Tisdag och det var återigen lite segt. Den här årstiden är verkligen hemsk. Kanske är man lite trött för att man tränar mycket också, i och för sig. Hursomhelst så började jag i badhuset och checkade av en massa elever och sedan var det lite fritt. Sedan fick jag hoppa in på textilslöjden och det var andra gången någonsin som jag vikarierat som textilslöjdslärare. Den första gången var nog 2001, om jag inte minns fel. Då gick jag en promenad. Nu fanns det visst planering på classroom men jag kom inte in där. De som hade kvar på sina arbeten fick fortsätta med det och sen kunde man göra armband. Sen lät jag några elever, som inte hade något att göra, klura på några roliga logiska iq-test och berättade om dem. Först och främst att de inte skulle stirra sig blind på resultatet eftersom det var utformat för vuxna men de var grymma och tyckte det var kul. En gjorde det danska testet och fick 109, snittet i världen är 100. I Sverige tror jag det ligger på 101 eller kanske 102. För den som undrar så finns det ingen officiell Mensa-organisation som har betaltest på nätet så betala inte för det för det resultatet gäller ändå inte. Det är en fusksite. För att få ett officiellt resultat så gäller det att gå in på mensa.se, om du bor i Sverige, och betala för ett övervakat test. Man har två försök under ens livstid. Själv så kände jag att det skulle bli som en revansch på min jobbiga barndom och jag gjorde ett försök typ i början på 2000-talet och då fick jag 128. Jag blev besviken för det krävdes lite mer för att komma in. Nu fick jag så jag tillhörde de 3 % med högst resultat men det behövdes att man skall tillhöra de 2 % med högst resultat vilket motsvarar 131 i IQ och det är den standardiserade skalan som gäller. Jag kommer ihåg att jag frågade om det kan påverka att man lämnat blod några dagar tidigare. Tror det var två dagar innan. Testledaren sade absolut. Det påverkar mängden syre i hjärnan och det var ju förstås dumt. När jag fick resultatet blev jag oerhört besviken så det fick bero. Sen tror jag att jag tog tag i det då jag förstod att Jocke, min bror som dog för tre år sedan, hade en bucket list på saker han ville ha gjort innan han dog. Det sporrade faktiskt så jag tog tag i det för några år sedan och så gjorde jag ett nytt försök och nu såg jag till att vara utvilad, ätit bra och dessutom joggat lite precis innan. Nu gick det bättre och jag fick toppresultatet och kom in genom att få 135+, alltså det högsta som gick att utmäta och tillhör den högsta procenten. Jag tar inte det så allvarligt mer än att det var säkert att jag kom in. Jag hade hela sex stycken fel men å andra sidan var B-provet mycket svårare.

Precis innan lektionen så ser jag att exproffset Patrik Nilsson säljer ett par kolfiberskor och de ser ut att passa mig perfekt så jag skriver lite och jag köper dem. Så kul!

Till jobbet då. Jag avslutade med att bada med en specialgrupp och hade då endast en bedömning och sedan blev det lite lek. Vi sporrade varandra och fastän jag verkligen hatar att hoppa ned i vatten så överkom jag med min rädsla och kom upp på hela en meter... ha ha! Nu sitter den rätt bra i alla fall. Nu är det trean som gäller... :-0

Sedan på möte och jag känner att jag sitter på så många uppslag men tycker mycket är självklart. Jag tar det med chefen istället.

Mötet drog verkligen ut på tiden så det blev till att vänta på en senare buss och väl hemma hade Ullis fixat en supergod mat. Kanske för god för jag åt lite för mycket och nu väntade löpträning.

Vi tittade först på Robinson och sedan även Gränslandet och nu blev det för bråttom så vi fick skicka att vi kommer direkt till spåret och eftersom vi inte låg i samma fas som de andra skulle vi ändå få springa själva. Min grundträning är ju mycket lugnare än vad klubben kör också.

Först hann jag dock in på kyrkogården och tänkte lite på Jocke som skulle fyllt år idag. Det är ju sjukt tragiskt och lite tragikomiskt hur livet bara kan gå vidare utan en. Givetvis är han otroligt saknad och kommer vara så väldigt länge. Fruktansvärt tråkigt.

Jag går tillbaka och märker att de börjar komma.

Vi hälsade på alla och sedan drog de iväg med en jäkla fart! Oj!

Så joggade jag och Ullis iväg och det kändes riktigt bra nästan hela tiden. Lite småsegt på sista varvet men det var jag beredd på. Kanske kändes det bättre än väntat, till och med. Det blev dock en liten chock när jag slet av mig min buff. Kylan slog emot den svettiga pannan rejält.

Vi såg sedan inte de andra något mer på våra tre varv men jag hoppas att alla fick sällskap.

Sedan in på affären och där handlade vi lite innan vi åkte hemåt.

In i duschen och sedan blev det Elitstyrkans hemligheter. Även den är riktigt bra och man får se hur det blir då man nöts ned. Lite sporrande inför en Ironman. Där ligger man ju också och kämpar på gränsen och sådant gillar jag.

Nä, in till sängen och nu var vi bägge riktigt trötta.