Just ja! För några dagar sedan läste jag ut min senaste bok. Men jag fattade inte förrän precis då jag läst klart att det var andra delen, i vad jag tror, en serie på fyra böcker. Men det var en tydlig resumé så jag tyckte att jag var med bra från start och jag reagerade inte på att något var konstigt. Boken handlar om en speciell tjej, som man lär sig att tycka om. Man tycker förresten om nästan alla personerna i boken. Det är lite av en feelgood-bok faktiskt. Tjejen som heter Emma har på något konstigt sätt fått ta över ett stationshus och och vill göra en restaurang av det. Men det är en ny stad och hon har nästintill flytt ett dåligt och trist liv innan. Samtidigt så får man följa en f.d brandman som är väldigt besviken på sitt liv och hans nöje är att kolla på delfiner i 3D-format på sin widescreen. Och när allt kommer över honom så gråter han hejdlöst. Men bilden av honom utifrån är allt annat än misslyckat men hon känner att han saknar något och att bli degraderad till brandinspektör är ett hårt slag för honom. Deras vägar korsas iaf på ett finurligt sätt och man önskar till en början att de två skall bli lyckliga tillsamman men är det ens möjligt? Boken är skriven av Emma Hamberg som skriver på ett bra men lite annorlunda sätt. Jag gillar det. Boken får en stark fyra av mig.

Läs den men läs kanske del 1 först som heter Rosengädda nästa!