Nu skulle vi åka hemåt och jag som precis skrivit att jag skulle vara med på alla träningar framöver men jag orkade inte korrigera. Saker kommer ju alltid att komma emellan.
Det var i alla fall en underbar morgon och vi försökte suga ur det sista ur Playitas. Vi gick upp tidigt för en morgonjogg innan frukost. Det blev fem kilometer för mig och Ullis körde lite extra då hon var piggare.
Jag låg lite på gränsen men smärtan i knäet.
Vi körde lite skön yoga direkt efter också och sedan blev det frukost och den var också ljuvlig. Det var lite sorgligt att man skulle åka hem idag och rätt snart dessutom.
Efter frukosten var det bara att ta sig hem och packa väskorna. Det var lika bra att få det klart och sedan hade vi runt en timme kvar innan bussen skulle komma men vi gick ned till receptionen och satte oss och spelade lite kort. En kvinna undrade vad det var för spel och jag förklarade lite snabbt. Hon undrade om man måste vara två och kanske bjöd hon in sig själv men Ullis och jag låtsades inte förstå eller ställde i alla fall ingen följdfråga.
Nu kommer jag inte ihåg vem som vann men jag spelade i alla fall upp mig från de inledande spelen där jag var värdelös.
Sedan kom då bussen och sedan gick det några timmar på flygplatsen med incheckning och sedan en fika på ett café. Vi kom på att vi fikade på samma ställe förra gången. Nu såg jag Daniel Adams Ray igen så han var förstås också på Fuereventura samtidigt som oss.
Så var det då dags och nu fick vi en annan resenär bredvid oss eller bredvid mig rättare sagt. Vi pratade lite och han var så stolt över sin dotter och berättade lite om henne.
Som vanligt var det jobbigt att lyfta men väl uppe så kunde jag slappna av lite.
Jag spelade lite schack och lyckades få till två remi i följd mot ”Nelson”.
Så var det då landningen och den var lika läskig som vanligt men gick visst ”väldigt bra”.
Vi får ut våra väskor och sedan gällde det bara att kliva på rätt buss och var sjutton skulle man stiga av. Med lite hjälp av några som jobbade på flygplatsen så chansade vi lite och kom så nära man kunde, bra jobbat.
Vi åker hemåt och det tar evigheter genom stan då de håller på och bygger överallt och vi är hemma halv ett. Fy fasicken och nu skulle man jobba imorgon…
Tack för nu, Playitas!