upp en förstås! Ha ha! Grymt! Ingenting är omöjligt, som Gunde sade.

Vi går in i någon sportaffär som Felix gillar och jag provar lite carbonskor. Alphafly, eller hur de stavas, gick knappt att få över min ”fotrygg” men då har jag provat den i alla fall. Jag gillade nog Saucony Endorphine bäst så det kanske blir ett köp framöver.

Idag var det bronsmatch i hockeyn också och jag hann se lite grand i alla fall. Grattis Sverige.

Kaffe hos Felix och sedan åkte vi hemåt. Väl hemma så avslutar jag med att kolla lite på finalen i hockey-VM men orkade inte se klart.

En vinst mot "Wendy" blev det dock innan jag slocknade.