Niclas B

Söndag den 1 juni

Idag var det kalas för Ludde, en av Björns barnbarn och vi hade faktiskt inte lyckats fixa present ännu så vi var lite oroliga och hoppet stod till Hulo.

Först så var jag dock tvungen att kolla till hur det gick med anmälningarna och en person lyckades inte få till rabatten för sin son men han använde en kod från förra året så det var lätt att visa honom de rätta koderna. Sedan frukost och vi var lite trötta från att kommit i säng rätt sent.

Vi tog det lite lugnt och sedan var det bara att ge sig iväg. Till slut så lyckades vi hitta något vi tyckte passade, ett crocket-set. Han kanske är lite för liten men det verkar vara bra fart på honom så det blir nog bra.

Det var trevligt med både mat och fika och Ludde verkade gilla presenten. Sen gick vi över till Björn och Monica men bägge var förkylda så vi höll oss på avstånd.

Sedan tog vi en tur till Västerljungs trädgårdshandel där Ullis köpte på sig lite.

Väl hemma så fixade vi med trädgården och jag körde trimmern.

Timmarna gick och jag började bli orolig över att inte fått till någon träning. Vi gick och handlade lite mat och sedan fick det bli tacos och det var supergott. Sedan började vi kolla på Stockholm Marathon men nu började det krypa i mig så jag stack ned till källaren och cyklade i 45 minuter. Det var typ max vad jag orkade så jag kanske var lite trött ändå.

Nu blev det slutet på Stockholm Marathon och sängen väntar…

Lördag den 1 juni och Stockholm Marathon. Jag satt och kollade upp hur många jag hade sprungit och fick väl ihop åtta stycken men jag sprang en i falskt namn också och det ångrar jag nog lite. Det blir liksom lite fel då man kollar statistiken för honom och dessutom blev det pb. Jag fick liksom aldrig till det i Stockholm men som bäst var det 3.16 och som sämst strax över fem timmar. Sedan en i Växjö så nio ordinarie maraton och sen har jag förstått kommit i mål på sju Ironmans och där avslutar man ju med en mara.

Nåja! Hursomhelst så kom vi iväg i tid och jag skämtade och sade att jag känner att det är en ledig plats precis där! och så pekade jag framför Felix hus när vi kom runt hörnet. Jodå! Där var en tom plats och kanske var det ett tecken.

Han förbereder sig och sedan går vi till tunnelbanan och hoppar av vid Stadion. Han är lite lagom nervös och både jag och Ullis är taggade. Tyvärr har han slarvat lite med träningen och jobbade natt för någon dag sedan.

Det är sjukt mycket folk och arrangören verkar inte ha rätt kapacitet för att ta hand om alla men jag hoppas jag har fel.

När vi lämnat av Felix så traskade vi mot mässan men först måste jag smita upp i skogen. Jag hittar ett bra parti och lättar på trycket. Där var det en så länge inte så många som gick.

Vi går till mässan och innan så hittar vi en juice-bar och köper lite till Felix och försöker få kontakt med honom. Efter ett tag så dyker han upp och nu känner man igen den sammanbitne killen. Nog ser man att det är en stor grej det här. Vi önskar honom lycka till och tar oss bort till mässan. Där kollar vi runt lite grand och så ser jag att de har någon tävling vid en stakmaskin. Man skulle visst staka en minut. -Fy f-n! sade jag. Jag insåg att det skulle bli tufft men jag skulle ju inte tävla idag så varför inte. Jag frågar om man får köra som man vill och har redan räknat ut att man skall hänga ned handtagen och liksom hoppa upp för att hänga ned igen. Vad jag då inte visste var att syran skulle komma så fort.

Jag börjar och kör i ett vansinnigt tempo och killen som står där blir chockade. Vid halva tiden så ligger jag fortfarande bra till men jag ser ju inte siffrorna så jag får hela tiden fråga. Både Ullis och killen hejar på men nu står mjölksyran mig upp i öronen och kraften avtar och det fort. Slutligen kommer jag väl nia idag och jag hade väl kunnat placera mig några platser bättre med lite bättre upplägg men vad säger man? Bättre lyss till den båge som brast än att aldrig spänna en båge. Ni som kan er Verner von Heidenstam vet att det är en omformulering och att det egentligen handlar om krig. Maran är ju i och för sig också ett slags krig.

 

Nu skall vi bortåt och heja men först måste jag lätta på trycket igen och så även Ullis. Jag hittar en bra plats men vad man inte ser är att det är typ öppet på insidan. Jag som precis tipsat Ullis om att följa ett gäng tjejer som gick åt andra hållet. När jag skall kissa så ser man typ alla möjliga folk på insidan av träddungen och det är lite pinsamt. Jag döljer mig så gott det går och tittar bort. När jag är klar så tycker jag att jag ändå skymtar Ullis och hukar mig så jag syns under en gren och vinkar och ler. Så sjukt pinsamt för det är inte alls Ullis och jag springer iväg.

Jag möter upp Ullis och nu startar vi snart klockorna och joggar iväg någon kilometer och stannar och väntar. Vi kollar på täten och sedan väntar vi in att Felix grupp skall släppas iväg. Jag har lagt in honom i Hitta-appe och ser att han börjat röra på sig och när han närmar sig så börjar jag filma och kolla men nu är det sjukt tjockt med folk. Herregud! Hur skall man se. När det gått över en minut så förstår man att man missat honom och det visar även appen. På filmen så ser man honom efter kanske tio sekunder då jag börjat filma. Det här blir inte lätt.

Vi joggar vidare mot Strandvägen för där kommer han efter tio kilometer. Vi hinner se täten igen lite här och där då banan är så ringlig numera. Vi hejar på Felix och han verkar stark.

 

Vi försöker se Martin också för han verkar springa ungefär lika fort som Felix men det är helt omöjligt och vi kollar tyvärr efter fel kläder. Han körde förstås i Enklaresport-kläderna och hade man tittat efter dem hade det varit mycket lättare.

Nu genar vi mot Djurgården och hejar även när han skall ut där. Nu har han sprungit 15 kilometer och det har börjat kännas lite, säger han. Fortfarande bra fart.

 

Martin har börjat tappa ser vi på nätet. Vi hinner dock se på Sjökvisten och systrarna Steiner samt förstås Karnfält som är farthållare och gör sin 124:e mara idag. Galet.

Nu joggar vi tillbaka till Strandvägen men fortsätter runt den lilla viken och då blir det 22 kilometer. Det ser fortsatt bra ut men han har fått börja kämpa. Martin tappar och vi får rapporter om att det är knäet som krånglar. Björn startade tyvärr inte då han var förkyld.

Nu satsar vi mot 31-32 kilometer och sedan blir det full fart mot Stadion. Vi joggar på och nu är jag taggad. Kanske, kanske skulle man springa nästa år men då måste jag få koll på min pollenallergi, eller vad jag nu har. Springa på våren och början på sommaren är ett lotteri men jag kan ju å andra sidan inte avsluta mitt Stockholm Marathon-kapitel med en DNS och gången innan med en DNF.

Vi fikar på Camilla Hamids fik och kollar ut över löparna och har full koll på när Felix skall komma.

Det var nästan för sött så kanske har man lyckats vänja sig av med det värsta sockersuget.

Sedan ut och heja och en stackars funktionär hade väldigt problem med att säga till folk som stod innanför jättekonstiga avspärrningar men det kanske handlade om säkerhet. OM något utryckningsfordon skulle fram.

Sedan kom Felix och nu hejade vi så det stod härliga till och vilken fin film jag tog, trodde jag… När jag trycker av så märker jag att jag startar filmandet… F-n!

Nu var det bara att springa på mot Stadion och nu började jag att bli sugen på att ställa upp.

Väl framme så är det värsta kaoset. De släpper bara in på ett ställe och kön är 200 meter lång och står still. Ullis är dock stenhård och tänker inte missa när sonen springer in i mål på sitt första maraton. Jag är inte alls lika sugen på att tränga mig men en mammas vilja är svår att slå. För mig är det dock en skymf att gå före någon annan men nöden har ingen lag. Vi går förbi alla och jag fular mig och låtsas gå närmre och närmre kön och sedan liksom glida bakåt så det ser ut som andra gått om oss. Så var vi då nära men en jättehop kommer utifrån som liksom skitit i kön. Ah! Det är så dåligt uppstyrt så hälften vore nog. Arrangören har liksom inte tänkt igenom allting.

Vi kommer in efter att jag hängt av mig min ryggsäck utanför och snart har vi en bra plats och inväntar Felix. Nu går det tyngre men snart skall han vara inne på stadion men var?? Vi kollar och kollar och snart ser vi honom och som vi skriker man han hör inte men så mäktigt att se honom springa i mål. Han missade min debut-mara med typ två minuter men det blev alltså i princip densamma och dessutom med dålig uppladdning. Fy fan vad grym du är, Felix! Grattis!

 

Vi möter upp honom och han är så slut men kan ändå gå.

 

Vi tar oss bortåt Östermalms IP. Där det fullständigt kaos och en väktare går bananas och skriker åt Ullis då hon hjälper en löpare som vill ut direkt förbi ett avspärrningsband. Han försökte alltså själv lyfta på bandet och Ullis hjälper honom. En annan funktionär är också i upplösningstillstånd. Som vanligt så springer en elitlöpare fel och det är så dåligt gjort av arrangören. Det är alltid så och det är så att man skäms som svensk. Trots det är jag sugen på att springa men jag kanske måste få ordning på mina problem med pollen först. Idag kände jag av det på några ställen men inte så farligt.

Till slut kommer Felix ut och vi går bort mot tunnelbanan och det gör Felix gott att gå lite grand.

Vi duschar hos Felix och går sedan ut på kvarterskrogen och åt.

Trevlig och häftig dag!

Idag var det fix med lite allt möjligt och jag hann ta det lite lugnt också. Jag hade lite lust att dra iväg och kasta idag också men det hann jag inte med. Det blev lite fix på baksidan också innan Ullis kom hem.

Sedan var det träning och Ullis sprang på löpbandet och jag cyklade. Det blev 65 minuter och 40 kilometer men då ligger man i klunga och kör. 181 i snittwatt och det säger mer för mig.

Efter det svidade vi om för nu var det lite TUB-fest för de som arrangerat TUBen. Alltså Trosa Ultra Backyard. Varken jag eller Ullis var supersugna men väl där var det riktigt trevligt och vi åt riktigt gott då vi beställt italiensk planka från ICA Trossen. Jag tackade oss alla för en grym insats under årets lopp och berättade lite kort om hur vi tänkt framöver.

Sedan gjorde vi kväller och förberedde oss för att supporta Felix under morgondagens Stockholm Marathon. Tanken var att vi skulle springa runt lite och heja. Kanske skulle man få ihop 15 kilometer. Det var nog planen. Springandes alltså.

Torsdag och jag är ledig men vaknar ändå lätt då Ullis drar iväg. Jag försöker somna om men det går inget vidare så jag slötittar lite på reels innan jag börjar blogga och nu kör jag på. Jag bloggar och försöker komma ihåg så mycket jag kan. Jag ligger långt över två veckor efter och det gör det bara segt och jag vill inte släppa bloggen efter så många år. Den ger ju ändå rätt mycket.

Sen plockar jag lite med tvätten innan jag pratar med Ullis och hon är ute och handlar lunch, tror jag. Hon säger att det är strålande väder och det får mig lite sugen på att köra en discgolfrunda och kanske prova på banan i Vagnhärad igen och varför inte 18-hålaren. Den tror jag skall vara körbar.

Jag letar fram discen jag lånade från skolan och så hade jag även en disc i bilen som är hemma, som tur är.

Efter en liten stund är jag framme och så kör jag igång. Jag blir lite orolig över att det skall bli fel igen så efter att ha försökt att markera varje kast så raderar jag kortet och börjar om och skriver in resultaten efter att jag är klar med hålen. Jag börjar med en bogey men det är helt okej för mig på det hålet. Det kunde blivit värre. Sen letar jag efter hål, eller säger man korg?, två. Efter ett jäkla tag så inser jag att 18-hålaren nog inte är klar så jag stryker scorekortet och skriver om mina fyra kast till 9-hålaren istället och kör vidare. Den som jag hade kört förut. Det går faktiskt lite bättre än sist men det är fortfarande lite halvtaskigt.

Men, så sakteliga, så börjar det hända lite saker. Jag kastar längre och längre och med bättre precision. Det blir par fastän första kastet inte är lysande och sen, på par fyra, så kastar jag upp till vänster. Upp på ett litet berg och när jag hittar discen så hittar jag inte puttern utan får gå tillbaka och hämta den. Tillbaka och jag trycker ned mig i klykan och försöker trixa ned den i korgen. Det är runt 15 meter och den slår i korgen och rullar. Fan! Den rullar fem, sex meter och roligare har man ju haft det. Jag gjorde ju min första riktiga birdie igår och nu var det riktigt nära från ett svårt läge. Jag kastar på skoj min midrange och det brukar jag inte göra. Smack! i korgen! Fan att det inte var det riktiga kastet. Sen till puttern och jodå! Den satt fint och nu började jag få till kasten alltmer.

På femte hålet kommer jag längre än tidigare och det bådar gott. Mitt andra tafflar jag tyvärr bort lite men gör ett bra försök på par och får en bogey. Sexan är svår och jag fegar så att jag inte behöver kast tillbaka då man skall mellan två träd. Där håller jag ändå på att få par för min långputt slår i överkant och rullar men återigen så sätter jag en relativt svår putt som rullat iväg.

Rätt som det var så får jag till utkastet och den går spikrakt och nu börjar få förstå. Det är riktigt kul. Tyvärr har jag ingen driver med mig men det är ändå väldigt stor skillnad. Det är fortfarande lite ojämnt med bra kast men det blir hela tiden bättre och vad roligt det är att spela nu.

 

Sista hålet och där man kan komma riktigt långt. Tyvärr slår jag återigen i lite grand i ett träd så den viker av. Men andra kastet är super och placerar sig tre meter ifrån och jag sätter putten. Nice! Trots svår bana så fick jag nu +6 – me like! Nu siktar vi mot even….

I övrigt så fixade Sanne klart med vår officiella TUB-film 2025, den blev riktigt bra men lite synd att kvaliteten från livesändningen var så dålig. Men drönarbilderna blev grymma. Tror det handlade något om att man var tvungen att komprimera så mycket.

 

Sedan traskade jag till gymmet för lite crosstrainer. Det blev en timme och körde på bra med en snittpuls på 139.

Väl hemma så kollade vi på Förrädarna.

Jag avslutade med att betala in medlemsavgiften till discgolfklubben också så nu är jag riktig discgolfare.

Tåget är lite försenat och jag måste bestämma mig om jag skall springa för att hinna med den första bussen och bestämmer mig för det. Jag sprintar på och hinner precis.

På bussen så ser jag ett roligt skämt som fastnar.

Morgonmöte och chefen verkar vara på riktigt roligt humör och skämtet som jag såg lite i bakhuvudet och när han undrar om det är någon som har något mer så räcker jag upp handen och spelar lite dum när jag säger:

- Du vet väl att du hamnat i blåsväder? Han skrattar och undrar… så jag fortsätter.

- Jo, du är ju en riktig kuling! Ha ha! För mycket skämt är ju inte bra men jag tyckte den passade in och det lättade upp stämningen. Jag tror han kan bjuda på den.

Jag hinner gå en liten discgolfrunda på morgonen och jag blev dyngsur om fötterna. +6 fick jag och det var ju stabilt.

På skolan blev det både pingis och badminton och sedan en löpbedömning. Jag avslutade med att spela discgolf med Jennifer och jag sätter min första riktiga birdie! Så kul! Jag har haft många bra kast men nu satte jag äntligen ett riktigt bra första kast och sedan var det bara några meters putt och den går i – så kul! +5 så inget rekord men det börjar hända något.

 

På vägen hem så känner jag att jag fått riktigt ont i ryggslutet mot rumpan. Som en sträckning. Jag har också bokat in simning och jäklars vad varmt det var i hallen.

Sedan hemåt och jag fick köpa två drickor bara för att återställa balansen.

Idag fick jag hoppa träningen för jag var helt slut och hade ont i kroppen men det blev ju ändå lite träning på sätt och vis.